Brand-logo
Brand-logo
E-tidning Meny Brand-logo
Lokaltidningen Söderåsen
Sommar Skåne v.28
  • Startsida
  • Nyheter
  • Sport
  • Insändare
  • Motor
  • Korsord
  • Boka annons
  • Utebliven tidning
Brand-logo
Administrer privatlivsindstillinger
  • img Personuppgifter
  • Utebliven tidning
  • Kontakt
  • img Följ oss
  • Mer
    • Tipsa oss
    • RSS
    • Artikelarkiv
    • Skicka in krysslösning
    • Jobba här
    • Nej tack till Lokaltidningen?
    • Politikens Lokalaviser
Brand-logo
Brand-logo
  • Annonser
    • Boka Annons
  • Meny
    • Startsida
    • Nyheter
    • Sport
    • Insändare
    • Motor
    • Korsord

E-tidning

Lokaltidningen Söderåsen
Sommar Skåne v.28

Insändare

Hans Ramel, LRF Skånes ordförande.

Debatt: När förråden sinar vaknar vi alla

Skördeåret 2018 kommer att läggas till historien som ett riktigt extremår. Enligt Jordbruksverkets prognoser blir årets skörd närmare 30 procent lägre än förra årets och den blir ungefär 75 procent av genomsnittet de senaste fem åren. Siffrorna talar för hela landet och situationen i Skåne är ännu mer allvarlig, här finns det lantbrukare som endast har nått upp till 30 procent av en normalskörd.

Krisen är inte över bara för att höstregnen har börjat komma, utan den kommer att gå in i nästa fas när vi ska köpa insatsvarorna inför nästa år och mångas plånböcker gapar tomma. Utöver det kommer foderbristen att vara påtaglig under hela året och det foder som finns är dyrare än normalt, vilket skapar en stor oro. En hjälp på vägen är att Sveriges regering har beslutat om ett nationellt stödpaket, till följd av situationen. Många lantbrukare kommer trots detta att göra miljonförluster.

Allmänhet, politiker, banker och branschorganisationer har bemött oss lantbrukare med stor förståelse och en välvilja att stötta på olika sätt. Vi är tacksamma för det och nu hoppas vi på att både politiker och konsumenter kommer att fortsätta värdesätta och värna om att vi ska kunna bedriva inhemsk livsmedelsproduktion under en lång tid framöver.

Varför är det viktigt att ha svensk livsmedelsproduktion då? Först och främst handlar det naturligtvis om att vi producerar på ett miljömässigt hållbart vis och att vi har god djurhälsa i fokus och en låg antibiotikaanvändning i produktionen. Det gynnar både vår och djurens hälsa. Men, livsmedelsproduktionen bidrar till mycket mer. Den är en stor tillgång för hela samhället genom att den skapar sysselsättning med god hävstångseffekt och att den genererar skatteintäkter. De som arbetar inom de gröna näringarna skapar dessutom underlag för lokala servicenäringar som exempelvis detaljhandel, vård, skolor, restauranger, hantverkare och bilverkstäder. Denna sysselsättning utgör cirka 15 procent av alla sysselsatta i landet.

Skånes lantbrukare skapar även trygghet genom att vi bidrar till landets självförsörjning av livsmedel. Enligt Livsmedelsverket räcker de enskilda hushållens livsmedelslager i tre till tolv dygn, våra centrallager har livsmedel för tre till åtta dagar och livsmedelsindustrin och importhamnarna har tillgångar för ytterligare ett par dagar. Sårbarheten är därmed stor och årets torka har exempelvis medfört att Sverige kommer att bli importberoende av vete i år. Vi behöver en samordnad och stärkt svensk krisberedskap, för att sårbarheten vid nästa krisläge ska minskas så att vi kan trygga landets försörjning av mat, vatten och energi.

Effektivt och konkurrenskraftigt lantbruksföretagande möjliggörs också om myndigheternas ärendehantering börjar präglas av mindre byråkrati. Dels handlar det om att de EU-stöd som redan är beslutade ska kunna betalas ut så fort som möjligt och dels borde myndigheter få ett tydligt främjandeuppdrag för att underlätta för entreprenörer i lantbruket.

Det lönar sig inte att gnälla över spilld mjölk, så nu får vi försöka lägga extremåret 2018 bakom oss och se ljusare tider an. Skånsk livsmedelsproduktion är en stor tillgång för hela Sverige och vi behöver långsiktiga spelregler för att det ska kunna fortsätta vara så. Det enklaste alla kan göra är faktiskt att välja och efterfrågasvenska livsmedel i butiker och restauranger och på så sätt bidra till en god hälsa för både människor och djur.

Hans Ramel, ordförande för LRF Skåne

Insänt: Öppet brev till Sveriges jordbrukare

Av de 2300 olyckorna var 88 stycken olyckor med dödlig utgång.

400 av olyckorna klassades som ”Svår olycka”. Resten av olyckorna, 1812 stycken klassades som ”Lindrig olycka” med förhållandevis små materiella och fysiska skador, och där man vid rapporteringstillfället inte kunde förutse några framtida fysiska men för de inblandade. De eventuella posttraumatiska upplevelserna kan man bara gissa sig till, och varierar naturligtvis från fall till fall.

Observera att statistiken bara visar antalet olyckor. Statistiken visar inte antalet inblandade personer i olyckan. En olycka med dödlig utgång kan sålunda även innebära flera svårt, eller lindrigt skadade personer förutom den eller de avlidna.

De här olyckorna är naturligtvis en tragedi för samtliga inblandade och deras familjer och anhöriga och andra i deras närhet.

Krasst samhällsekonomiskt är det också en belastning för sjukvården och för sjukförsäkringssystemet, och samhället i övrigt. Vid en gjord sk riskvärdering, där samhällets sk nyttoförlust av ett förlorat liv genom en trafikolycka, värderades kostnaden för detta förlorade liv till strax under 24 miljoner kronor totalt. En svårt skadad person kostar på samma sätt samhället strax över 4 miljoner kronor. Detta enligt 2010 års prisnivå. (Källa; Trafikverket 2015-04-01. Samhällsekonomiska principer och kalkylvärden för transportsektorn: 5:2).

Detta är ekonomiska och statistiska fakta, men den verkligt kännbara kostnaden och förlusten ligger på ett mänskligt plan och kan inte mätas i termer av statistik eller ekonomi. Den ligger på ett djupt personligt plan.

Att färdas ute i trafiken är ett lagspel. Samtliga trafikanter måste göra sitt för att bidraga till en säker trafikmiljö. Bilister, motorcyklister och andra måste anpassa sitt trafikbeteende efter varje given trafiksituation. Om det finns traktorer och/eller motorredskap på vägarna är det vår skyldighet att ta hänsyn till dessa och anpassa oss efter deras storlek och hastighet.

Vad som då hade varit till enormt stor hjälp för att i tid kunna upptäcka dessa är om samtliga traktorer och/eller motorredskap som vistas på allmän eller enskild väg hade haft gult roterande/blinkande varningsljus med hög montering.

När man stöter på ett långsamtgående fordon med detta roterande varningsljus upptäcker man fordonet på avsevärt större avstånd än om dessa inte har sådant. Det är verkligen en stor skillnad, även på dagen. (Statistiken visar att de allra flesta olyckorna inträffar i dagsljus och uppehållsväder). Att skillnaden är ännu större i mörker och vid dåligt väder, eller när jordbruksfordonen är hårt nedsmutsade efter arbete på fälten är självklart. De flesta traktorer och motorredskap torde redan ha varningsljus monterade.

Det hade varit fantastiskt om dessa i större utsträckning kom till användning ute på våra vägar!

Thorbjörn Lejon,

vardagsbilist, Lövestad

Insänt: Bristen på undersköterskor är stor!

1992 – 1996 blev 19 000 undersköterskor och vårdbiträden friställda i samband med massuppsägningar. Undersköterskor ansågs inte längre behövas. Utmattningssyndromen ökade bland den fast anställda vårdpersonalen. Vi varnade för konsekvenserna men ingen lyssnade.

Vårdlinjen omvandlades till omvårdnadsprogram. Arbetsuppgifter som lärdes ut på Vårdlinjen tillskrevs plötsligt andra yrkesgrupper, till exempel sjuksköterskor. Vårdlinjeutbildningen vattnades ur hackades sönder.

Det borgerligt ledda styret satsade 2006 – 2014 främst på högskoleförberedande teoretiska gymnasieprogram. Yrkesgymnasieprogrammen behandlades med styvmoderligt. Särskilt de kontaktnära yrkesprogrammen. Intresset för att söka utbildningarna minskade betydligt.

Under privatiseringseran dök bemanningsföretagen upp. Många passade på att byta fot för att få en chans till högre lön och bättre arbetsvillkor. Vårdavdelningar stängdes. Den offentliga vården tappades på blod genom olycklig konkurrens.

Idag måste äldre ligga kvar längre på sjukhuset innan de får en säker och trygg vård i sin hemkommun.

Vi varnade för att anställa outbildade utan rätt kompetens. Ingen lyssnade. Vi bokstavligen slängdes ut. Värdefull kompetens, kunskap och erfarenhet visades ut genom vårddörren.

Fackförbunden och regeringen har nu insett vikten av utbildningssatsningar som kan locka fler att stanna inom den offentliga vårdsektorn.

Vi har tack och lov ett regionstyre som ser undersköterskor som en värdefull tillgång. Satsar på ökade utbildningsmöjligheter som dessutom nästa år ger undersköterskor möjlighet att specialisera sig med avtalsenlig lön. Utbildningsplatserna ska fördubblas. Det innebär en ökning från 20 utbildningsplatser årligen till 40.

Vi kan vända den nedåtgående spiralen. Vill vi stärka välfärden måste vi fortsätta att prioritera kontaktnära yrken och yrkesutbildningar för bristen på gymnasieutbildade undersköterskor är stor. Sveriges kommuner och landsting har räknat ut att 2030 kommer det saknas 161 000 undersköterskor.

