INSÄNT. Om man nu får önska, skulle det vara ett land, där alla medborgare kan leva ett drägligt liv utan att bekymra sig över om att det finns mat på bordet även under slutet av månaden och att man dessutom har tak över huvudet. Så är det inte i en hel del länder och tyvärr får man väl konstatera att detta gäller även Sverige.

Vi har länge konstaterat att det finns så kallade fattigpensionärer, som absolut inte kan prata om välstånd. Trots att en del av dem har fri bussresa, så ser de inte vitsen med att åka in till stan med en tom börs.

Nu har ju regeringen föreslagit att höja pensionerna, men inte enbart för de fattiga. Detta har gjort, att även andra grupper i Sverige vill ha sin del av kakan. Nu är naturligtvis detta inte helt fel om bara pengarna räcker till. Tyvärr är det emellertid så, att det finns önskemål att vi ska satsa mer på bland annat militären, sjukvården, polisen, skolorna och vårt transportsystem, som tydligen har svårt att få ekonomin att gå ihop, men vad man skall satsa på, ja därom tvista de lärde.

Men varför har då inte pensionärerna hängt med i de senaste löneförhandlingarna och varför ökar ”vällevnadsklyftorna” ständigt i vårt samhälle? Själv har jag en viss erfarenhet av fackligt arbete och har länge förstått, att med gällande förhandlingssystem, med ökning av lönerna i procent av den tidigare lönen, är detta givetvis den största orsaken till klyftorna och om man inte ändrar på detta kommer antalet fattigpensionärer inte endast att fortsätta utan även bidra till att denna grupp ökar.

Nu missade jag förstås mängdläran i skolan, där till exempel fem myror var mer än fyra elefanter, såvida det inte handlade om vikten, men nog tycker jag att de, som inte förstår varför klyftorna ökar, borde tänka om.

I samband med en löneförhöjning blir det automatiskt en ökning av hyror och olika avgifter och även handlarna passar på att höja sina priser, så med facit i hand blir resultatet att det för medelsvensson blir så kallat jämt skägg, för den högavlönade en klar vinst, men för den lågavlönade blir levnadsstandarden sämre och sämre.

Detta är enkel matematik och jag har inte behövt använda vare sig X eller Y.

Så kära politiker tänk om. Gör en engångssatsning på de ekonomiskt svaga och slopa procenten vid förhandlingarna och gärna även därefter. Inför en skatte­fri ”minilön” som är anpassad för alla medborgare.

Det skulle även innebära en betydlig lättnad för de nu överbelastade socialarbetarna, som drunknar i den växande byråkratin.

Med hänsyn till den ökande oenigheten mellan partierna, har jag tyvärr inte några större förhoppningar att det blir några större förändringar, men jag har i alla fall gjort ett försök. Tyvärr får vi nog vänja oss vid att välstånd inte gäller för alla, men en sak är jag ganska säker på är, att dessa pengar skulle komma att användas i Sverige.

Torsten Lindell

INSÄNT. Australien är det land i världen som producerar mest ull, vilket är ca 25% av marknaden. 80 miljoner får finns på farmer runtom i landet. Att ha flockar på tusentals djur är vanligt och den stora mängden djur gör det omöjligt att se individerna, vilket resulterar i att det varje år dör miljontals får på grund av brist på tillsyn. De som klipper fåren betalas per volym, vilket gör att ju snabbare de jobbar, desto bättre betalt får de. Såklart betyder detta att fåren skadas under arbetet, och arbetarna själva syr ihop såren som blir, utan bedövning eller sanitet. Många blir dessutom utsatta för regelrätt misshandel. Under 2013 och 2014 smygfilmade PETA på olika fårfarmer i Australien, vilket resulterat i ett flertal åtal och domar.

Ungefär 50% av världens merinoull kommer från Australien. 89% av alla får i landet är merinofår. Dessa får har veckat skinn, vilket för ullproducenten betyder att mängden ull per individ blir högre än hos andra får. För fåret betyder det att den blir extremt varm på sommaren. Det är inte ovanligt att de dör av värmeslag. Flugor lägger också ägg i fårets skinnveck, helst vid baken, då det är fuktigast där. När äggen kläcks lever larverna på att äta fårets kött. Det är för att försöka undkomma detta som mulesing utförs. Ni har säkert sett det. Det är när huden skärs bort vid baken på lammen, så att det där ska bildas mer jämn hud så att flugorna inte ska lägga sina ägg där. Ofta hittar flugorna dit ändå och lägger sina ägg i det öppna såret.

Överlever fåren efter år som ullproducenter är det möjligt att de skickas på export, oftast till Sydostasien eller Mellanöstern. Resan tar flera veckor och förhållandena är hemska: däck fullpackade av djur och golven täckta med en sörja av havsvatten, urin och avföring. Många djur dör på grund av otillräcklig ventilation, fukt och sjukdomar. 2016 dog 15 591 individer under export från Australien till andra länder. De som når fram kommer till länder utan djurskyddslagar och slaktas i de flesta fall utan bedövning. Ingen borde kunna säga annat än att ullindustrin är grym. Ändå är ull lika populärt nu som den alltid varit, kanske mer till och med. Det känns som om det är hög tid att börja kämpa mot ull på samma sätt som vi kämpar mot päls- och köttindustrin!

Annika Strignert, Supervegobloggen.se

KRÖNIKA. Få saker provocerar mig lika mycket som oförmåga och ovilja att ta eget ansvar. Det är ju så mycket bekvämare att vira offerkoftan runt sig och skylla allt på omgivningen. Nu tror jag ju inte att någon av er som väljer att läsa det här är sådana men ni kanske känner någon som är det. Här har ni redskapet för att identifiera en med offerkofta som favoritplagg.

Efter mitt förra inläggangående individens ansvar för sin egen grad av fysisk aktivitet så snubblande jag över en fantastiskt träffande beskrivning av hur en person med offermentalitet beter sig. En något förkortad version följer nedan.

Åtta tecken på att offerkoftan är på:

1. De tror att världen är emot dom-Ofta när man talar med dem klagar de på att ingen älskar dem eller att ingen kan förstå vad de går igenom.

2. De tar inte ansvar – I deras huvuden är de så övertygade om att andra borde hjälpa dem att de tror att de har full rätt till denna hjälp.

3. De överdriver sina problem – Ytterligare ett tecken på offermentalitet är att de känner sig ömtåliga och överdriver sina problem eller situationer de inte gillar.

4. De känner att allt dåligt drabbar dom- De kommer konstant berätta för dig hur dåligt allt är, om sina familjeproblem eller hur elaka folk är mot dem.

Som en konsekvens kan de aldrig se möjligheterna med motgångar. De är helt stängda till idén att allt kan förbättras om man jobbar på det.

5. De ber aldrig om ursäkt- När en person som spelar offer ber om ursäkt är det sällan uppriktigt. De erkänner faktiskt sällan sina misstag och ber i princip aldrig om ursäkt till de som drabbas.

6. De tycker synd om sig själva. Deras vana att tycka synd om sig själva får dem att verka hjälplösa eller ömtåliga för andra. Om de misslyckas med att generera sympati eller empati hos andra använder de det till att trösta sig själva och gå ännu djupare in i rollen som offer.

7. De tror att livet är fullt av brister – Trots chanser som kommer deras väg är livet fullt av tillkortakommanden. De kan inte och tänker inte hitta lycka i något.

8. De är långsinta- De kan inte lämna saker som sårat dem bakom sig. Därmed tar de nästan alltid chansen att ta upp dem i nuet.

När jag skrev om detta på instagram för några dagar sedan fick jag tipset om Peter Pan-syndromet, det är väl inte någon riktig diagnos men läser man lite om det är det slående hur många som förutom offerkoftan även matchat outfitten med en Peter Pan-hatt. Peter Pan, snubben som inte ville bli vuxen ni vet…

De som lider av detta syndrom känns bland annat igen enligt följande:

1.De är vill inte jobba när de inte är motiverade. De arbetar helt enkelt bara hårt när de känner för det och det är sällan tillräckligt ofta.

2.De klamrar sig fast vid ett stort mål, ”den stora drömmen” om vad de vill uppnå, ibland som en ursäkt för att inte göra det arbete som krävs för att nå ett mer realistiskt mål.

3.De skyller sina misslyckanden på föräldrar, partner eller tidigare arbetsgivare och vad de gjort eller inte gjort, mot dem. Ofta helt utan perspektiv till vad verkliga trauman och lidande innebär.

Inte utan att en ser en hel del Peter Pan-hattar i omgivningen. Inte minst på sociala medier.

Jag fick även tipset att lyssna påAlexander Bards Sommarprat från 2016 och där hittade jag ännu en helt fantastisk beskrivning av en personlighetstyp som blivit allt vanligare:

Emo-narcissister = offer som via sociala medier söker bekräftelse via lajks. De skickar rosa hjärtan och lakjar, med ett enda syfte - att få det samma tillbaka. De gillar egentligen inte och gillas egentligen inte, men det känns ändå bra för en stund. Självfallet ser man till att bara omge sig av Ja-sägare som inte ifrågasätter och ser notoriskt till att inte vidga sina vyer. Det är en hittepåvärld, lite likt den som Peter Pan lever i.

Vad vill jag ha sagt med detta? Tja, iklädd offerkofta med matchande Peter Pan-hatt på huvet, är du inte en jättetrivsam person att hänga med. Det är nog inte heller speciellt kul att vara en eftersom omvärlden ter sig så fientlig. Genom att vara en bidrar man inte direkt till en bättre värld. En bättre värld vore rätt schysst. I och med att interrrrnet och sociala medier verkar vara här för att stanna och Emo-narcissismen breder ut sig riskerar vi alla att fördummas en smula och det vore ju också rasande trist. Var inte en sån.

Carolin Helt, Int Lic PT som ogillar stickat, hattar och plattityder men älskar självinsikt, ärlighet och äkta känslor.

Ps. Räknar kallt med att få sjukt få lajks på detta inlägg och det är helt okej faktiskt. Verkligen.

Ps. Full version av offerkoftementaliteten hittar ni på:

https://stegforhalsa.se/tecken-pa-offermentalitet-8-beteenden-att-kanna-till/

INSÄNT. Utspel, påhopp, skvaller och föraktfulla/förnedrande beskrivningar av personer präglar allt mer den politiska vardagen. Detta ökar klyftan mellan politiker och väljare, skriver Lars Lundström, Miljöpartiet de gröna Kävlinge. På Twitter och Facebook ges alla möjlighet att tycka vad som helst. Anonymiteten ger oss möjlighet att skriva vad som helst och inte behöva stå för det.

Vad värre är, våra politiska kommentatorer har alltmer anammat samma stil. Vi som minns Orup, Ortmark och Odlander, minns att politik handlade om sakfrågor, inte om kön, hårfärg, klädstil och debatteknik. Vi minns debattledare som inte torgförde sin egen motvilja mot enskilda politiker, som följde med och var uppdaterade på utvecklingen. Och det var aldrig uppenbart vilken åsikt intervjuaren eller redaktören hade, vilket numera är en del av sakinnehållet.

Samhällsutvecklingen stannar inte längre vid nationens gränser. Vi ser hur EU-ländernas lokalpolitik påverkar oss, hur USA:s presidents uttalanden hotar öka flyktingströmmarna i världen och hur klimatförändringar redan nu påverkar folks liv i länder ganska långt ifrån oss. Den politiska debatten borde föra in de internationella frågorna i vår vardag, vi är inte längre isolerade även om många hoppas på att vi kan vara det.

Miljöpolitiken är numera en integrerad del i migrationspolitiken. Människor runt om i världen flyr ohållbara situationer, inte bara skapade av totalitära ledare, utan också av en krass verklighet i miljön där torka och utarmade jordar är det första som märks. Behovet av internationella stöd från oss relativt sett rika kommer att öka. Det gamla talesättet att ”bara de fattiga stödjer de fattiga” behöver suddas ut och vi som redan har ”allt” behöver dela med oss, till dem som ännu inte fått allt. Eller ska vi fortsätta leva som det fanns fyra jordklot, och därför tvinga andra att leva på ett halvt? En global strukturell rasism kommer i så fall att breda ut sig över världen med krig och elände som följd. Och nog märks denna rasism redan. Förvånad ser jag på när ett parti som så starkt omfamnar tanken på eget initiativ, samtidigt gör allt för att förhindra ett eget initiativ om personen är född i Afrika eller Mellanöstern. Visst finns brottssyndikat och maffia i flyktinghanteringen, de brukar dyka upp när de fria marknadskrafterna får alltför fritt spelrum. Deras roll ska begränsas men inte på bekostnad av individens trygghet. Födelseort, religion eller hudfärg får i min värld inte vara bestämmande om man ska få chansen att utvecklas som människa.

Jag hoppas som politiker att nästa års politiska samtal kommer att handla om sakfrågor, att våga stötta de svaga, att fördela välståndet, att bevara individens frihet och inte minst att ta hänsyn till miljön. Migrationsdebatten borde ersättas av en klok etablerings- och integrationsdebatt. Men ansvaret för denna omsvängning i samtalet vilar inte bara på politiker, den tredje statsmakten, media, måste vara med på tåget.

Lars Lundström, Miljöpartiet de gröna Kävlinge

INSÄNT. I Göteborgsposten 26 oktober försvarar LRF Västra Götalands ordförande Sofia Karlsson köttet och hävdar att dödande av djur inte är något problem för miljön . När det gäller bruttoutsläpp av växthusgaser så varierar siffrorna en del beroende på hur man räknar, från FN:s senaste siffra 14,5 % till World Watch Institutes 51%– men att kött är en miljöbov är otvetydigt 2017. LRF:s argumentation bygger på några enkla villospår:

• Det finns annat som är värre: Ett synnerligen tveksamt och irrelevant argument. Är vi miljövänner om vi köper en svensk stadsjeep i stället för en utländsk? All köttproduktion, även den svenska, utnyttjar ändliga resurser, från rent vatten till transporter, kylning och antibiotika, och den släpper ut både koldioxid, metangas och lustgas.
• Gräsbaserad uppfödning av nötkreatur: LRF nämner inte att de flesta nötkreatur bara går ute ett par månader om året och att andra djur som föds upp för sitt kött aldrig får göra det. Fabriker fyllda med grisar, kycklingar, minkar eller kaniner som drivs av LRF:s medlemmar bidrar varken till öppna landskap eller biologisk mångfald. Levande, fria djur av alla sorter är bra för miljö till skillnad från insemination, mjölkning, slakt och transporter. Kolinlagring i marken vid gräsbaserad uppfödning är obetydlig jämfört med växthusgasutsläppen, nyligen visat i den internationella forskningsrapporten Grazed and Confused.
• Gödsel och matjord: Återigen använder LRF positiva effekter av levande djur som ursäkt för att döda. Man behöver inte vara diplomerad agronom för att inse att om vi verkligen behöver avföring för gödsling, så måste djuren leva för att ge ifrån sig avföring och inte som idag, slaktas i späd ålder för maximal vinst.
• ”Färre djur medför att en mindre mängd av den jordbruksmark som inte kan plöjas inte alls används till livsmedelsproduktion.” – Här visar LRF en slående brist på kunskap och fantasi. Idag används ca 80% av världens åkerareal för att producera foder eller bete, dvs mat till djur i fångenskap. Naturligtvis kan den här arealen användas på andra sätt eller till att producera grönsaker, frukt eller spannmål för människor.

LRF Västra Götaland vill naturligtvis hävda att just västsvenska kor är annorlunda. Sveriges kor lider på samma sätt som kor i andra länder.

Näringsmässigt klarar vi oss utmärkt utan kött. Det är därför inte rimligt att acceptera alla de negativa effekter som följer av köttkonsumtion. Utöver skador på miljö och lidande för djur är det även negativt för vår hälsa. Världscancerfonden och WHO har sedan länge slagit fast att rött kött orsakar cancer. Ingen av dessa expertpaneler har uttryckt att detta inte skulle gälla svenskt kött.

Det är synnerligen tråkigt att se den ansvarslöshet som fortfarande uppvisas från LRF och köttindustrin. Att producera en skadlig produkt och samtidigt motverka en minskad konsumtion av denna produkt och skapa förvirring kring skadliga effekter är vad tobaksindustrin gjort i årtionden. Låt i stället LRF verka för ett sundare ätande, miljövänlig matproduktion och låt oss gemensamt omfamna det gröna kostskifte som pågår för fullt idag.

David Stenholtz, Ordförande Läkare för framtiden

Peter Kalmström, Chefredaktör Supervegobloggen

INSÄNT. Föreningen Hjälp tiggare i Lund driver Sveriges sydligaste och Skånes enda åretrunt-härbärge för och med EU-medborgare i utsatthet beläget i Lund och bedriver också samhällsguidning för att hjälpa eu-medborgare i utsatthet till vård, arbete och en bättre situation. Vi stöttar medmänniskor från utsattheten genom att underlätta samhällsinkludering. Nyligen var det den internationella dagen mot fattigdom och Lund ska sträcka på sig. För här får medmänniskor i fattigdom möjligheten att lämna den.

Till skillnad mot hur Vellinge kommun agerat. Att en föreslår nationellt eller lokalt tiggeriförbud bygger på okunskap och grundar sig i antiziganism (rasismen som riktar sig mot romer) - medveten eller omedveten sådan. Precis som myten som sprids om att alla romer som ber om hjälp utnyttjas eller är kriminella på något sätt.

Vi vill tydliggöra att i Lund finns ingen rom från Rumänien som utnyttjas. Vi är överens inom ideell sektor samt med polis och socialförvaltningen. Vi hävdar att här finns inte utrymme för utnyttjande, den sociala tryggheten är för stor helt enkelt. Alla har våra och våra kollegors nummer. Härbärget är öppet varje dag och där finns alltid volontär eller anställd. Och andra organisationer som jobbar i Lund stöttar också.