Fackförbunden måste visa på behovet av fler utbildningssatsningar samt en höjning av yrkets status. Dagens vårdutbildning måste bli centralt samordnad i landet och regleras med legitimation. Även skötare och barnsköterskor behöver få ett erkännande av sin kompetens.

Undersköterskan är uteslutande ett omvårdnadsproffs. Undersköterskan lär sig bäst att tyda patientens signaler. För de svårast sjuka som inte kan uttrycka sig alls är undersköterskans roll oumbärlig. När patienter läggs in akut faller det på undersköterskans lott att förutom patientarbete omhänderta oroliga, chockade och ledsna anhöriga.

Undersköterskan assisterar läkaren praktiskt vid undersökningar och samarbetar med sjuksköterskan i omvårdnadsplanering. Vi är ett finstämt vårdteam där samarbetet måste fungera för att vi ska kunna ge patienten en trygg och säker vård.

Att riva ner går fort. Att bygga upp tar tid. Undersköterskans kompetens är en förutsättning för en fungerande välfärd. Lyssna på oss, innan det är för sent.

Ann-Louise Levau

Katarina Lundgren

Susanne Wensmark

Christine Leontini

Michaela Feliniak

Isabella Obreja

Gunhild Gustavsson

Elisabeth Billgren

Carita Hedbys

Undersköterskor i Region Skåne

Foto: Mostphotos.com

Insänt:

"Varför ökar vällevnadsklyftorna?"

INSÄNT. Om man nu får önska, skulle det vara ett land, där alla medborgare kan leva ett drägligt liv utan att bekymra sig över om att det finns mat på bordet även under slutet av månaden och att man dessutom har tak över huvudet. Så är det inte i en hel del länder och tyvärr får man väl konstatera att detta gäller även Sverige.

Vi har länge konstaterat att det finns så kallade fattigpensionärer, som absolut inte kan prata om välstånd. Trots att en del av dem har fri bussresa, så ser de inte vitsen med att åka in till stan med en tom börs.

Nu har ju regeringen föreslagit att höja pensionerna, men inte enbart för de fattiga. Detta har gjort, att även andra grupper i Sverige vill ha sin del av kakan. Nu är naturligtvis detta inte helt fel om bara pengarna räcker till. Tyvärr är det emellertid så, att det finns önskemål att vi ska satsa mer på bland annat militären, sjukvården, polisen, skolorna och vårt transportsystem, som tydligen har svårt att få ekonomin att gå ihop, men vad man skall satsa på, ja därom tvista de lärde.

Men varför har då inte pensionärerna hängt med i de senaste löneförhandlingarna och varför ökar ”vällevnadsklyftorna” ständigt i vårt samhälle? Själv har jag en viss erfarenhet av fackligt arbete och har länge förstått, att med gällande förhandlingssystem, med ökning av lönerna i procent av den tidigare lönen, är detta givetvis den största orsaken till klyftorna och om man inte ändrar på detta kommer antalet fattigpensionärer inte endast att fortsätta utan även bidra till att denna grupp ökar.

Nu missade jag förstås mängdläran i skolan, där till exempel fem myror var mer än fyra elefanter, såvida det inte handlade om vikten, men nog tycker jag att de, som inte förstår varför klyftorna ökar, borde tänka om.

I samband med en löneförhöjning blir det automatiskt en ökning av hyror och olika avgifter och även handlarna passar på att höja sina priser, så med facit i hand blir resultatet att det för medelsvensson blir så kallat jämt skägg, för den högavlönade en klar vinst, men för den lågavlönade blir levnadsstandarden sämre och sämre.

Detta är enkel matematik och jag har inte behövt använda vare sig X eller Y.

Så kära politiker tänk om. Gör en engångssatsning på de ekonomiskt svaga och slopa procenten vid förhandlingarna och gärna även därefter. Inför en skatte­fri ”minilön” som är anpassad för alla medborgare.

Det skulle även innebära en betydlig lättnad för de nu överbelastade socialarbetarna, som drunknar i den växande byråkratin.

Med hänsyn till den ökande oenigheten mellan partierna, har jag tyvärr inte några större förhoppningar att det blir några större förändringar, men jag har i alla fall gjort ett försök. Tyvärr får vi nog vänja oss vid att välstånd inte gäller för alla, men en sak är jag ganska säker på är, att dessa pengar skulle komma att användas i Sverige.

Torsten Lindell

Foto: Mostphotos.com

Insänt:

"Den grymma ullindustrin"

INSÄNT. Australien är det land i världen som producerar mest ull, vilket är ca 25% av marknaden. 80 miljoner får finns på farmer runtom i landet. Att ha flockar på tusentals djur är vanligt och den stora mängden djur gör det omöjligt att se individerna, vilket resulterar i att det varje år dör miljontals får på grund av brist på tillsyn. De som klipper fåren betalas per volym, vilket gör att ju snabbare de jobbar, desto bättre betalt får de. Såklart betyder detta att fåren skadas under arbetet, och arbetarna själva syr ihop såren som blir, utan bedövning eller sanitet. Många blir dessutom utsatta för regelrätt misshandel. Under 2013 och 2014 smygfilmade PETA på olika fårfarmer i Australien, vilket resulterat i ett flertal åtal och domar.

Ungefär 50% av världens merinoull kommer från Australien. 89% av alla får i landet är merinofår. Dessa får har veckat skinn, vilket för ullproducenten betyder att mängden ull per individ blir högre än hos andra får. För fåret betyder det att den blir extremt varm på sommaren. Det är inte ovanligt att de dör av värmeslag. Flugor lägger också ägg i fårets skinnveck, helst vid baken, då det är fuktigast där. När äggen kläcks lever larverna på att äta fårets kött. Det är för att försöka undkomma detta som mulesing utförs. Ni har säkert sett det. Det är när huden skärs bort vid baken på lammen, så att det där ska bildas mer jämn hud så att flugorna inte ska lägga sina ägg där. Ofta hittar flugorna dit ändå och lägger sina ägg i det öppna såret.

Överlever fåren efter år som ullproducenter är det möjligt att de skickas på export, oftast till Sydostasien eller Mellanöstern. Resan tar flera veckor och förhållandena är hemska: däck fullpackade av djur och golven täckta med en sörja av havsvatten, urin och avföring. Många djur dör på grund av otillräcklig ventilation, fukt och sjukdomar. 2016 dog 15 591 individer under export från Australien till andra länder. De som når fram kommer till länder utan djurskyddslagar och slaktas i de flesta fall utan bedövning. Ingen borde kunna säga annat än att ullindustrin är grym. Ändå är ull lika populärt nu som den alltid varit, kanske mer till och med. Det känns som om det är hög tid att börja kämpa mot ull på samma sätt som vi kämpar mot päls- och köttindustrin!

Annika Strignert, Supervegobloggen.se

Carolin Helt, Int. Lic. PT. Foto: Privat

Krönika:

"Åtta tecken på att du fått på dig offerkoftan"

KRÖNIKA. Få saker provocerar mig lika mycket som oförmåga och ovilja att ta eget ansvar. Det är ju så mycket bekvämare att vira offerkoftan runt sig och skylla allt på omgivningen. Nu tror jag ju inte att någon av er som väljer att läsa det här är sådana men ni kanske känner någon som är det. Här har ni redskapet för att identifiera en med offerkofta som favoritplagg.

Efter mitt förra inläggangående individens ansvar för sin egen grad av fysisk aktivitet så snubblande jag över en fantastiskt träffande beskrivning av hur en person med offermentalitet beter sig. En något förkortad version följer nedan.

Åtta tecken på att offerkoftan är på:

1. De tror att världen är emot dom-Ofta när man talar med dem klagar de på att ingen älskar dem eller att ingen kan förstå vad de går igenom.

2. De tar inte ansvar – I deras huvuden är de så övertygade om att andra borde hjälpa dem att de tror att de har full rätt till denna hjälp.

3. De överdriver sina problem – Ytterligare ett tecken på offermentalitet är att de känner sig ömtåliga och överdriver sina problem eller situationer de inte gillar.

4. De känner att allt dåligt drabbar dom- De kommer konstant berätta för dig hur dåligt allt är, om sina familjeproblem eller hur elaka folk är mot dem.

Som en konsekvens kan de aldrig se möjligheterna med motgångar. De är helt stängda till idén att allt kan förbättras om man jobbar på det.

5. De ber aldrig om ursäkt- När en person som spelar offer ber om ursäkt är det sällan uppriktigt. De erkänner faktiskt sällan sina misstag och ber i princip aldrig om ursäkt till de som drabbas.

6. De tycker synd om sig själva. Deras vana att tycka synd om sig själva får dem att verka hjälplösa eller ömtåliga för andra. Om de misslyckas med att generera sympati eller empati hos andra använder de det till att trösta sig själva och gå ännu djupare in i rollen som offer.

7. De tror att livet är fullt av brister – Trots chanser som kommer deras väg är livet fullt av tillkortakommanden. De kan inte och tänker inte hitta lycka i något.

8. De är långsinta- De kan inte lämna saker som sårat dem bakom sig. Därmed tar de nästan alltid chansen att ta upp dem i nuet.

När jag skrev om detta på instagram för några dagar sedan fick jag tipset om Peter Pan-syndromet, det är väl inte någon riktig diagnos men läser man lite om det är det slående hur många som förutom offerkoftan även matchat outfitten med en Peter Pan-hatt. Peter Pan, snubben som inte ville bli vuxen ni vet…

De som lider av detta syndrom känns bland annat igen enligt följande:

1.De är vill inte jobba när de inte är motiverade. De arbetar helt enkelt bara hårt när de känner för det och det är sällan tillräckligt ofta.

2.De klamrar sig fast vid ett stort mål, ”den stora drömmen” om vad de vill uppnå, ibland som en ursäkt för att inte göra det arbete som krävs för att nå ett mer realistiskt mål.

3.De skyller sina misslyckanden på föräldrar, partner eller tidigare arbetsgivare och vad de gjort eller inte gjort, mot dem. Ofta helt utan perspektiv till vad verkliga trauman och lidande innebär.