Desto värre utsatthet desto högre är risken för utnyttjande och med våra gemensamma insatser i Lund har vi minskat utsattheten och låter folk få en chans att komma in på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden istället. I Lund har nio personer fått hållbara bostadslösningar och 14 stycken fått jobb. För oss är detta tydligt fakta som visar att dessa är medmänniskor som vill jobba, etablera sig och är stolta över att även deras skattepengar bidrar till ett bättre Sverige - det är kanske något som skattesmitare borde lära sig av?

Vi som arbetar med medmänniskor som den hårda samhällsdebatten riktar sig till att försvåra för tvingas reagera och vi hoppas att även de som förespråkar förbud är öppna för verklighetsbaserad information. Hjälp tiggare i Lund har jobbat dag och natt för att stötta romer från Rumänien som befunnit sig i Lund för att deras mänskliga rättigheter ska respekteras och för att bekämpa lidande och fattigdom. Och det har som sagt fungerat!

Vellinge gör medmänniskor kriminella genom att inte tillåta dem att be sina medmänniskor om den hjälp de behöver men i Lund, här stöttar vi medmänniskor ut ur fattigdom och inkluderar.

Sträck på er politiker, Lundabor men framförallt alla ni som stöttat härbärget genom volontära insatser och gåvor. Det har gjort skillnad. Tack för medmänskligheten, nu ber vi om hjälp att sprida effekterna av den så vi får en verklighetsbaserad debatt.

Härbärge + samhällsguidning = fattigdomsbekämpning här och nu.

Joakim Månsson Bengtsson , Ordförande (HTIL)

Madelaine Jansdotter Wahlström, Driftansvarig härbärge & volontärsamordnare

Paul Dandos, helgjour & vikarierande verksamhetsutvecklare

INSÄNT. Stölder är ett stort problem, som tyvärr håller på att bli många företagares vardag. Maskinentreprenörerna (ME) har nyligen genomfört en undersökning som visar att den södra regionen, som omfattar Skåne och Halland upp till Kungsbacka kommun, är mycket stöldutsatt. 63 procent av de intervjuade medlemmarna drabbades av stölder 2016.

Merparten av stölderna handlar om drivmedel och de intervjuade företagen drabbades i snitt av sex drivmedelsstölder. Det innebär att genomsnittsföretaget fick påhälsning av tjuvar i snitt varannan månad under 2016!

Konsekvenserna av drivmedelsstölderna är många: för de drabbade handlar det förvisso om begränsade värden som försvinner i form av stulen diesel, däremot blir den totala notan mycket större när kostnader för stillestånd, reparationer och administrationstid räknas in.

De drabbade ME-medlemmarna i Sydsverige rapporterade i genomsnitt en total kostnad på 86 000 kr för brotten 2016, vilket är mer än dubbelt så mycket som i snitt för riket. Det är uppenbart att stölderna lämnar betydande avtryck i företagens resultaträkningar.

Men den mest allvarliga konsekvensen är att många av våra medlemmar håller på att tappa tron på rättssamhället. Det visar sig bland annat genom att färre än vart annat brott anmäls till polisen, trots ME:s uppmaningar att alltid anmäla alla brott. Många företagare tycker inte länge att det är lönt, man har helt enkelt resignerat.

Omfattningen vittnar om att ligor sannolikt ser stölderna som en av flera aktiviteter där den möjliga intäkten vägd mot risken för upptäckt gör brottet attraktivt. Det är för lätt att stjäla, för lätt att sälja och uppklarandefrekvensen är för låg. Det är svårt för polisen att bevisa var innehållet i en dunk diesel kommer från, och inte ens när tjuven tas på bar gärning kan man vara säker på att det räcker för en fällande dom med rejäl påföljd.

Från ME:s sida har vi satt fokus på stöldproblematiken under 2017. Vårt mål är att kraftigt minska stölderna, där ett första steg är att se till att alla stölder alltid anmäls. Vi och våra medlemmar ska givetvis vidta rimliga och kostnadseffektiva åtgärder för att skydda oss, men det kan inte vara upp till brottsoffren att lösa problemet med kriminalitet.

För att komma till rätta med problemet krävs en mer kraftfull reaktion från samhället. Det handlar om att brotten ska prioriteras högre av polisen, men även att domstolarna nyttjar straffskalan bättre så att det blir mer kännbart att begå brott. Kombinationen av större risk för upptäckt och längre straff skulle bidra till att minska stölderna.

Om vi inte gör något så kommer stölderna att öka i takt med att skatter och högre oljepris driver upp literpriset för diesel, vilket i sin tur tär på förtroendet för rättssamhället och ökar klyftan mellan stad och landsbygd. Från ME:s sida kommer vi inte att vara overksamma: Vi avser att samla branschens aktörer för en dialog med berörda myndigheter under 2018. Vi vill ha draghjälp från andra aktörer och engagemang från samhällets sida för att lösa problemet.

Per Ek, Regionchef Maskinentreprenörerna

INSÄNT. Det är hög tid att skrota NPM – New Public Management. Vi har under ett antal år sett hur välfärden blir alltmer urholkad och att den fungerar allt sämre. Med välfärd menar jag i det här fallet, sjukvård, omsorg, äldreomsorg, polisväsende och kommunikationer. Inom samtliga områden fallerar det å det grövsta. Ansvariga för detta är naturligtvis politikerna. Särskilt de politiker som infört NPM. NPM är ett marknadsmässigt sätt att se på välfärdsfunktionerna. Det är hämtat ur näringslivet och fungerar bevisligen inte alls på de strukturer som ska värna om människan och samhällets bevarande och utveckling. Därför är det dags att skrota NPM. Dagens ansvariga politiker ser inte idag vad det är som är fel. Man vill lösa problemen inom välfärdssektorerna med mer pengar. Många vill höja skatten. Men sanningen är den att det inte tjänar något till att göra mer av något som är fel.

Polisen räcker inte till – brottsligheten ökar och med den otryggheten. Många poliser vantrivs och säger upp sig. Sjukhusplatser och vårdcentraler räcker inte till. Vårdgarantin fallerar och personalen vantrivs och säger upp sig. Kommunikationerna fungerar inte. Det är undermålig skötsel och inget helhetsansvar. Skolornas resultat är inget att yvas över. Kontinuiteten bland vårdpersonal i hemsjukvården är mycket dålig. Exemplen kan vara hur många som helst.

Vi vill lansera PPM. Professionell Public Managemant. Ett styrsystem som fungerar på välfärdsområden. Ett styrsystem där vi låter yrkeskompetens och yrkesskicklighet ha avgörande betydelse. Vi tror på att poliser bäst vet hur man ska jaga bovar. Vi tror på att sjukvårdspersonal bäst vet hur man botar och vårdar sjuka och så vidare. Vi tror på att organisationerna måste byggas upp tillsammans med yrkeskunnande. Tyvärr är NPM så inbyggt i väggarna att man radikalt måste förändra verksamheterna. Vi är övertygade om att man kan få ett snabbt positivt resultat. Men då är det nödvändigt att göra drastiska ingrepp. Vi måste skrota regionerna, överföra de lokala sjukhusen till kommunerna. De kommunala sjukhusen ska vara experter på barn och gamla. Barn och gamla ska inte behöva skjutsas över stora delar av landet för att få vård. Förstatliga universitetssjukhusen. Specialkompetens och spetskompetens ska ha nära koppling till våra universitet.

Så här säger Wikipedia om NPM: New Public Management (NPM), på svenska ungefär Ny offentlig verksamhetsledning, avser den samling av styrnings- och ledningsmetoder som gradvis introducerats inom offentlig sektor sedan 1980-talet.

Kritik har riktats mot systemet därför den högre ledningen vanligen inte rekryteras från verksamheten och därför inte förstår den. Detta leder i sin tur till att de satsar på en dyr överbyggnad i form av ledningsfunktioner för t.ex. ekonomi, juridik, kommunikation och utvärderingar medan verksamheten blir lidande eller till och med motarbetas.

Det är dags att skrota NPM. Börja med vården och omsorgen. Börja med regionerna. Börja med PPM.

Birger Nilsson, ordförande Trygghetspartiet.

INSÄNT. Vi gode män följer våra huvudmän genom alla aspekter av de ensamkommandes asylprocess.

Det som vi sett de senaste åren är en skrämmande brist på rättssäkerhet, barnperspektiv och förmåga hos Migrationsverket att hantera PTSD/trauma.

Det är vi som ser konsekvenserna av den låga kvaliteten hos de tolkar Migrationsverket anlitat. Det är vi som tvingas jaga överbelastade, i värsta fall oengagerade ombud för förberedande samtal, för att få fatt på beslut och protokoll, för att se till att yttranden och överklaganden kommer in i tid.

Det är vi som ständigt får boka om våra scheman när Migrationsverket byter handläggare, sitta i telefonkö i timmar för att finna vilken handläggare som har ansvar för vår huvudmans ärende just nu, se till att beslut och protokoll skickas ut till rätt adresser etc.