Inte utan att en ser en hel del Peter Pan-hattar i omgivningen. Inte minst på sociala medier.

Jag fick även tipset att lyssna påAlexander Bards Sommarprat från 2016 och där hittade jag ännu en helt fantastisk beskrivning av en personlighetstyp som blivit allt vanligare:

Emo-narcissister = offer som via sociala medier söker bekräftelse via lajks. De skickar rosa hjärtan och lakjar, med ett enda syfte - att få det samma tillbaka. De gillar egentligen inte och gillas egentligen inte, men det känns ändå bra för en stund. Självfallet ser man till att bara omge sig av Ja-sägare som inte ifrågasätter och ser notoriskt till att inte vidga sina vyer. Det är en hittepåvärld, lite likt den som Peter Pan lever i.

Vad vill jag ha sagt med detta? Tja, iklädd offerkofta med matchande Peter Pan-hatt på huvet, är du inte en jättetrivsam person att hänga med. Det är nog inte heller speciellt kul att vara en eftersom omvärlden ter sig så fientlig. Genom att vara en bidrar man inte direkt till en bättre värld. En bättre värld vore rätt schysst. I och med att interrrrnet och sociala medier verkar vara här för att stanna och Emo-narcissismen breder ut sig riskerar vi alla att fördummas en smula och det vore ju också rasande trist. Var inte en sån.

Carolin Helt, Int Lic PT som ogillar stickat, hattar och plattityder men älskar självinsikt, ärlighet och äkta känslor.

Ps. Räknar kallt med att få sjukt få lajks på detta inlägg och det är helt okej faktiskt. Verkligen.

Ps. Full version av offerkoftementaliteten hittar ni på:

https://stegforhalsa.se/tecken-pa-offermentalitet-8-beteenden-att-kanna-till/

Miljöpolitiken är numera en integrerad del i migrationspolitiken, skriver miljöpartisten Lars Lundström, som efterlyser en mer saklig - inte populistisk - politisk debatt. Foto: Mostphotos

Insänt:

"Tar populismen död på politiken?"

INSÄNT. Utspel, påhopp, skvaller och föraktfulla/förnedrande beskrivningar av personer präglar allt mer den politiska vardagen. Detta ökar klyftan mellan politiker och väljare, skriver Lars Lundström, Miljöpartiet de gröna Kävlinge. På Twitter och Facebook ges alla möjlighet att tycka vad som helst. Anonymiteten ger oss möjlighet att skriva vad som helst och inte behöva stå för det.

Vad värre är, våra politiska kommentatorer har alltmer anammat samma stil. Vi som minns Orup, Ortmark och Odlander, minns att politik handlade om sakfrågor, inte om kön, hårfärg, klädstil och debatteknik. Vi minns debattledare som inte torgförde sin egen motvilja mot enskilda politiker, som följde med och var uppdaterade på utvecklingen. Och det var aldrig uppenbart vilken åsikt intervjuaren eller redaktören hade, vilket numera är en del av sakinnehållet.

Samhällsutvecklingen stannar inte längre vid nationens gränser. Vi ser hur EU-ländernas lokalpolitik påverkar oss, hur USA:s presidents uttalanden hotar öka flyktingströmmarna i världen och hur klimatförändringar redan nu påverkar folks liv i länder ganska långt ifrån oss. Den politiska debatten borde föra in de internationella frågorna i vår vardag, vi är inte längre isolerade även om många hoppas på att vi kan vara det.

Miljöpolitiken är numera en integrerad del i migrationspolitiken. Människor runt om i världen flyr ohållbara situationer, inte bara skapade av totalitära ledare, utan också av en krass verklighet i miljön där torka och utarmade jordar är det första som märks. Behovet av internationella stöd från oss relativt sett rika kommer att öka. Det gamla talesättet att ”bara de fattiga stödjer de fattiga” behöver suddas ut och vi som redan har ”allt” behöver dela med oss, till dem som ännu inte fått allt. Eller ska vi fortsätta leva som det fanns fyra jordklot, och därför tvinga andra att leva på ett halvt? En global strukturell rasism kommer i så fall att breda ut sig över världen med krig och elände som följd. Och nog märks denna rasism redan. Förvånad ser jag på när ett parti som så starkt omfamnar tanken på eget initiativ, samtidigt gör allt för att förhindra ett eget initiativ om personen är född i Afrika eller Mellanöstern. Visst finns brottssyndikat och maffia i flyktinghanteringen, de brukar dyka upp när de fria marknadskrafterna får alltför fritt spelrum. Deras roll ska begränsas men inte på bekostnad av individens trygghet. Födelseort, religion eller hudfärg får i min värld inte vara bestämmande om man ska få chansen att utvecklas som människa.

Jag hoppas som politiker att nästa års politiska samtal kommer att handla om sakfrågor, att våga stötta de svaga, att fördela välståndet, att bevara individens frihet och inte minst att ta hänsyn till miljön. Migrationsdebatten borde ersättas av en klok etablerings- och integrationsdebatt. Men ansvaret för denna omsvängning i samtalet vilar inte bara på politiker, den tredje statsmakten, media, måste vara med på tåget.

Lars Lundström, Miljöpartiet de gröna Kävlinge

Peter Kalmström, chefredaktör för Supervegobloggen. Foto: Privat

Insänt:

"LRF försvarar köttet"

INSÄNT. I Göteborgsposten 26 oktober försvarar LRF Västra Götalands ordförande Sofia Karlsson köttet och hävdar att dödande av djur inte är något problem för miljön . När det gäller bruttoutsläpp av växthusgaser så varierar siffrorna en del beroende på hur man räknar, från FN:s senaste siffra 14,5 % till World Watch Institutes 51%– men att kött är en miljöbov är otvetydigt 2017. LRF:s argumentation bygger på några enkla villospår:

  • Det finns annat som är värre: Ett synnerligen tveksamt och irrelevant argument. Är vi miljövänner om vi köper en svensk stadsjeep i stället för en utländsk? All köttproduktion, även den svenska, utnyttjar ändliga resurser, från rent vatten till transporter, kylning och antibiotika, och den släpper ut både koldioxid, metangas och lustgas.
  • Gräsbaserad uppfödning av nötkreatur: LRF nämner inte att de flesta nötkreatur bara går ute ett par månader om året och att andra djur som föds upp för sitt kött aldrig får göra det. Fabriker fyllda med grisar, kycklingar, minkar eller kaniner som drivs av LRF:s medlemmar bidrar varken till öppna landskap eller biologisk mångfald. Levande, fria djur av alla sorter är bra för miljö till skillnad från insemination, mjölkning, slakt och transporter. Kolinlagring i marken vid gräsbaserad uppfödning är obetydlig jämfört med växthusgasutsläppen, nyligen visat i den internationella forskningsrapporten Grazed and Confused.
  • Gödsel och matjord: Återigen använder LRF positiva effekter av levande djur som ursäkt för att döda. Man behöver inte vara diplomerad agronom för att inse att om vi verkligen behöver avföring för gödsling, så måste djuren leva för att ge ifrån sig avföring och inte som idag, slaktas i späd ålder för maximal vinst.
  • ”Färre djur medför att en mindre mängd av den jordbruksmark som inte kan plöjas inte alls används till livsmedelsproduktion.” – Här visar LRF en slående brist på kunskap och fantasi. Idag används ca 80% av världens åkerareal för att producera foder eller bete, dvs mat till djur i fångenskap. Naturligtvis kan den här arealen användas på andra sätt eller till att producera grönsaker, frukt eller spannmål för människor.
LRF Västra Götaland vill naturligtvis hävda att just västsvenska kor är annorlunda. Sveriges kor lider på samma sätt som kor i andra länder.

Näringsmässigt klarar vi oss utmärkt utan kött. Det är därför inte rimligt att acceptera alla de negativa effekter som följer av köttkonsumtion. Utöver skador på miljö och lidande för djur är det även negativt för vår hälsa. Världscancerfonden och WHO har sedan länge slagit fast att rött kött orsakar cancer. Ingen av dessa expertpaneler har uttryckt att detta inte skulle gälla svenskt kött.

Det är synnerligen tråkigt att se den ansvarslöshet som fortfarande uppvisas från LRF och köttindustrin. Att producera en skadlig produkt och samtidigt motverka en minskad konsumtion av denna produkt och skapa förvirring kring skadliga effekter är vad tobaksindustrin gjort i årtionden. Låt i stället LRF verka för ett sundare ätande, miljövänlig matproduktion och låt oss gemensamt omfamna det gröna kostskifte som pågår för fullt idag.

David Stenholtz, Ordförande Läkare för framtiden

Peter Kalmström, Chefredaktör Supervegobloggen

Genrefoto: Mostphotos

Insänt:

"Lund bekämpar fattigdom till skillnad från Vellinge"

INSÄNT. Föreningen Hjälp tiggare i Lund driver Sveriges sydligaste och Skånes enda åretrunt-härbärge för och med EU-medborgare i utsatthet beläget i Lund och bedriver också samhällsguidning för att hjälpa eu-medborgare i utsatthet till vård, arbete och en bättre situation. Vi stöttar medmänniskor från utsattheten genom att underlätta samhällsinkludering. Nyligen var det den internationella dagen mot fattigdom och Lund ska sträcka på sig. För här får medmänniskor i fattigdom möjligheten att lämna den.

Till skillnad mot hur Vellinge kommun agerat. Att en föreslår nationellt eller lokalt tiggeriförbud bygger på okunskap och grundar sig i antiziganism (rasismen som riktar sig mot romer) - medveten eller omedveten sådan. Precis som myten som sprids om att alla romer som ber om hjälp utnyttjas eller är kriminella på något sätt.

Vi vill tydliggöra att i Lund finns ingen rom från Rumänien som utnyttjas. Vi är överens inom ideell sektor samt med polis och socialförvaltningen. Vi hävdar att här finns inte utrymme för utnyttjande, den sociala tryggheten är för stor helt enkelt. Alla har våra och våra kollegors nummer. Härbärget är öppet varje dag och där finns alltid volontär eller anställd. Och andra organisationer som jobbar i Lund stöttar också.

Desto värre utsatthet desto högre är risken för utnyttjande och med våra gemensamma insatser i Lund har vi minskat utsattheten och låter folk få en chans att komma in på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden istället. I Lund har nio personer fått hållbara bostadslösningar och 14 stycken fått jobb. För oss är detta tydligt fakta som visar att dessa är medmänniskor som vill jobba, etablera sig och är stolta över att även deras skattepengar bidrar till ett bättre Sverige - det är kanske något som skattesmitare borde lära sig av?

Vi som arbetar med medmänniskor som den hårda samhällsdebatten riktar sig till att försvåra för tvingas reagera och vi hoppas att även de som förespråkar förbud är öppna för verklighetsbaserad information. Hjälp tiggare i Lund har jobbat dag och natt för att stötta romer från Rumänien som befunnit sig i Lund för att deras mänskliga rättigheter ska respekteras och för att bekämpa lidande och fattigdom. Och det har som sagt fungerat!

Vellinge gör medmänniskor kriminella genom att inte tillåta dem att be sina medmänniskor om den hjälp de behöver men i Lund, här stöttar vi medmänniskor ut ur fattigdom och inkluderar.

Sträck på er politiker, Lundabor men framförallt alla ni som stöttat härbärget genom volontära insatser och gåvor. Det har gjort skillnad. Tack för medmänskligheten, nu ber vi om hjälp att sprida effekterna av den så vi får en verklighetsbaserad debatt.

Härbärge + samhällsguidning = fattigdomsbekämpning här och nu.

Joakim Månsson Bengtsson , Ordförande (HTIL)

Madelaine Jansdotter Wahlström, Driftansvarig härbärge & volontärsamordnare

Paul Dandos, helgjour & vikarierande verksamhetsutvecklare

Foto: Mostphotos

Insänt:

"Stölderna får inte bli vardag"

INSÄNT. Stölder är ett stort problem, som tyvärr håller på att bli många företagares vardag. Maskinentreprenörerna (ME) har nyligen genomfört en undersökning som visar att den södra regionen, som omfattar Skåne och Halland upp till Kungsbacka kommun, är mycket stöldutsatt. 63 procent av de intervjuade medlemmarna drabbades av stölder 2016.

Merparten av stölderna handlar om drivmedel och de intervjuade företagen drabbades i snitt av sex drivmedelsstölder. Det innebär att genomsnittsföretaget fick påhälsning av tjuvar i snitt varannan månad under 2016!

Konsekvenserna av drivmedelsstölderna är många: för de drabbade handlar det förvisso om begränsade värden som försvinner i form av stulen diesel, däremot blir den totala notan mycket större när kostnader för stillestånd, reparationer och administrationstid räknas in.

De drabbade ME-medlemmarna i Sydsverige rapporterade i genomsnitt en total kostnad på 86 000 kr för brotten 2016, vilket är mer än dubbelt så mycket som i snitt för riket. Det är uppenbart att stölderna lämnar betydande avtryck i företagens resultaträkningar.

Men den mest allvarliga konsekvensen är att många av våra medlemmar håller på att tappa tron på rättssamhället. Det visar sig bland annat genom att färre än vart annat brott anmäls till polisen, trots ME:s uppmaningar att alltid anmäla alla brott. Många företagare tycker inte länge att det är lönt, man har helt enkelt resignerat.

Omfattningen vittnar om att ligor sannolikt ser stölderna som en av flera aktiviteter där den möjliga intäkten vägd mot risken för upptäckt gör brottet attraktivt. Det är för lätt att stjäla, för lätt att sälja och uppklarandefrekvensen är för låg. Det är svårt för polisen att bevisa var innehållet i en dunk diesel kommer från, och inte ens när tjuven tas på bar gärning kan man vara säker på att det räcker för en fällande dom med rejäl påföljd.

Från ME:s sida har vi satt fokus på stöldproblematiken under 2017. Vårt mål är att kraftigt minska stölderna, där ett första steg är att se till att alla stölder alltid anmäls. Vi och våra medlemmar ska givetvis vidta rimliga och kostnadseffektiva åtgärder för att skydda oss, men det kan inte vara upp till brottsoffren att lösa problemet med kriminalitet.

För att komma till rätta med problemet krävs en mer kraftfull reaktion från samhället. Det handlar om att brotten ska prioriteras högre av polisen, men även att domstolarna nyttjar straffskalan bättre så att det blir mer kännbart att begå brott. Kombinationen av större risk för upptäckt och längre straff skulle bidra till att minska stölderna.

Om vi inte gör något så kommer stölderna att öka i takt med att skatter och högre oljepris driver upp literpriset för diesel, vilket i sin tur tär på förtroendet för rättssamhället och ökar klyftan mellan stad och landsbygd. Från ME:s sida kommer vi inte att vara overksamma: Vi avser att samla branschens aktörer för en dialog med berörda myndigheter under 2018. Vi vill ha draghjälp från andra aktörer och engagemang från samhällets sida för att lösa problemet.

Per Ek, Regionchef Maskinentreprenörerna

Genrefoto: Mostphotos

Insänt:

"Hög tid att skrota New public management"

INSÄNT. Det är hög tid att skrota NPM – New Public Management. Vi har under ett antal år sett hur välfärden blir alltmer urholkad och att den fungerar allt sämre. Med välfärd menar jag i det här fallet, sjukvård, omsorg, äldreomsorg, polisväsende och kommunikationer. Inom samtliga områden fallerar det å det grövsta. Ansvariga för detta är naturligtvis politikerna. Särskilt de politiker som infört NPM. NPM är ett marknadsmässigt sätt att se på välfärdsfunktionerna. Det är hämtat ur näringslivet och fungerar bevisligen inte alls på de strukturer som ska värna om människan och samhällets bevarande och utveckling. Därför är det dags att skrota NPM. Dagens ansvariga politiker ser inte idag vad det är som är fel. Man vill lösa problemen inom välfärdssektorerna med mer pengar. Många vill höja skatten. Men sanningen är den att det inte tjänar något till att göra mer av något som är fel.

Polisen räcker inte till – brottsligheten ökar och med den otryggheten. Många poliser vantrivs och säger upp sig. Sjukhusplatser och vårdcentraler räcker inte till. Vårdgarantin fallerar och personalen vantrivs och säger upp sig. Kommunikationerna fungerar inte. Det är undermålig skötsel och inget helhetsansvar. Skolornas resultat är inget att yvas över. Kontinuiteten bland vårdpersonal i hemsjukvården är mycket dålig. Exemplen kan vara hur många som helst.

Vi vill lansera PPM. Professionell Public Managemant. Ett styrsystem som fungerar på välfärdsområden. Ett styrsystem där vi låter yrkeskompetens och yrkesskicklighet ha avgörande betydelse. Vi tror på att poliser bäst vet hur man ska jaga bovar. Vi tror på att sjukvårdspersonal bäst vet hur man botar och vårdar sjuka och så vidare. Vi tror på att organisationerna måste byggas upp tillsammans med yrkeskunnande. Tyvärr är NPM så inbyggt i väggarna att man radikalt måste förändra verksamheterna. Vi är övertygade om att man kan få ett snabbt positivt resultat. Men då är det nödvändigt att göra drastiska ingrepp. Vi måste skrota regionerna, överföra de lokala sjukhusen till kommunerna. De kommunala sjukhusen ska vara experter på barn och gamla. Barn och gamla ska inte behöva skjutsas över stora delar av landet för att få vård. Förstatliga universitetssjukhusen. Specialkompetens och spetskompetens ska ha nära koppling till våra universitet.

Så här säger Wikipedia om NPM: New Public Management (NPM), på svenska ungefär Ny offentlig verksamhetsledning, avser den samling av styrnings- och ledningsmetoder som gradvis introducerats inom offentlig sektor sedan 1980-talet.

Kritik har riktats mot systemet därför den högre ledningen vanligen inte rekryteras från verksamheten och därför inte förstår den. Detta leder i sin tur till att de satsar på en dyr överbyggnad i form av ledningsfunktioner för t.ex. ekonomi, juridik, kommunikation och utvärderingar medan verksamheten blir lidande eller till och med motarbetas.

Det är dags att skrota NPM. Börja med vården och omsorgen. Börja med regionerna. Börja med PPM.

Birger Nilsson, ordförande Trygghetspartiet.

Välkommen till förorten även de dagar det inte brinner bilar, uppmanar Shamm Salih politiker och media. Foto: Mostphotos

Insänt:

"Militära insatser löser inte problemen i förorten"

INSÄNT. I en debatt talar M-Politikern Mikael Cederbratt ut om att militära insatser borde sättas in mot de unga gängen i våra förorter. Att enbart sätta in militära insatser är ingen bra lösning alls utan samhället måste göra mer för att få kontrollen på dödsskjutningarna,brotten och kriminaliteten. Satsa på de unga och låt dom få utvecklas utan att vara rädda. Militära insatser kommer aldrig kunna lösa den ojämlikhet som finns i våra förorter. Utanförskap, våld och segregation är bara några av alla de termer som används för och beskriva problematiken i våra förorter.

Förorten är inte bara gatuvåld och skjutningar. Vi älskar inte utanförskapet och våldet. Politiker och media: Välkomna också de dagar det inte brinner några bilar. Välkomna hit till våra förorter också dagar de inte är skottlossning och stenkastning. Jag lovar att ni kommer bemöta människor som är precis lika fantastiska som er själva!

Det finns en förort bortom fördomarna om att tillvaron här helt präglas av våld och gangsters. Här finns fantastiska människor som tar hand om varandra som i en stor familj. Precis som alla andra människor i Sverige vill vi leva i frihet och trygghet. Vi vill vara en del av det vackra Sverige.

Det handlar inte om att förneka problemen som finns här, utan varje förort har sina problem och det finns både bra och dåliga grejer här. Men att se ned på oss unga som bor här är helt fel. Det handlar om att öppna ögonen, hjärnan och hjärtat för ett bredare perspektiv.