Det är vi som bevittnar strömhoppen av erfarna, kunniga handläggare från Migrationsverket och sedan får sitta i asylintervju efter asylintervju med okunniga och i värsta fall okänsliga handläggare som ignorerar att utreda asylskäl och låter hela intervjuer gå ut på att försöka beslå våra huvudmän med lögn angående ålder och skyddsskäl.

Det är vi som under falska premisser luras av Migrationsverket att låta de unga genomgå medicinska åldersbedömningar. Verkets information hävdar att en sammantagen bedömning ska ske men beslutsfattarna väljer så gott som undantagslöst det knä eller den visdomstand som kan indikera en ålder över 18.

Det är vi som sedan får försöka förklara för de unga, deras svenska familjer, lärare och vänner var det rättsäkra i dessa utredningar och avslag ligger. Det kan vi inte.

Många av oss har haft uppdrag som gode män i tillräckligt många år för att se den stora förändring till det sämre som äger rum. Andra har haft uppdraget sedan den stora tillströmningen runt 2015.

Gemensamt för oss alla är en stigande vrede över en process som inte är värdigt ett land som säger sig värna mänskliga rättigheter och vilja göra barnkonventionen till lag.

Att Migrationsverkets rättsövergrepp får fortsätta trots upprepade larm och JO-anmälningar är en skandal. Myndighetsutövning på sådan nivå är ett stort demokratiproblem och vi kräver att våra politiker slutar blunda för problemet och agerar.

God man-upproret, undertecknat av 282 gode män i hela Sverige.

INSÄNT. Plastskräpet i Skånes vattendrag måste minska. Då behöver cigarettillverkare och producenter av plastförpackningar ta ett större ansvar för det skräp som hamnar utanför dagens föråldrade återvinningssystem, skriver Håll Sverige Rents vd Johanna Ragnartz.

De senaste åren har allt fler fått upp ögonen för problemet med plast i sjöar och hav. Regeringen har tagit initiativ för att ta itu med problemet, men ändå ökar nedskräpningen i Skåne. Vilket i sin tur leder till mer skräp i haven.

En cirkulär ekonomi bygger på att alla resurser antingen återanvänds eller återvinns. Det förutsätter att allt avfall tas om hand. Dagens återvinningssystem baseras på att vi köper och bär hem varor, och att förpackningar och rester sorteras och slängs exempelvis vid miljöstationer eller i återvinningsrum.

Men det rimmar dåligt med dagens konsumtionsmönster. Vi köper allt mer fika, mat och prylar on the go – när vi är på språng. Det gör att mängden skräp ökar, skräp som inte helt enkelt inte ingår i det system vi har byggt upp kring återvinning.

Det finns ett lagstadgat producentansvar för förpackningar. Avsikten är att spara på samhällets resurser, minska mängderna avfall och stimulera till återanvändning och återvinning. Problemet är bara att systemet läcker.

När en engångsmugg eller cigarettfimp hamnar på marken, och inte i det återvinningssystem som finns, lämpas ansvaret över på den kommun eller markägare som ansvarar för renhållningen. Och att behöva städa upp är både dyrt och onödigt.

För att nedskräpningen i Skåne ska minska krävs framförallt attitydförändringar hos konsumenter. Håll Sverige Rent gör vad vi kan för att uppmärksamma fler på problemet. Och vi behöver hjälp från fler i kampen mot skräpet.

Därför vill vi uppmana producenterna att ta ett större ansvar genom att tillverka förpackningar som är lättare att sortera, som genom sin design minskar riskerna för nedskräpning och som hjälper konsumenterna att slänga skräpet på avsedd plats. Skånes kommuner behöver också göra det lättare att sortera skräp vid vanliga papperskorgar, och se till att dessa rymmer även stort skräp som sushi- och pizzakartonger.

När det gäller vårt klart vanligaste skräp – fimpen – är även det en källa till plast i haven eftersom cigarettfiltret innehåller plast. Det är dags att även cigarettillverkarna tar sitt ansvar. Politikerna bör också tydliggöra att all nedskräpning är olaglig, till exempel genom att inte låta fimpar vara undantagna från skräpboten.

INSÄNT. Nyligen var det internationella flickadagen. Dagen finns för att uppmärksamma den särskilt utsatta position som flickor befinner sig i på grund av sitt kön och sin ålder. En sådan utsatthet är sexuella övergrepp på internet, något som drabbar var femte flicka i Sverige. På en dag tillägnad flickor kan vi inte vara tysta om detta problem!

Flickor, och även unga personer med transidentitet, utsätts i högre grad än pojkar för likväl nätmobbning som sexuellt utnyttjande och sexuella närmanden online. 20% av tjejer i åldern 10 till 16 har blivit utsatt för sexuella trakasserier på nätet, det visar 2017 års upplaga av organisationen Friends nätrapport. Från redan tio års ålder riskerar flickor bli utsatta för sexuella kränkningar på nätet, och innan sexton års ålder har var femte flicka i Sverige blivit utsatt. Att närvaro på digitala plattformar riskerar att medföra en sexuell och social utsatthet, missas i många fall av vuxenvärlden.

Viss förändring tycks vara på gång. Media uppmärksammar ungas sexuella utsatthet på nätet allt mer, och Statens medieråd gav i augusti ut skriften ”Ordet är fritt” riktad till ungdomar. Förebilder lyfts fram som visar på effektiva sätt att bemöta kränkningar och övergrepp, vilket kan hjälpa många att hantera det de möter online. Men att lära den som blir utsatt för en kränkning att hantera denna kan aldrig vara den riktiga lösningen. För samtidigt som det är positivt att problemet och möjliga bemötanden synliggörs menar vi att det – om det är den enda lösning som presenteras som möjlig – lägger ansvaret på den utsatta istället på förövaren. Att vi lär flickor hantera övergrepp istället för att få slut på övergreppen kan aldrig accepteras som lösning.

Vi menar därför att det är viktigt att erkänna sexuella övergrepp på digitala plattformar som ett könsmaktsbrott och ytterligare ett av alla de uttryck för den ojämställdhet som är så utbredd i samhället. Det finns kortsiktiga lösningar, som att ändra lagar, införa barnlås på datorer och fördöma de individer som begår brotten. Men de löser inte problemet på lång sikt, och förändrar inte grundproblemet – som är ett patriarkalt samhälle där kvinnor kontinuerligt nedvärderas och objektifieras och där allt yngre flickor sexualiseras. Så länge vi lever i en sådan värld kommer flickor fortsätta bli utsatta för sexuella övergrepp, på internet och utanför.

Den långsiktiga lösningen kräver hårt arbete med att förändra attityder och strukturer. Vi måste höja blicken för att se mer än offer och förövare, för att se vilka mönster och normer som gör dessa roller möjliga, vi måste se och erkänna våldtäktskulturen och objektifieringen av flickor och kvinnor – och vi måste förändra detta! Och det är vi vuxna som måste ta ansvaret. Vi måste kräva mer, mer än kortsiktiga lösningar som bara behandlar symptomen och inte dess orsak. Kräv att skolan tar sitt uppdrag om att motverka stereotypa könsroller på allvar. Kräv en sexualundervisning som behandlar normer och inte bara reproduktion. Kräv att polisen utreder alla anmälningar om ofredanden på nätet. Kräv att ansvaret för övergrepp alltid läggs på förövaren och aldrig på offret. Kräv ett slut på övergreppen. Flickor och kvinnor har rätt att äga och uttrycka sin egen sexualitet utan att riskera att utsättas för övergrepp!

Xhenita Shala, ordförande Kvinnojouren i Lund

Maria Vestrin, praktikant Kvinnojouren i Lund

Agnes Simonsson, ordförande Tjejjouren i Lund

Evelina Hanson, ordförande Tjejjouren i Lund

INSÄNT. Nordeas flytt till Finland är ett omdömeslöst, barnsligt och trotsigt beslut. Nordea har sitt ursprung i statliga PK-banken, Post & Kreditbanken, i folkhumorn Puss & Krambanken, en folkbank som alla i Sverige under den tiden hade någon form av kontakt med. Två gånger efter våghalsiga spekulationsaffärer har de svenska skattebetalarna tvingats rycka in och rätta till Nordeas balansräkning. De, så att säga, räddade bankens liv.

Ordbytet mellan ordförande finländaren Björn Wahlroos och finansminister Magdalena Andersson påminner mig och när min dotter i yngre tonåren ville vara ute till klockan tre en lördagsnatt. ”Du skall senast vara hemma klockan ett”, tyckte jag bestämt. ”Då flyttar jag hemifrån”, sa hon.

Nordea borde naturligtvis vara skattebetalarna i Sverige ett stort tack skyldig. Det förstår tydligen inte Björn Wahlroos. Det hade han inte en aa-ning om, som Hans Alfredsson kanske hade uttryckt det.

Man får hoppas att han snarast tänker om och försöker rädda vad som räddas kan. Annars riskerar han att bli ihågkommen som den som mer eller mindre kvaddade Nordeas rörelse i Sverige.