Det är dags nu och jag uppmanar både media och politiska partier att delta i att förändra den svartmålade mediebilden om oss. Kom prata med oss utsatta boenden istället för att prata om oss. Ta oss på allvar. Se oss som en del av samhället. Vi är inga djur i bur. Ta med oss i arbetet för ett bättre Sverige.

Shamm Salih

Carolin Helt. Foto: Privat

Krönika:

"Fantomsmärtor i pannbenet?"

KRÖNIKA. Veckans tema är ursäkter, mer eller mindre dumma. Jag har radat upp ett gäng här nedan så vet ni vilka som redan är körda liksom.

"Jag hinner inte gå ner vikt just nu, har inte tid att träna vet du"

Nähänä, men äta det hinner du.. vet ni, att dra tidskortet är alltid korkat men i det här fallet är det mer än lovligt korkat. Tränar gör vi för hälsan, för att bli starkare, piggare gladare och allt det där. Det är via det vi väljer att inte peta i foderluckan vi reglerar vikten.

"Det är omöjligt för mig att gå ner i vikt pga gillar inte grönsaker och sånt"

Se svar ovan. Ett förtydligande - det är inte det vi äter som gör att vi går ner i vikt, det är allt det där vi INTE petar i oss som ger den effekten.

"Jag orkar verkligen inte träna, jag har ingen energi helt enkelt"

Svaret på det är tvådelat -

1. Tror tusan du inte orkar om du inte gör att. Träning GER ork, kraft och vilja till att göra mer.

2. Sänk blicken en smula. Nyp till i midjan, låren, hakan eller annat valfritt mjukt område på kroppen - underhudsfett som vi alla är begåvade med mer eller mindre. En helt fantastisk energireserv som bara sitter där och väntar på att bli utnyttjad. I varje kilo har du ca 7000 kcal, energi som räcker för typ 10mils löpning! Visst är det fantastiskt?!

"Jag kan inte träna pga inte råd med gymkort"

Men snälla rara söta, kliar inte den där offerkoftan något helt förtvivlat? Klåda vet ni, sånt blir inte bättre av att man kliar tillbaka det. Nä, man lyfter blicken fokuserar på något annat och gör vad man faktiskt kan göra. Du har en kropp= du har de redskap som behövs. Knäböj, utfall, armhävningar, burpees eller hoppa jämfota för tusan! Krävs ingen som helst utrustning för det, inte ens kläder om miljön och tillfället är väl valt.

"Jag kan inte träna på grund av ont i knät/foten/tån/lilltånageln/what ever"

Hallå hej, resten av kroppen då? Ska hela kroppen bli lidande? Jobba runt problemet vännen.

"Jag har tappat motivationen"

Sluta leta! Motivation är en lynnig bitch som kommer och går som hon själv behagar. Den som bara tränar when tokmotiverad är knappast en direkt vältränad individ.

"Let your body move and your mind will follow"

Så låter det lite fränt på utrikiska. Gört bara och motivationen kommer, för att göra det lite mer vardagsbegripligt. Det är verkligen ingen som ångrar det där träningspasset som gjordes trots bristande motivation. Träning ger motivation.

Jag har heller aldrig hört någon säga:

"Usch vad jag ångrar att jag inte åt den där chokladkakan igår när jag var så sugen"

Att göra enligt det man har bestämt sig för ger en sjukt härlig känsla i kroppen, från tårna ända upp i hårfästet faktiskt.

Låt inte fantomsmärtor i pannbenet stoppa dig..

Att må sitt bästa, ta hand om sig, vara rädd om sig själv på riktigt, det är inget som uppnås via soffmys med småsnaskande och doftljus. Näe, inte ens så här på höstkanten.

Det handlar inte ens om att ta ett stort beslut om "den stora livsstilsförändringen" något vi tar tag i när de optimala förhållandena dyker upp.

Det handlar om en lång rad av val vi gör dagligen. Något som går att börja med här och nu. Gäller för alla, med eller utan pannben.

Carolin Helt, Int Lic PT som hört det mesta.

Foto: Mostphotos

Insänt:

"Stor rättsosäkerhet för ensamkommande"

INSÄNT. Vi gode män följer våra huvudmän genom alla aspekter av de ensamkommandes asylprocess.

Det som vi sett de senaste åren är en skrämmande brist på rättssäkerhet, barnperspektiv och förmåga hos Migrationsverket att hantera PTSD/trauma.

Det är vi som ser konsekvenserna av den låga kvaliteten hos de tolkar Migrationsverket anlitat. Det är vi som tvingas jaga överbelastade, i värsta fall oengagerade ombud för förberedande samtal, för att få fatt på beslut och protokoll, för att se till att yttranden och överklaganden kommer in i tid.

Det är vi som ständigt får boka om våra scheman när Migrationsverket byter handläggare, sitta i telefonkö i timmar för att finna vilken handläggare som har ansvar för vår huvudmans ärende just nu, se till att beslut och protokoll skickas ut till rätt adresser etc.

Det är vi som bevittnar strömhoppen av erfarna, kunniga handläggare från Migrationsverket och sedan får sitta i asylintervju efter asylintervju med okunniga och i värsta fall okänsliga handläggare som ignorerar att utreda asylskäl och låter hela intervjuer gå ut på att försöka beslå våra huvudmän med lögn angående ålder och skyddsskäl.

Det är vi som under falska premisser luras av Migrationsverket att låta de unga genomgå medicinska åldersbedömningar. Verkets information hävdar att en sammantagen bedömning ska ske men beslutsfattarna väljer så gott som undantagslöst det knä eller den visdomstand som kan indikera en ålder över 18.

Det är vi som sedan får försöka förklara för de unga, deras svenska familjer, lärare och vänner var det rättsäkra i dessa utredningar och avslag ligger. Det kan vi inte.

Många av oss har haft uppdrag som gode män i tillräckligt många år för att se den stora förändring till det sämre som äger rum. Andra har haft uppdraget sedan den stora tillströmningen runt 2015.

Gemensamt för oss alla är en stigande vrede över en process som inte är värdigt ett land som säger sig värna mänskliga rättigheter och vilja göra barnkonventionen till lag.

Att Migrationsverkets rättsövergrepp får fortsätta trots upprepade larm och JO-anmälningar är en skandal. Myndighetsutövning på sådan nivå är ett stort demokratiproblem och vi kräver att våra politiker slutar blunda för problemet och agerar.

God man-upproret, undertecknat av 282 gode män i hela Sverige.

Johanna Ragnartz, VD för Håll Sverige Rent. Foto: Pressbild

Insänt:

"Tillverkare måste ta ansvar för skräpet"

INSÄNT. Plastskräpet i Skånes vattendrag måste minska. Då behöver cigarettillverkare och producenter av plastförpackningar ta ett större ansvar för det skräp som hamnar utanför dagens föråldrade återvinningssystem, skriver Håll Sverige Rents vd Johanna Ragnartz.

De senaste åren har allt fler fått upp ögonen för problemet med plast i sjöar och hav. Regeringen har tagit initiativ för att ta itu med problemet, men ändå ökar nedskräpningen i Skåne. Vilket i sin tur leder till mer skräp i haven.

En cirkulär ekonomi bygger på att alla resurser antingen återanvänds eller återvinns. Det förutsätter att allt avfall tas om hand. Dagens återvinningssystem baseras på att vi köper och bär hem varor, och att förpackningar och rester sorteras och slängs exempelvis vid miljöstationer eller i återvinningsrum.

Men det rimmar dåligt med dagens konsumtionsmönster. Vi köper allt mer fika, mat och prylar on the go – när vi är på språng. Det gör att mängden skräp ökar, skräp som inte helt enkelt inte ingår i det system vi har byggt upp kring återvinning.

Det finns ett lagstadgat producentansvar för förpackningar. Avsikten är att spara på samhällets resurser, minska mängderna avfall och stimulera till återanvändning och återvinning. Problemet är bara att systemet läcker.

När en engångsmugg eller cigarettfimp hamnar på marken, och inte i det återvinningssystem som finns, lämpas ansvaret över på den kommun eller markägare som ansvarar för renhållningen. Och att behöva städa upp är både dyrt och onödigt.

För att nedskräpningen i Skåne ska minska krävs framförallt attitydförändringar hos konsumenter. Håll Sverige Rent gör vad vi kan för att uppmärksamma fler på problemet. Och vi behöver hjälp från fler i kampen mot skräpet.

Därför vill vi uppmana producenterna att ta ett större ansvar genom att tillverka förpackningar som är lättare att sortera, som genom sin design minskar riskerna för nedskräpning och som hjälper konsumenterna att slänga skräpet på avsedd plats. Skånes kommuner behöver också göra det lättare att sortera skräp vid vanliga papperskorgar, och se till att dessa rymmer även stort skräp som sushi- och pizzakartonger.

När det gäller vårt klart vanligaste skräp – fimpen – är även det en källa till plast i haven eftersom cigarettfiltret innehåller plast. Det är dags att även cigarettillverkarna tar sitt ansvar. Politikerna bör också tydliggöra att all nedskräpning är olaglig, till exempel genom att inte låta fimpar vara undantagna från skräpboten.

Genrebild: Mostphotos

Insänt:

”Stoppa kränkningar av flickor”

INSÄNT. Nyligen var det internationella flickadagen. Dagen finns för att uppmärksamma den särskilt utsatta position som flickor befinner sig i på grund av sitt kön och sin ålder. En sådan utsatthet är sexuella övergrepp på internet, något som drabbar var femte flicka i Sverige. På en dag tillägnad flickor kan vi inte vara tysta om detta problem!

Flickor, och även unga personer med transidentitet, utsätts i högre grad än pojkar för likväl nätmobbning som sexuellt utnyttjande och sexuella närmanden online. 20% av tjejer i åldern 10 till 16 har blivit utsatt för sexuella trakasserier på nätet, det visar 2017 års upplaga av organisationen Friends nätrapport. Från redan tio års ålder riskerar flickor bli utsatta för sexuella kränkningar på nätet, och innan sexton års ålder har var femte flicka i Sverige blivit utsatt. Att närvaro på digitala plattformar riskerar att medföra en sexuell och social utsatthet, missas i många fall av vuxenvärlden.

Viss förändring tycks vara på gång. Media uppmärksammar ungas sexuella utsatthet på nätet allt mer, och Statens medieråd gav i augusti ut skriften ”Ordet är fritt” riktad till ungdomar. Förebilder lyfts fram som visar på effektiva sätt att bemöta kränkningar och övergrepp, vilket kan hjälpa många att hantera det de möter online. Men att lära den som blir utsatt för en kränkning att hantera denna kan aldrig vara den riktiga lösningen. För samtidigt som det är positivt att problemet och möjliga bemötanden synliggörs menar vi att det – om det är den enda lösning som presenteras som möjlig – lägger ansvaret på den utsatta istället på förövaren. Att vi lär flickor hantera övergrepp istället för att få slut på övergreppen kan aldrig accepteras som lösning.

Vi menar därför att det är viktigt att erkänna sexuella övergrepp på digitala plattformar som ett könsmaktsbrott och ytterligare ett av alla de uttryck för den ojämställdhet som är så utbredd i samhället. Det finns kortsiktiga lösningar, som att ändra lagar, införa barnlås på datorer och fördöma de individer som begår brotten. Men de löser inte problemet på lång sikt, och förändrar inte grundproblemet – som är ett patriarkalt samhälle där kvinnor kontinuerligt nedvärderas och objektifieras och där allt yngre flickor sexualiseras. Så länge vi lever i en sådan värld kommer flickor fortsätta bli utsatta för sexuella övergrepp, på internet och utanför.

Den långsiktiga lösningen kräver hårt arbete med att förändra attityder och strukturer. Vi måste höja blicken för att se mer än offer och förövare, för att se vilka mönster och normer som gör dessa roller möjliga, vi måste se och erkänna våldtäktskulturen och objektifieringen av flickor och kvinnor – och vi måste förändra detta! Och det är vi vuxna som måste ta ansvaret. Vi måste kräva mer, mer än kortsiktiga lösningar som bara behandlar symptomen och inte dess orsak. Kräv att skolan tar sitt uppdrag om att motverka stereotypa könsroller på allvar. Kräv en sexualundervisning som behandlar normer och inte bara reproduktion. Kräv att polisen utreder alla anmälningar om ofredanden på nätet. Kräv att ansvaret för övergrepp alltid läggs på förövaren och aldrig på offret. Kräv ett slut på övergreppen. Flickor och kvinnor har rätt att äga och uttrycka sin egen sexualitet utan att riskera att utsättas för övergrepp!

Xhenita Shala, ordförande Kvinnojouren i Lund

Maria Vestrin, praktikant Kvinnojouren i Lund

Agnes Simonsson, ordförande Tjejjouren i Lund

Evelina Hanson, ordförande Tjejjouren i Lund

Genrebild: Mostphotos

Insänt:

"Nordeas flytt – ett omdömeslöst beslut"

INSÄNT. Nordeas flytt till Finland är ett omdömeslöst, barnsligt och trotsigt beslut. Nordea har sitt ursprung i statliga PK-banken, Post & Kreditbanken, i folkhumorn Puss & Krambanken, en folkbank som alla i Sverige under den tiden hade någon form av kontakt med. Två gånger efter våghalsiga spekulationsaffärer har de svenska skattebetalarna tvingats rycka in och rätta till Nordeas balansräkning. De, så att säga, räddade bankens liv.

Ordbytet mellan ordförande finländaren Björn Wahlroos och finansminister Magdalena Andersson påminner mig och när min dotter i yngre tonåren ville vara ute till klockan tre en lördagsnatt. ”Du skall senast vara hemma klockan ett”, tyckte jag bestämt. ”Då flyttar jag hemifrån”, sa hon.

Nordea borde naturligtvis vara skattebetalarna i Sverige ett stort tack skyldig. Det förstår tydligen inte Björn Wahlroos. Det hade han inte en aa-ning om, som Hans Alfredsson kanske hade uttryckt det.

Man får hoppas att han snarast tänker om och försöker rädda vad som räddas kan. Annars riskerar han att bli ihågkommen som den som mer eller mindre kvaddade Nordeas rörelse i Sverige.

Storbankernas vinst för 2017 kommer att överstiga 100.000.000.000 kronor som det syns. Det är mer än en fjärdedel av alla offentliga utgifter för hälsa och sjukvård i landet och mer än två gånger försvarsbudgeten.

Finns det någon som tror på Björn Wahlroos, när han tycks mena att Nordea har svårigheter med att betala en något förhöjd resolutionsavgift? 

Några funderingar från en gammal bankarbetare, bland annat i Nordea under 25 år.

Benny Wahlquist, Vilhelmina.

Lisa Kaptein Kvist. Foto: Privat

Krönika:

"Den bästa tiden för förändring är nu"

KRÖNIKA. Den bästa tiden att plantera ett träd var för 30 år sedan. Den näst bästa tiden är nu!

Ju längre fram mot vår och sommar det bär ju närmare är jag en dröm som jag haft länge - Jag ska få ett växthus. Nu ska dagens text inte handla om mitt växthus men jag kunde inte låta bli, ha, ha. Ser så fram emot detta växthus.

Den bästa tiden att plantera ett träd var för 30 år sedan. Den näst bästa tiden är nu. Den bästa tiden att inte skaffa sig en muffinsmage var att inte äta skitmat för 30 år sedan. Den näst bästa tiden är att inte äta den är nu.

Här skulle texten kunna va slut för jag tror på er. Jag tror att ni fattar. Men jag vill ändå ge er lite inspiration att ta tag i saker som skulle kunna få er att må lite, lite bättre.

Om ni nu slarvat de senaste åren - vad exakt skulle ni kunna göra åt det nu? Inget, helt rätt. Ni kan inte ha det ogjort. Släpp det! Ni missade något under dessa år men försök backa bandet och se hur det går. Lägg istället fokus på det du kan påverka.

Jag tänker att jag kör en klassiker här "Det finns en anledning till att framrutan är större än backspegeln" Den anledningen är att ni ska ha koll bakåt. Ni ska ha koll på vad som hänt er men framförallt vad ni har lärt er av denna resa. Sen är det min själ dax att titta och sikta framåt! Ni tänker väl inte göra samma misstag igen! För nu har ni ju lärt er något, något av stor vikt.

Man kan inte misslyckas. Det är en känsla och det är er egen. Man kan göra ett misstag. Av dessa lär vi oss. Du kan inte förlora matchen. Antingen vinner du eller så lär du. Det är nu upp till dig hur du ser det.

Om du nu satt med huvudet i chipsapåsen i helgen - vad kan du göra åt detta idag? Träna mer kanske? Sorry min vän, du kan inte kompensera skitmat med extra träning. Jo, om du ligger på en väldigt, väldig hög träningsnivå. Att motionera och träna regelbundet betyder inte att du kan äta vad du vill. Vill och vill, det är beroende av vad du har för mål såklart.

Du kan nu bara se framåt. Nu kan du plantera det där trädet. Det är nu du kan se det växa och njuta av resan. Det är ditt nya liv som börjar nu. Med färre misstag för du kan. Du har varit här förr. Du mådde inte så bra med fel koncept, dvs avsaknad av träning och skitmat förra gången heller. Så varför prova det igen? Du är mycket smartare än så.

Du är inte ditt förflutna - du är dina beslut. Jag tror på dig. Det är dax att du gör det också. Jag är inte bättre än du. Har bara något större framruta men bara fram till idag. Se till att komma ikapp mig nu. Lycka till - din resa börjar här och nu!

Lisa Kaptein Kvist med en ryggsäck full av misstag och läroböcker.

Insänt:

Ny migrationspolitik för Sverige

INSÄNT. När ett nytt parti går ut och lanserar sitt migrationspolitiska program är det på sin plats att presentera partiet. Vi är det vi heter - en Medborgerlig Samling för en ny borgerlig politik för Sverige. Vi anser att en sådan är nödvändig. Det återspeglas i vårt migrationspolitiska program, där vår utgångspunkt är att arbetskraftsbehov och integrationsförmåga ska styra invandringen. Minskade förmåner och krav på egen försörjning är viktiga delar.

Vi förordar ett kvotsystem där asylsökande ska erbjudas en legal färdväg efter asylansökan på plats i närområdet. Det slår undan benen för den lönsamma människosmugglingen. I vårt program slår vi dock fast att Sverige tillsvidare behöver införa asylstopp och istället prioritera akuta hjälpinsatser i flyktinglägren.

Genom att begränsa det statliga stödet för juridiska biträden och möjligheten att överklaga beslut, ska asylprocesserna bli snabbare. Kraven på identifiering måste skärpas och biometrisk registrering ska vara regel.

Uppehållstillstånd till anhöriga ska endast beviljas make/maka och barn, förutsatt förmåga att ta ekonomiskt ansvar för familjen. Ekonomiskt stöd åt dem som uppehåller sig illegalt i landet ska upphöra – med undantag för akutsjukvård.

Vi vill ha en politik för arbetskraftsinvandring samtidigt som Sverige ska göra stora insatser på den internationella arenan till stöd för flyktingar. Dagens asylpolitik måste förändras i grunden. Där ger Medborgerlig Samling nu tydliga besked genom sitt migrationspolitiska program.

Camilla Grepe

Medlem i Medborgerlig Samling MED

Emanuel Karlsson. Foto: Privat

Insänt:

"Varför väljer så få att resa ensamma?"

INSÄNT. Höstmörkret sänker sig över oss och så småningom är det tid att planera för ledighet och julfirande. Högtider är något som för många innebär tid till familj och vänner och något man ser fram mot och längtar efter. Men för många är julen också en tid när ensamheten gör sig extra påmind.