Storbankernas vinst för 2017 kommer att överstiga 100.000.000.000 kronor som det syns. Det är mer än en fjärdedel av alla offentliga utgifter för hälsa och sjukvård i landet och mer än två gånger försvarsbudgeten.

Finns det någon som tror på Björn Wahlroos, när han tycks mena att Nordea har svårigheter med att betala en något förhöjd resolutionsavgift? 

Några funderingar från en gammal bankarbetare, bland annat i Nordea under 25 år.

Benny Wahlquist, Vilhelmina.

KRÖNIKA. Den bästa tiden att plantera ett träd var för 30 år sedan. Den näst bästa tiden är nu!

Ju längre fram mot vår och sommar det bär ju närmare är jag en dröm som jag haft länge - Jag ska få ett växthus. Nu ska dagens text inte handla om mitt växthus men jag kunde inte låta bli, ha, ha. Ser så fram emot detta växthus.

Den bästa tiden att plantera ett träd var för 30 år sedan. Den näst bästa tiden är nu. Den bästa tiden att inte skaffa sig en muffinsmage var att inte äta skitmat för 30 år sedan. Den näst bästa tiden är att inte äta den är nu.

Här skulle texten kunna va slut för jag tror på er. Jag tror att ni fattar. Men jag vill ändå ge er lite inspiration att ta tag i saker som skulle kunna få er att må lite, lite bättre.

Om ni nu slarvat de senaste åren - vad exakt skulle ni kunna göra åt det nu? Inget, helt rätt. Ni kan inte ha det ogjort. Släpp det! Ni missade något under dessa år men försök backa bandet och se hur det går. Lägg istället fokus på det du kan påverka.

Jag tänker att jag kör en klassiker här "Det finns en anledning till att framrutan är större än backspegeln" Den anledningen är att ni ska ha koll bakåt. Ni ska ha koll på vad som hänt er men framförallt vad ni har lärt er av denna resa. Sen är det min själ dax att titta och sikta framåt! Ni tänker väl inte göra samma misstag igen! För nu har ni ju lärt er något, något av stor vikt.

Man kan inte misslyckas. Det är en känsla och det är er egen. Man kan göra ett misstag. Av dessa lär vi oss. Du kan inte förlora matchen. Antingen vinner du eller så lär du. Det är nu upp till dig hur du ser det.

Om du nu satt med huvudet i chipsapåsen i helgen - vad kan du göra åt detta idag? Träna mer kanske? Sorry min vän, du kan inte kompensera skitmat med extra träning. Jo, om du ligger på en väldigt, väldig hög träningsnivå. Att motionera och träna regelbundet betyder inte att du kan äta vad du vill. Vill och vill, det är beroende av vad du har för mål såklart.

Du kan nu bara se framåt. Nu kan du plantera det där trädet. Det är nu du kan se det växa och njuta av resan. Det är ditt nya liv som börjar nu. Med färre misstag för du kan. Du har varit här förr. Du mådde inte så bra med fel koncept, dvs avsaknad av träning och skitmat förra gången heller. Så varför prova det igen? Du är mycket smartare än så.

Du är inte ditt förflutna - du är dina beslut. Jag tror på dig. Det är dax att du gör det också. Jag är inte bättre än du. Har bara något större framruta men bara fram till idag. Se till att komma ikapp mig nu. Lycka till - din resa börjar här och nu!

Lisa Kaptein Kvist med en ryggsäck full av misstag och läroböcker.

INSÄNT. Höstmörkret sänker sig över oss och så småningom är det tid att planera för ledighet och julfirande. Högtider är något som för många innebär tid till familj och vänner och något man ser fram mot och längtar efter. Men för många är julen också en tid när ensamheten gör sig extra påmind.

Idag lever var fjärde svensk (39 %) i ensamhushåll, det är drygt 1,8 miljoner svenskar, visar siffror från Statistiska centralbyrån.

Jag vet att många av dessa har valt att leva ensam. Men jag vet också att i många fall är ensamheten inte självvald.

Jag som driver ett reseföretag inom gruppresor känner att vi kan göra skillnad. En resa är något som inte bara vidgar våra vyer och ger upplevelser för livet utan också något som ofta ger vänner för livet.

Därför blir jag bekymrad att se att ensamresandet är så pass sällsynt. Bara fem procent av alla våra resor görs av solokvistar. Det är på tok för lågt. Fler borde våga resa iväg trots att man saknar resesällskap.

Ekonomin kan självklart vara en del av förklaringen till att ensamresenärer lyser med sin frånvaro. Tyvärr tvingas ensamresenärer ofta betala enkelrumstillägg om man inte vill dela rum med en främmande människa.

Men den viktigaste förklaringen ligger främst i attityder och inställningar till att resa på egen hand bland oss svenskar. Familj och tvåsamhet är norm i vårt samhälle vilket gör att många kan känna sig utpekade och obekväma med att ”avvika”.

Ensamhet är ett stort problem i vårt samhälle och beskrivs ibland som en av vår tids stora ”folksjukdomar”, som i många fall riskerar att leda till utanförskap, isolering och inte minst sämre hälsa för de drabbade. Att träffa andra är ett behov som de flesta av oss har.

En resa kan många gånger vara en enkel lösning som bryter ensamheten, åtminstone för ett tag men sannolikt också på längre sikt då det ofta är en enklare att hitta nya vänner under avslappnade former som en resa ofta innebär.

Då är det viktigt att attityder, inställningar och normer inte står i vägen för ett socialt resande.

Att resa ensam bör ses som en möjlighet, inte ett hinder. Det är en frihet att inte vara beroende av någon annan och att resa på egen hand kan vara det bästa sättet att upptäcka världen – och sig själv.

Jag har själv varit en flitig ensamresenär, världen runt, och riktigt ensam har jag sällan känt mig när jag kuskat runt med ryggsäck, kört moppe genom Europa eller åkt på sista-minuten-resor. Jag vågar påstå att man växer som människa och att ensamresandet öppnar en ny värld efter att man provat första gången.

I vår statistik är det tydligt att resandet ger ”blodad tand”, i synnerhet hos dem som reser ensamma. De som vågar ”ta steget” och reser trots att de saknar en reskamrat när de ger sig iväg reser 33 procent mer än de som reser tillsammans med andra.

Emanuel Karlsson

Fotnot: Emanuel Karlsson är VD för Rolfs Flyg & Buss.

INSÄNT. Nobels Fredspris går i år till ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons). ICAN består av 468 organisationer från nästan 100 länder och har jobbat i åratal och drivit på för ett kärnvapenförbud i FN, som 122 länder kommit överens om och som nu börjat undertecknas av ländernas parlament.

Tänk om det lyckas! Tänk om kärnvapenutvecklingen läggs ner! Tänk om kärnvapen åter börjar skrotas! Om vi slipper leva med dessa massförstörelsevapen som hotar att ödelägga världen och våra barns framtid. Ett hopp har börjat spira.

Svensk tradition av nedrustning är lång och välkänd internationellt. Samtliga riksdagspartier har i decennier uttalat sitt stöd för kärnvapennedrustning som ett viktigt utrikespolitiskt mål.

Att USA och Nato har meddelat Sverige att de kan komma att utvärdera relationerna om Sverige ansluter sig till förbudet är inget nytt. USA har tidigare utövat starka påtryckningar för att stoppa förhandlingarna, att staterna inte skall delta och nu att de inte skall ansluta sig. Många stater har fått dessa påtryckningar.

Vi och ett stort antal organisationer och privatpersoner uppmanar regeringen att snarast underteckna kärnvapenförbudet, till exempel: Svenska Läkare mot Kärnvapen, Röda Korset, Amnesty, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, IM Individuell Människohjälp, Svenska FN-förbundet, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Kristna Fredsrörelsen, Kvinnor för fred, Svenska Freds, Feministiskt Initiativ och Svenska Jurister mot Kärnvapen.

Vi har en viss förståelse för att regeringen behöver se igenom avtalet (som de dock själva har varit med att utforma). Men det skall absolut inte behöva ta ett år för detta självklara beslut. 53 länder har redan signerat det utan att tveka!

Kärnvapen är massförstörelsevapen ämnade att förinta städer och människor, och de utgör ett globalt hot som påverkar oss alla.

Låt detta bli början på slutet för kärnvapen!

Anne Rosberg och Per Abrahamsson

Kvinnor för fred, Skåne

INSÄNT. Varje dag har runt 800 miljoner flickor och kvinnor i världen mens, men förutsättningarna för att kunna hantera den ser olika ut. Vad många inte vet är att mens i flera länder är ett hot mot flickors framtid och hennes drömmar. När flickor får sin första mens anses de som kvinnor och hennes sexualitet ska därmed kontrolleras. Detta innebär i många fall att flickans drömmar om en bra framtid stannar här. Mensen leder istället till avslutande studier, barnäktenskap och tonårsgraviditeter.

Risken för att få infektioner och sämre hälsa ökar när en flicka får mens då det i många länder finns brist på rena toaletter och hygieniska mensskydd. Allt detta framförallt på grund av tabun kring mensen, och myterna och okunskapen kring den. Trots allt detta är mens en fråga som prioriteras bort. Därför vill vi uppmana politiker och ledare att satsa på frågan om mens som en utvecklingsfråga. För gör man det skulle det inte bara ha en positiv påverkan på en flicka som individ utan också för hela hennes samhälle och land.

Genom att bryta tabun kring mens, som har legat som en tjock dimma över hela världen, kan vi se till att flickor får stanna kvar i skolan och i förlängningen kunna bestämma över sina egna liv och leva fria från diskriminering. Att flickor får avsluta sina studier har i förlängningen en positiv påverkan på ett lands ekonomi och är ett stort steg mot en mer jämställd värld. Mensen ska inte vara ett hot för flickor och deras framtid! Alla vinner på jämställdhet. Flickors framtid är allas framtid.

Victoria Vidmar och Plan International Sveriges Ungdomsråd.

INSÄNT. Vissa tycker att partierna är för lika varandra och det är svårt att se skillnad. Men när det kommer till transportpolitiken är skillnaden mellan Miljöpartiet och Moderaterna tydlig: MP blickar framåt och kämpar för snabba och smidiga tågresor i hela landet. M blickar mot förra århundradet och kämpar för fler smutsiga motorvägar i storstäderna.

Moderaterna säger blankt nej till nya moderna höghastighetståg och vill införa en trängselskatt på tåg. Samtidigt vill de gynna bilpendling genom att höja hastigheten på motorvägarna till 130 km/h. De slåss också för att bygga den dyra motorvägen Österleden i Stockholm, och sexfilig motorväg mellan Trelleborg och Helsingborg. Det är tydligt att Moderaterna är ett parti för motorvägar – inte tågresenärer. När temperaturrekorden slås på löpande band, isarna smälter och extremväder drar fram är mer bilpendling och större klimatutsläpp det sista mänskligheten behöver. Moderaternas tågpolitik har spårat ur.

Visst behövs bilen i många delar av landet. Därför krävs omställning till förnybara drivmedel och el, vilket regeringen satsar stort på i höstbudgeten. Men i och runt städerna är den viktigaste lösningen för klimatet att fler reser med cykel, tåg och annan kollektivtrafik. Miljöpartiet vill knyta samman södra Sverige med nya höghastighetståg. Genom det kortas restiderna ordentligt så att människor kan välja bort det klimatskadliga flyget. Samtidigt innebär satsningen att kapaciteten på stambanorna fördubblas. Det ger mer plats för godståg och regiontågen kan gå snabbare, oftare och med färre störningar. Med höghastighetståg kan människor resa snabbt, punktligt och klimatsmart. Företag får bättre möjligheter att anställa och växa. Alla som betraktar järnvägens problem seriöst inser att det är nya spår som behövs.

Centerpartiet har glädjande nog släppt sitt gamla motstånd och talar nu varmt om höghastighetståg. Det är mycket välkommet! Ju fler som står på tågresenärernas sida desto bättre. Frågan är bara hur Centern har tänkt få igenom det? De vill ju sitta i regering med Moderaterna som säger blankt nej.

Det börjar närma sig val. Vi medborgare står inför två tydliga alternativ: På ena sidan Moderaterna som fortsätter hålla fast vid sin gamla motorvägslinje. På andra sidan Miljöpartiet som lyssnar på forskningen om miljö och trafik och storsatsar på höghastighetståg, tåg i tid, bra cykelbanor, förnybara drivmedel och elektrifiering. Vad är ditt val för framtiden: Fler förorenande motorvägar i storstäderna eller fungerande och snabba tåg i hela landet?

Karin Svensson Smith (MP), riksdagsledamot och trafikpolitisk talesperson

Thomas Rödin (MP), vice ordförande stadsbyggnadsnämnden Helsingborg

Marcus Friberg (MP), kommunalråd Helsingborg

Annika Román (MP), kommunalråd Helsingborg

INSÄNT. Svensk skola står inför en rad utmaningar. Alldeles för få elever klarar grundskolans mål och får inte slutbetyg med grundläggande behörighet till gymnasieskolan. Samtidigt finns otydlighet i tudelad styrning, utbildning som inte matchar arbetsmarknaden, lärarbrist och alltfler elever med särskilda behov. Moderaterna måste ha en ambitiös reformagenda för att möta detta. 

Vi är glada och stolta över att Vellinge kommun utses till årets skolkommun för fjärde året i rad. I Vellinge prioriterar politiken skola och skolutveckling! Det borde även moderaterna på nationell nivå göra.

Kompetenta lärare är en av de viktigaste faktorerna för en framgångsrik skola. I Vellinge har vi under många år prioriterat en hög andel personal med lärarutbildning och kontinuerligt satsat på fortbildning och kompetensutveckling. Bra lärare ska ha bra betalt och i samråd med de fackliga organisationerna har det arbetats fram tydliga riktlinjer för individuell lönesättning där det pedagogiska ledarskapets roll och betydelse har tydliggjorts. Vellinge har under ett antal år även gjort särskilda lönesatsningar för gruppen lärare. Ett omfattande lärarutvecklingsprogram pågår sen ett par år tillbaka och det kollegiala lärandet är en av hörnstenarna i programmet. Förstelärartjänster används fullt ut och i Vellinge har förstelärare även inrättats inom förskola och fritidshem.

Skolan i Vellinge har ett tydligt fokus på kärnuppdraget - kunskap. Alla elever, oavsett om man har behov av särskilt stöd eller är särbegåvad, ska kunna utvecklas från sina förutsättningar. Systematisk och strukturerad uppföljning av måluppfyllelse är en självklarhet på alla nivåer. Framtiden kräver ny kunskap och andra förmågor och vår målsättning är att rusta barnen för framtiden - en framtid som innebär nya yrken och därmed krav på nya kompetenser. Det entreprenöriella lärandet ska genomsyra hela skolan i Vellinge – från förskolan till vuxenutbildning. Följer inte skolan samhällsutvecklingen och lyckas bli mer flexibel kommer det uppstå stora matchningsproblem i framtiden. En del av den problematik har redan börjat visa sig där skolan inte matchar de behov som finns på arbetsmarknaden.

Digitalisering är inget mål i sig utan ett självklart och nödvändigt verktyg för ökad måluppfyllelse och för att göra utbildningen mer tidsenlig. Satsningen på digitalisering har pågått i Vellinge under många år och är en självklar del av vardagen. Eleverna måste förberedas för en framtida arbetsmarknad i en digital värld. Rätt använd skapar digitaliseringen helt nya inlärningsmöjligheter, nya kunskaper, bättre möjligheter för elever med särskilda behov och barn med utländsk bakgrund men kan också användas för att ta sig an utmaningar som lärarbrist och lärarnas administrativa börda.

Vellinge har inte lösningar på alla problem som finns i svensk skola men vi ser ändå att utmärkelsen bekräftar att vi göra mycket som är bra, vi är på rätt väg. Skolutveckling är ett ständigt pågående arbete som vi prioriterar högt. Parallellt med att skolutvecklingen måste fortsätta i kommunerna ser vi att det behövs viktiga åtgärder på statlig nivå.

En del av problematiken i dagens skola beror bland annat på en otydlighet i styrningen mellan stat och kommun där statens detaljregleringar och otaliga riktade statsbidrag snarare hämmar utvecklingen på kommunal nivå. Istället vore det bättre att staten tog tag i frågor som åligger staten. En utvecklad och förbättrad lärarutbildning, framtagande av en nationell digital strategi och en översyn av läroplaner och ämnesindelning för att bättre möta framtida kompetenser är exempel på sådana åtgärder. Att ge lärarna utökade och tydligare befogenheter för att upprätthålla ordning och studiero är en annan. Dessutom är det nödvändigt att öka antalet undervisningstimmar och se över nuvarande läsårsregler.

Till exempel bör ett treterminssystem övervägas. Detta skulle innebära en jämnare fördelning av undervisningen under året och innebära kortare avbrott vilket skulle vara till fördel inte minst för elever med olika inlärningssvårigheter. Även upplägget med förtroendetid för lärarna bör ses över. En sådan översyn skulle ske i samverkan med de fackliga lärarorganisationerna och ha till syfte att skapa mer tid för undervisning och underlätta lärarnas arbetssituation.

Vi hoppas att Moderaterna vågar vara det parti som på riktigt vågar lyfta blicken och ta ett rejält kliv fram i skolfrågan. Det är hög tid men än är det inte för sent.

Carina Wutzler (M), kommunstyrelsens ordförande i Vellinge

Gustav Schyllert (M), utbildningsnämndens ordförande i Vellinge

DEBATT. Polisen och politiken måste sluta ställa den organiserade brottsligheten och sexualbrotten mot varandra. Våld som drabbar kvinnor är inte mindre allvarligt än våld som drabbar män. Unizon kräver nu att regeringen inför en rättsgaranti som innebär att våldtäkt utreds inom rimlig tid.