Idag lever var fjärde svensk (39 %) i ensamhushåll, det är drygt 1,8 miljoner svenskar, visar siffror från Statistiska centralbyrån.

Jag vet att många av dessa har valt att leva ensam. Men jag vet också att i många fall är ensamheten inte självvald.

Jag som driver ett reseföretag inom gruppresor känner att vi kan göra skillnad. En resa är något som inte bara vidgar våra vyer och ger upplevelser för livet utan också något som ofta ger vänner för livet.

Därför blir jag bekymrad att se att ensamresandet är så pass sällsynt. Bara fem procent av alla våra resor görs av solokvistar. Det är på tok för lågt. Fler borde våga resa iväg trots att man saknar resesällskap.

Ekonomin kan självklart vara en del av förklaringen till att ensamresenärer lyser med sin frånvaro. Tyvärr tvingas ensamresenärer ofta betala enkelrumstillägg om man inte vill dela rum med en främmande människa.

Men den viktigaste förklaringen ligger främst i attityder och inställningar till att resa på egen hand bland oss svenskar. Familj och tvåsamhet är norm i vårt samhälle vilket gör att många kan känna sig utpekade och obekväma med att ”avvika”.

Ensamhet är ett stort problem i vårt samhälle och beskrivs ibland som en av vår tids stora ”folksjukdomar”, som i många fall riskerar att leda till utanförskap, isolering och inte minst sämre hälsa för de drabbade. Att träffa andra är ett behov som de flesta av oss har.

En resa kan många gånger vara en enkel lösning som bryter ensamheten, åtminstone för ett tag men sannolikt också på längre sikt då det ofta är en enklare att hitta nya vänner under avslappnade former som en resa ofta innebär.

Då är det viktigt att attityder, inställningar och normer inte står i vägen för ett socialt resande.

Att resa ensam bör ses som en möjlighet, inte ett hinder. Det är en frihet att inte vara beroende av någon annan och att resa på egen hand kan vara det bästa sättet att upptäcka världen – och sig själv.

Jag har själv varit en flitig ensamresenär, världen runt, och riktigt ensam har jag sällan känt mig när jag kuskat runt med ryggsäck, kört moppe genom Europa eller åkt på sista-minuten-resor. Jag vågar påstå att man växer som människa och att ensamresandet öppnar en ny värld efter att man provat första gången.

I vår statistik är det tydligt att resandet ger ”blodad tand”, i synnerhet hos dem som reser ensamma. De som vågar ”ta steget” och reser trots att de saknar en reskamrat när de ger sig iväg reser 33 procent mer än de som reser tillsammans med andra.

Emanuel Karlsson

Fotnot: Emanuel Karlsson är VD för Rolfs Flyg & Buss.

Hiroshima. Foto: Mostphotos.com

Insänt:

"Låt detta bli början på slutet för kärnvapen"

INSÄNT. Nobels Fredspris går i år till ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons). ICAN består av 468 organisationer från nästan 100 länder och har jobbat i åratal och drivit på för ett kärnvapenförbud i FN, som 122 länder kommit överens om och som nu börjat undertecknas av ländernas parlament.

Tänk om det lyckas! Tänk om kärnvapenutvecklingen läggs ner! Tänk om kärnvapen åter börjar skrotas! Om vi slipper leva med dessa massförstörelsevapen som hotar att ödelägga världen och våra barns framtid. Ett hopp har börjat spira.

Svensk tradition av nedrustning är lång och välkänd internationellt. Samtliga riksdagspartier har i decennier uttalat sitt stöd för kärnvapennedrustning som ett viktigt utrikespolitiskt mål.

Att USA och Nato har meddelat Sverige att de kan komma att utvärdera relationerna om Sverige ansluter sig till förbudet är inget nytt. USA har tidigare utövat starka påtryckningar för att stoppa förhandlingarna, att staterna inte skall delta och nu att de inte skall ansluta sig. Många stater har fått dessa påtryckningar.

Vi och ett stort antal organisationer och privatpersoner uppmanar regeringen att snarast underteckna kärnvapenförbudet, till exempel: Svenska Läkare mot Kärnvapen, Röda Korset, Amnesty, Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Rädda Barnen, Svenska kyrkan, IM Individuell Människohjälp, Svenska FN-förbundet, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, Kristna Fredsrörelsen, Kvinnor för fred, Svenska Freds, Feministiskt Initiativ och Svenska Jurister mot Kärnvapen.

Vi har en viss förståelse för att regeringen behöver se igenom avtalet (som de dock själva har varit med att utforma). Men det skall absolut inte behöva ta ett år för detta självklara beslut. 53 länder har redan signerat det utan att tveka!

Kärnvapen är massförstörelsevapen ämnade att förinta städer och människor, och de utgör ett globalt hot som påverkar oss alla.

Låt detta bli början på slutet för kärnvapen!

Anne Rosberg och Per Abrahamsson

Kvinnor för fred, Skåne

Plan International Sveriges ungdomsråd. Foto: Privat

Insänt:

"Låt inte mensen förstöra flickors framtid"

INSÄNT. Varje dag har runt 800 miljoner flickor och kvinnor i världen mens, men förutsättningarna för att kunna hantera den ser olika ut. Vad många inte vet är att mens i flera länder är ett hot mot flickors framtid och hennes drömmar. När flickor får sin första mens anses de som kvinnor och hennes sexualitet ska därmed kontrolleras. Detta innebär i många fall att flickans drömmar om en bra framtid stannar här. Mensen leder istället till avslutande studier, barnäktenskap och tonårsgraviditeter.

Risken för att få infektioner och sämre hälsa ökar när en flicka får mens då det i många länder finns brist på rena toaletter och hygieniska mensskydd. Allt detta framförallt på grund av tabun kring mensen, och myterna och okunskapen kring den. Trots allt detta är mens en fråga som prioriteras bort. Därför vill vi uppmana politiker och ledare att satsa på frågan om mens som en utvecklingsfråga. För gör man det skulle det inte bara ha en positiv påverkan på en flicka som individ utan också för hela hennes samhälle och land.

Genom att bryta tabun kring mens, som har legat som en tjock dimma över hela världen, kan vi se till att flickor får stanna kvar i skolan och i förlängningen kunna bestämma över sina egna liv och leva fria från diskriminering. Att flickor får avsluta sina studier har i förlängningen en positiv påverkan på ett lands ekonomi och är ett stort steg mot en mer jämställd värld. Mensen ska inte vara ett hot för flickor och deras framtid! Alla vinner på jämställdhet. Flickors framtid är allas framtid.

Victoria Vidmar och Plan International Sveriges Ungdomsråd.

Foto: Mostphotos

Insänt:

"Moderaternas tågpolitik har spårat ur"

INSÄNT. Vissa tycker att partierna är för lika varandra och det är svårt att se skillnad. Men när det kommer till transportpolitiken är skillnaden mellan Miljöpartiet och Moderaterna tydlig: MP blickar framåt och kämpar för snabba och smidiga tågresor i hela landet. M blickar mot förra århundradet och kämpar för fler smutsiga motorvägar i storstäderna.

Moderaterna säger blankt nej till nya moderna höghastighetståg och vill införa en trängselskatt på tåg. Samtidigt vill de gynna bilpendling genom att höja hastigheten på motorvägarna till 130 km/h. De slåss också för att bygga den dyra motorvägen Österleden i Stockholm, och sexfilig motorväg mellan Trelleborg och Helsingborg. Det är tydligt att Moderaterna är ett parti för motorvägar – inte tågresenärer. När temperaturrekorden slås på löpande band, isarna smälter och extremväder drar fram är mer bilpendling och större klimatutsläpp det sista mänskligheten behöver. Moderaternas tågpolitik har spårat ur.

Visst behövs bilen i många delar av landet. Därför krävs omställning till förnybara drivmedel och el, vilket regeringen satsar stort på i höstbudgeten. Men i och runt städerna är den viktigaste lösningen för klimatet att fler reser med cykel, tåg och annan kollektivtrafik. Miljöpartiet vill knyta samman södra Sverige med nya höghastighetståg. Genom det kortas restiderna ordentligt så att människor kan välja bort det klimatskadliga flyget. Samtidigt innebär satsningen att kapaciteten på stambanorna fördubblas. Det ger mer plats för godståg och regiontågen kan gå snabbare, oftare och med färre störningar. Med höghastighetståg kan människor resa snabbt, punktligt och klimatsmart. Företag får bättre möjligheter att anställa och växa. Alla som betraktar järnvägens problem seriöst inser att det är nya spår som behövs.

Centerpartiet har glädjande nog släppt sitt gamla motstånd och talar nu varmt om höghastighetståg. Det är mycket välkommet! Ju fler som står på tågresenärernas sida desto bättre. Frågan är bara hur Centern har tänkt få igenom det? De vill ju sitta i regering med Moderaterna som säger blankt nej.

Det börjar närma sig val. Vi medborgare står inför två tydliga alternativ: På ena sidan Moderaterna som fortsätter hålla fast vid sin gamla motorvägslinje. På andra sidan Miljöpartiet som lyssnar på forskningen om miljö och trafik och storsatsar på höghastighetståg, tåg i tid, bra cykelbanor, förnybara drivmedel och elektrifiering. Vad är ditt val för framtiden: Fler förorenande motorvägar i storstäderna eller fungerande och snabba tåg i hela landet?

Karin Svensson Smith (MP), riksdagsledamot och trafikpolitisk talesperson

Thomas Rödin (MP), vice ordförande stadsbyggnadsnämnden Helsingborg

Marcus Friberg (MP), kommunalråd Helsingborg

Annika Román (MP), kommunalråd Helsingborg

Foto: Mostphotos

Insänt:

"Svensk skola kan mer!"

INSÄNT. Svensk skola står inför en rad utmaningar. Alldeles för få elever klarar grundskolans mål och får inte slutbetyg med grundläggande behörighet till gymnasieskolan. Samtidigt finns otydlighet i tudelad styrning, utbildning som inte matchar arbetsmarknaden, lärarbrist och alltfler elever med särskilda behov. Moderaterna måste ha en ambitiös reformagenda för att möta detta. 