Anmälningar om våldtäkt och andra sexualbrott utreds inte för att polisen prioriterar gängrelaterade mord och mordförsök. Mäns våld är ett akut samhällsproblem och gängrelaterade skjutningar drabbar särskilt personer som redan befinner sig i social utsatthet. Att mammor förlorar sina söner, systrar sina bröder och barn sina pappor i uppgörelser i våra storstäders förorter är en stor sorg för Sverige.

Parallellt med skjutningar på öppen gata pågår mäns våld mot kvinnor och barn bakom stängda dörrar. 2016 mördades 17 kvinnor av män de haft en kärleksrelation med. Samma år polisanmäldes över 6 000 våldtäkter mot kvinnor och barn varav knappt 200 ledde till fällande dom. Brå uppskattar att män och killar begår 100 våldtäkter om dagen i Sverige, de flesta polisanmäls inte. Män som skjuter andra män har flickvänner och barn. Personal på våra kvinnojourer hotas och förföljs av män som har kopplingar till kriminella nätverk och vars flickvän bor på jourens skyddade boende.

Polisen har nu sagt rakt ut att de tvingas prioritera mellan dessa två grova brottstyper, och att sexualbrotten då får stå tillbaka. Ett redan dåligt utgångsläge för att förövaren ska åtalas och dömas blir nu ännu sämre. Unizons kvinno-, tjej- och ungdomsjourer har 90 000 stödkontakter om året och är landets största aktör på nätet för stöd till barn och unga. Jourerna möter varje år tusentals kvinnor och barn som utsatts för sexuella övergrepp och våldtäkt. Vi vet vikten av att få rättslig upprättelse. Vi vet att mötet med rättsväsendet, exempelvis i form av en nedlagd utredning, kan upplevas som en andra våldtäkt. Kostnaderna blir höga, både för samhället och för individen.

”Det är inte bra att våldtäktsbrott läggs på hög, men de andra brotten är ännu allvarligare. De drabbar tredje man och påverkar rättssamhället på ett helt annat sätt”, säger Torgny Söderberg sektionschef utredningsenheten i Stockholm i Aktuellt.

För det första påverkar sexualbrotten rättssamhället i allra högsta grad. Att barn och unga växer upp med bilden av att våldtäkt inte är ett riktigt brott gör att mäns och killars sexuella övergrepp tillåts fortgå. En enda förövare kan under ett helt liv hinna utsätta många i sin närhet om inte samhället ingriper. För det andra måste polisen och politiken sluta ställa den organiserade brottsligheten och sexualbrotten mot varandra och i stället se sambanden. Förutom att det kan vara samma gärningsman finns orsakssamband som machoideal, sexism och våldsromantik. I dag gör allt för få denna koppling.

Höstens regeringsförklaring innehöll ett längre parti om organiserad brottslighet men nämner inte sexualbrott. Statsministern presenterade en satsning på 750 miljoner kronor på rättsväsendet och menade att ”fler brott ska klaras upp. Det blir svårare att vara kriminell i Sverige”. I denna retorik och framför allt i de direktiv och prioriteringar som riktas till polismyndigheten måste mäns våld mot kvinnor och barn lyftas särskilt.

Vi kräver att en betydande del av de nämnda 750 miljonerna riktas särskilt mot sexualbrott och annat som annars kommer att missgynnas när polisen tvingas prioritera. Polisens utredare måste få förutsättningar att göra ett ordentligt jobb. De måste få det stöd de behöver från sin arbetsgivare och kunskapsdränaget, som uppstår när erfarna och kunniga poliser känner sig tvingade att lämna polisen, måste få ett stopp.

Det är ett faktum i ett ojämställt samhälle att våld som drabbar kvinnor och flickor ses som mindre allvarligt än våld som drabbar män. Vi vill inte se fler företrädare från polisen ge uttryck för denna uppfattning. Vi kräver att regeringen inför en rättsgaranti som innebär att våldtäkt utreds inom rimlig tid och med de resurser i form av kunskap, erfarenhet och pengar som denna svåra brottstyp kräver.

Olga Persson

Generalsekreterare Unizon

Zandra Kanakaris

Förbundsordförande Unizon

Fotnot: Artikeln publicerades först i tidningen Dagens Samhälle.

DEBATT. Den 10 juli för sex år sedan blev det möjligt för polisen att bötfälla personer för nedskräpning. Trots det fortsätter nedskräpningen att öka, och siffror från polisen visar att skräpboten knappt används.

Inte heller gäller boten för det allra vanligaste skräpet: cigarettfimpar. Lagstiftningen måste därför ses över så att skräpboten får effekt i verkligheten.

Den 10 juli för sex år sedan blev det möjligt för polisen att bötfälla personer för nedskräpning. Trots det fortsätter nedskräpningen att öka, och siffror från polisen visar att skräpboten knappt används.

Inte heller gäller boten för det allra vanligaste skräpet: cigarettfimpar. Lagstiftningen måste därför ses över så att skräpboten får effekt i verkligheten.

Varje år kastas mer än en miljard fimpar på marken i Sverige och hela 80 procent av allt skräp är i dag tobaksrelaterat. En vanlig sommardag i fjol kunde man hitta runt 25 000 fimpar i en av Stockholms parker, enligt skräpmätningar som vi gjorde i samarbete med Statistiska centralbyrån.

Nedskräpningen med fimpar är ett stort problem. Filtret i cigarettfimpen innehåller plast och farliga ämnen, bland annat kadmium som också finns i batterier. Vi vet också att människors trivsel i parker, på gator och torg minskar när det är skräpigt, och att skräp föder skräp. En kastad fimp leder till en till, som sedan leder till att människor kastar annat skräp.

Som om det inte vore nog kräver också nedskräpningen stora resurser, framförallt för landets kommuner som helt i onödan måste städa upp allt som inte kastas där det ska.

Sedan 2011 har polisen haft möjlighet att bötfälla personer som skräpar ned på allmän plats, enligt samma princip som vid fortkörning. Att slänga skräp på gatan eller i naturen var olagligt även tidigare, men lagen ändrades så att polisen skulle kunna arbeta mer effektivt för att se till att lagen följdes – i syfte att minska nedskräpningen.

Att skräpa ner med dryckesförpackningar, engångsgrillar och snabbmatsförpackningar kan resultera i böter på 800 kronor. Småskräp som cigarettfimpar och bussbiljetter är också förbjudet att slänga, men omfattas inte av boten och är inte straffbart. Det ställer till flera problem.

För det första blir det en svår gränsdragning för polisen när någon slänger skräp.

Vi kan också konstatera att skräpboten knappt används alls. Sedan den infördes 2011 har antalet utställda böter minskat – och under årets första fem månader har det bara delats ut två böter i polisregion Syd där Skåne ingår.

För det andra sänder det en signal till allmänheten om att det vanligaste skräpet i Sverige skulle vara okej att kasta, trots alla problem det innebär.

Vi anser därför att cigarettfimpen bör inkluderas i skräpboten. Här har vi starkt stöd från nio av tio svenskar, visar en Sifoundersökning som vi beställt.

Regeringen behöver se över lagstiftningen kring nedskräpningsboten och anpassa den till dagens situation.

Sveriges vanligaste nedskräpningsbrott måste bli straffbart.

DEBATT. Ingen har kunnat missa den mediala uppmärksamheten kring Postnord och Bring Citymail det senaste året. Den har i huvudsak handlat om kvalitetsbrister och stora problem i den danska delen av Postnord. Vi kräver att det både ska finnas en god postservice och bra arbetsförhållanden för svenska postanställda. För oss är det oacceptabelt om Postnords problem i Danmark tillåts påverka svensk postservice och postanställda i Sverige.
Den pågående digitaliseringen har snabbt förändrat förutsättningarna att bedriva postverksamhet, men det finns fortfarande ett behov av att samhället tar ett ansvar för att privatpersoner och företag ska kunna förmedla försändelser på ett bra sätt. Oavsett var i landet man befinner sig, ska man kunna utnyttja de möjligheter som en växande e-handel ger.
Det är inte längre möjligt att möta vikande intäkter enbart genom att minska antalet anställda. Sverige är ett geografiskt stort land men samtidigt glesbefolkat. Det innebär att det kommer bli svårt att hantera fortsatt vikande brevvolymer med nuvarande lagstiftning, utan att det får negativa konsekvenser för servicen.
För att säkerställa en fungerande postservice och samtidigt ge rimliga förutsättningar för anställda inom postsektorn, ser Seko ett antal åtgärder i en ny postlagstiftning som helt nödvändiga:

• Öka kvalitetskravet men gå från övernattbefordran till tvådagarsbefodran. Det innebär att Postnord skulle få två dagar på sig att leverera brev istället för att som idag ha endast en dag på sig att leverera. Kravet ska fortsatt vara att dela ut brev 5 dagar i veckan till alla hushåll. 

• Behåll samhällsuppdraget för paket upp till 20 kg med samma krav som för brevbefordran. 

• Inför krav på fastighetsboxar i alla flerfamiljshus vilket skapar bättre förutsättningar för god service i glesbygd. När små brevinkast ersätts med fastighetsboxar kan många boende få fler försändelser levererade direkt i hemmet. För äldre och handikappade ska det finnas undantag. 

• Förändra prissättningen för brev. Varje brevbärare har tvingats kompensera intäktsfallen genom att täcka in större områden och fler postlådor, vilket i längden är ohållbart. Seko anser att priset på brev i stället bör anpassas efter kostnaden för att skicka olika försändelser. 

Det är nu dags att politiker i riksdag och regering inte bara pratar om kravställande och kritiserar problem med postservicen. Nu är det hög tid att ta ansvar för att skapa förutsättningar för att möta framtidens behov av en fungerande postservice för hela landet. Därför är ny en modern postlag nödvändig.
 
 

DEBATT. Vad är det som håller på att hända med vårt tidigare så fredssträvande land?
Vet du att bara i år ska förutom nationella övningar med svenska förband, fyra stora krigsövningar tillsammans med kärnvapenalliansen Nato äga rum i Sverige. Läs och begrunda.
Den 22 maj–2 juni genomförs ACE 17 över ca 1/3 av norra Sverige med 100 stridsflygplan, marktrupper och luftvärnsenheter från 12 länder.
Den 4–16 juni. Övning Baltops hålls över södra och mellersta Östersjön, med ca 5000 deltagare från 14 länder. Ungefär 50 stridsflygplan och 50 krigsfartyg, ubåtar mm.

Den 8–24 september. Northern Coast skall ske över södra och mellersta Östersjön med soldater och flygstridskrafter från 12 länder. Största delen av övningen kommer att hållas till sjöss, men den kommer även att hållas på land i Skåne, Blekinge och Kalmar län.
Den 11–30 september. Aurora är den största övningen i Sverige på över 20 år med 7 inblandade länder och över 19 000 personer på mark, hav och i luften. Övningen skall äga rum i Mälardalen – Stockholm, Göteborgs skärgård och på Gotland.
(Uppgiften om övningarna är hämtade från försvarsmakten i Sverige och Finlands hemsidor.)
Dessutom kan nu Nato sätta upp baser och ta in alla typer av vapen på svenskt territorium, inget undantag för kärnvapen. Allt utan öppen debatt med oss väljare.
Vi kan inte mer än undra över motiven och protestera mot att vårt land deltar i, anordnar och säljer ut sitt territorium till dessa provokativa och miljöförstörande övningar. Vi är rädda för att spänningarna ökar och i värsta fall kan urarta till verkliga krigshandlingar.
Därför vill vi stoppa den ökande militariseringen av vårt land. Använd alla dessa resurser på aktivt fredsskapande åtgärder och verka för att Sverige förblir verkligt militärt alliansfritt.
 

INSÄNT. På fritids säger de att vi är ett föredöme. Det kanske vi är. Vi har en dialog, det händer att vi hämtar åt varandra. Det händer att vi fikar hos varandra när den barnlösa veckan känns för lång. Men att kallas ett föredöme som skild förälder betyder förstås att det finns en motpol. Det finns mindre föredömliga skilsmässor.
Men trots att jag personligen kan stoltsera med detta betyder det inte att jag inte har ett kryddmått av förståelse för att folk med olika medel försöker klubba ihjäl varandra under och efter en skilsmässa. Jag säger inte att det är bra. Tvärtom, det är ett växande jätteproblem som min yrkesgrupp möter allt oftare. Men jag vet att sorg kan få de moraliska kartorna att skrivas om, att förnuftsbaserade resonemang biter dåligt när livet löper amok. Människor som har gått igenom en separation har ofta en aning om vilka krafter som rör sig där. Det gör det svårt att egentligen klandra någon inblandad; trots att en dubblering av vårdnadstvister de senaste tio åren är en ohygglig siffra och för de inblandade barnen en katastrof.
 Rekordlandet Sverige är bäst i världen på ensamhushåll men ligger även bra till när det gäller skilsmässor. I urbaniseringens spår bor personer i familjebildande ålder allt mer sällan i de städer de vuxit upp. Nätverk går förlorade; bortom tvåsamhet finns andra livsformer och en stor namnlös ensamhet. Trots det är kärnfamiljsnormen både ohotad och fortfarande mycket sig själv nog. Skäl finns att problematisera denna kvarleva från 1900-nånting som vi prompt försöker måla på vår narcissistiska samtid. Idén om kärnfamiljen surrar omkring som en förvirrad humla i oktober och villkorar osynligt civilsamhället och välfärdstaten. Har vi ens rätt strategier för att hålla den vid liv?
”All investerad tid!”  ropade en nyskild vän i ett försök att beskriva sorgen för mig för ett par år sedan. Investerad tid var ett argument jag då var för ung för att förstå men jag förstår nu; allas investerade tid. Allas orimligt hårda arbete mot ett väldigt diffust mål. Är det konstigt att det blir smutsigt när man kommer till punkten att det inte längre går?
Trots att två personer har gett allt de har till sitt gemensamma liv så går de ur det bestulna.
För vem ska kompensera för de här trollerikonsterna som levererats år ut och år in för att få illusionen att fungera? Belåningen är stor och insatserna höga; kännbart blir sammanbrottet.
En klassisk systemteoretisk tanke är att slutna system har sämre förmåga till fortlevnad, hur väl sammansatta komponenterna inom systemet än är. En viss genomströmning ger bättre motståndskraft, bättre hållbarhet, en på sikt bättre förmåga att överleva sig självt. En svensk familj skulle enligt den tanken göra sig en tjänst i att bli mer kollektiv.
Ta in en inneboende snarare än att bygga ett nytt uterum, ta bort staketet istället för att måla det; avsaknaden av perfektion motverkar kollapsen. Bristen på normuppfyllelse, en anpassning till små obekvämligheter är det som skyddar mot det sammanbrott som vi allt oftare bevittnar, sagobröllop och köksrenoveringar till trots.
Nanna Gullström, Socionom

DEBATT. Systembolaget hävdar att deras policy är att inte sälja så mycket som möjligt. Det är ren lögn. Det finns bara ett kriterium som styr vilka viner som får ingå i det ordinarie sortimentet: de som säljer mest. Hur vinet producerats, vilken kvalitet det håller, vilka tillsatser som ingår och om det är prisvärt spelar ingen roll alls. Det är vinerna som ger mest klirr i kassan som prioriteras. Som allra bäst mår Systembolaget under semestermånaden juli. Då säljer man fyra liter vin per sekund!

Alla vinimportörer som arbetar med Systembolaget vet att det är den här affärsstrategin som gäller, men politikerna tycks inte reagera mot att monopolföretaget som ska värna den svenska dryckeskulturen i själva verket bara är en profithungrig vinstmaskin.

Enligt Systembolagets hemsida ska företaget vara märkesneutralt. Man ska inte diskriminera eller favorisera någon leverantör, producent eller varumärke. Det gäller prissättning, inköp och hur varor exponeras i butik.
Stämmer det med verkligheten? De hundra mest sålda vinerna på Systembolaget är industriviner. De är väl exponerade i butikerna och försäljningsstatistiken gör att de har en säker plats i ordinarie sortiment. Viner som Systembolaget tror ska bli storsäljare får snabbt plats i butikerna. Ett praktexempel är tv-kocken Per Morbergs rödvin. Trots att det sågades av en enig vin­expertis lanserades vinet i landets samtliga butiker; en ouppnåelig dröm för en seriös producent.
Det märkliga är att många svenska konsumenter i dag kan skilja mellan ett surdegsjäst bröd bakat i ved­eldad ugn och en Skogaholms­limpa, men inte funderar i de banorna när man handlar på systemet. ”Vi är inte som andra butiker” står det på Systembolagets plastpåsar. Det stämmer. I Ica-butikerna där jag handlar är personalen stolt när man fått hem en hantverksmässigt producerad produkt. På Systembolaget har personalen inte en aning om hur vinerna producerats. En vanlig butik, som bryr sig om sina kunder, rekommenderar inte industrimargarin till en bruschetta utan en olivolja gjord på handplockade oliver.
Viner gjorda av mindre producenter på ett hantverksmässigt sätt och med kärlek till sin jord har inte en chans på Systembolaget. Den senaste tidens prioritering av så kallade ekologiska viner är bara en försäljningsstrategi. Det ligger i tiden med ekologiskt. Men hur ekologiska är vinerna? Enligt EU:s lagstiftning får ett ekologiskt vin innehålla 37 olika tillsatser! Det är löjligt att tala om ekologi. Ett rödvin från södra Italien innehåller till exempel i regel mindre svavel än ett ekologiskt vin från norra Italien.
In vino veritas, i vinet finns sanningen. Ja – men inte på Systembolaget.
Bo Hagström,
Tv-producent (Solens mat) och författare till tio böcker om mat och vin
Fotnot. Systembolaget har avböjt att replikera.