Vi är glada och stolta över att Vellinge kommun utses till årets skolkommun för fjärde året i rad. I Vellinge prioriterar politiken skola och skolutveckling! Det borde även moderaterna på nationell nivå göra.

Kompetenta lärare är en av de viktigaste faktorerna för en framgångsrik skola. I Vellinge har vi under många år prioriterat en hög andel personal med lärarutbildning och kontinuerligt satsat på fortbildning och kompetensutveckling. Bra lärare ska ha bra betalt och i samråd med de fackliga organisationerna har det arbetats fram tydliga riktlinjer för individuell lönesättning där det pedagogiska ledarskapets roll och betydelse har tydliggjorts. Vellinge har under ett antal år även gjort särskilda lönesatsningar för gruppen lärare. Ett omfattande lärarutvecklingsprogram pågår sen ett par år tillbaka och det kollegiala lärandet är en av hörnstenarna i programmet. Förstelärartjänster används fullt ut och i Vellinge har förstelärare även inrättats inom förskola och fritidshem.

Skolan i Vellinge har ett tydligt fokus på kärnuppdraget - kunskap. Alla elever, oavsett om man har behov av särskilt stöd eller är särbegåvad, ska kunna utvecklas från sina förutsättningar. Systematisk och strukturerad uppföljning av måluppfyllelse är en självklarhet på alla nivåer. Framtiden kräver ny kunskap och andra förmågor och vår målsättning är att rusta barnen för framtiden - en framtid som innebär nya yrken och därmed krav på nya kompetenser. Det entreprenöriella lärandet ska genomsyra hela skolan i Vellinge – från förskolan till vuxenutbildning. Följer inte skolan samhällsutvecklingen och lyckas bli mer flexibel kommer det uppstå stora matchningsproblem i framtiden. En del av den problematik har redan börjat visa sig där skolan inte matchar de behov som finns på arbetsmarknaden.

Digitalisering är inget mål i sig utan ett självklart och nödvändigt verktyg för ökad måluppfyllelse och för att göra utbildningen mer tidsenlig. Satsningen på digitalisering har pågått i Vellinge under många år och är en självklar del av vardagen. Eleverna måste förberedas för en framtida arbetsmarknad i en digital värld. Rätt använd skapar digitaliseringen helt nya inlärningsmöjligheter, nya kunskaper, bättre möjligheter för elever med särskilda behov och barn med utländsk bakgrund men kan också användas för att ta sig an utmaningar som lärarbrist och lärarnas administrativa börda.

Vellinge har inte lösningar på alla problem som finns i svensk skola men vi ser ändå att utmärkelsen bekräftar att vi göra mycket som är bra, vi är på rätt väg. Skolutveckling är ett ständigt pågående arbete som vi prioriterar högt. Parallellt med att skolutvecklingen måste fortsätta i kommunerna ser vi att det behövs viktiga åtgärder på statlig nivå.

En del av problematiken i dagens skola beror bland annat på en otydlighet i styrningen mellan stat och kommun där statens detaljregleringar och otaliga riktade statsbidrag snarare hämmar utvecklingen på kommunal nivå. Istället vore det bättre att staten tog tag i frågor som åligger staten. En utvecklad och förbättrad lärarutbildning, framtagande av en nationell digital strategi och en översyn av läroplaner och ämnesindelning för att bättre möta framtida kompetenser är exempel på sådana åtgärder. Att ge lärarna utökade och tydligare befogenheter för att upprätthålla ordning och studiero är en annan. Dessutom är det nödvändigt att öka antalet undervisningstimmar och se över nuvarande läsårsregler.

Till exempel bör ett treterminssystem övervägas. Detta skulle innebära en jämnare fördelning av undervisningen under året och innebära kortare avbrott vilket skulle vara till fördel inte minst för elever med olika inlärningssvårigheter. Även upplägget med förtroendetid för lärarna bör ses över. En sådan översyn skulle ske i samverkan med de fackliga lärarorganisationerna och ha till syfte att skapa mer tid för undervisning och underlätta lärarnas arbetssituation.

Vi hoppas att Moderaterna vågar vara det parti som på riktigt vågar lyfta blicken och ta ett rejält kliv fram i skolfrågan. Det är hög tid men än är det inte för sent.

Carina Wutzler (M), kommunstyrelsens ordförande i Vellinge

Gustav Schyllert (M), utbildningsnämndens ordförande i Vellinge

Genrebild: Mostphotos

Debatt:

"Inför en rättsgaranti för våldtagna"

DEBATT. Polisen och politiken måste sluta ställa den organiserade brottsligheten och sexualbrotten mot varandra. Våld som drabbar kvinnor är inte mindre allvarligt än våld som drabbar män. Unizon kräver nu att regeringen inför en rättsgaranti som innebär att våldtäkt utreds inom rimlig tid.

Anmälningar om våldtäkt och andra sexualbrott utreds inte för att polisen prioriterar gängrelaterade mord och mordförsök. Mäns våld är ett akut samhällsproblem och gängrelaterade skjutningar drabbar särskilt personer som redan befinner sig i social utsatthet. Att mammor förlorar sina söner, systrar sina bröder och barn sina pappor i uppgörelser i våra storstäders förorter är en stor sorg för Sverige.

Parallellt med skjutningar på öppen gata pågår mäns våld mot kvinnor och barn bakom stängda dörrar. 2016 mördades 17 kvinnor av män de haft en kärleksrelation med. Samma år polisanmäldes över 6 000 våldtäkter mot kvinnor och barn varav knappt 200 ledde till fällande dom. Brå uppskattar att män och killar begår 100 våldtäkter om dagen i Sverige, de flesta polisanmäls inte. Män som skjuter andra män har flickvänner och barn. Personal på våra kvinnojourer hotas och förföljs av män som har kopplingar till kriminella nätverk och vars flickvän bor på jourens skyddade boende.

Polisen har nu sagt rakt ut att de tvingas prioritera mellan dessa två grova brottstyper, och att sexualbrotten då får stå tillbaka. Ett redan dåligt utgångsläge för att förövaren ska åtalas och dömas blir nu ännu sämre. Unizons kvinno-, tjej- och ungdomsjourer har 90 000 stödkontakter om året och är landets största aktör på nätet för stöd till barn och unga. Jourerna möter varje år tusentals kvinnor och barn som utsatts för sexuella övergrepp och våldtäkt. Vi vet vikten av att få rättslig upprättelse. Vi vet att mötet med rättsväsendet, exempelvis i form av en nedlagd utredning, kan upplevas som en andra våldtäkt. Kostnaderna blir höga, både för samhället och för individen.

”Det är inte bra att våldtäktsbrott läggs på hög, men de andra brotten är ännu allvarligare. De drabbar tredje man och påverkar rättssamhället på ett helt annat sätt”, säger Torgny Söderberg sektionschef utredningsenheten i Stockholm i Aktuellt.

För det första påverkar sexualbrotten rättssamhället i allra högsta grad. Att barn och unga växer upp med bilden av att våldtäkt inte är ett riktigt brott gör att mäns och killars sexuella övergrepp tillåts fortgå. En enda förövare kan under ett helt liv hinna utsätta många i sin närhet om inte samhället ingriper. För det andra måste polisen och politiken sluta ställa den organiserade brottsligheten och sexualbrotten mot varandra och i stället se sambanden. Förutom att det kan vara samma gärningsman finns orsakssamband som machoideal, sexism och våldsromantik. I dag gör allt för få denna koppling.

Höstens regeringsförklaring innehöll ett längre parti om organiserad brottslighet men nämner inte sexualbrott. Statsministern presenterade en satsning på 750 miljoner kronor på rättsväsendet och menade att ”fler brott ska klaras upp. Det blir svårare att vara kriminell i Sverige”. I denna retorik och framför allt i de direktiv och prioriteringar som riktas till polismyndigheten måste mäns våld mot kvinnor och barn lyftas särskilt.

Vi kräver att en betydande del av de nämnda 750 miljonerna riktas särskilt mot sexualbrott och annat som annars kommer att missgynnas när polisen tvingas prioritera. Polisens utredare måste få förutsättningar att göra ett ordentligt jobb. De måste få det stöd de behöver från sin arbetsgivare och kunskapsdränaget, som uppstår när erfarna och kunniga poliser känner sig tvingade att lämna polisen, måste få ett stopp.

Det är ett faktum i ett ojämställt samhälle att våld som drabbar kvinnor och flickor ses som mindre allvarligt än våld som drabbar män. Vi vill inte se fler företrädare från polisen ge uttryck för denna uppfattning. Vi kräver att regeringen inför en rättsgaranti som innebär att våldtäkt utreds inom rimlig tid och med de resurser i form av kunskap, erfarenhet och pengar som denna svåra brottstyp kräver.

Olga Persson

Generalsekreterare Unizon

Zandra Kanakaris

Förbundsordförande Unizon

Fotnot: Artikeln publicerades först i tidningen Dagens Samhälle.

Foto: Bildbyrån

Debatt:

Skånsk sjukvård får välkomna investeringar

INSÄNT. Runt om i vårt land är många oroliga för åt vilket håll sjukvården är på väg. Vi vet att svensk hälso- och sjukvård är bra på mycket, men vi vet också att det finns flera problem som måste lösas. Därför gör vi historiskt stora satsningar på sjukvården: fem och en halv nya miljarder för 2018. Det ger landstingen möjlighet att satsa på viktiga områden. För Region Skåne innebär det preliminärt cirka 600 miljoner.

Vi vet att en bra sjukvård bygger på tillräckligt många anställda med rätt kompetens som har goda förutsättningar att göra sitt jobb. Det måste bli bättre – villkoren är allt för tuffa för allt för många. Därför satsar vi två miljarder per år på bättre förutsättningar för sjukvårdens personal. Vi bygger också ut läkarutbildningen.

Idag får allt för många vänta för länge på att få vård. Därför satsar vi en patientmiljard för att du ska få en tid snabbare än idag på din vårdcentral när du behöver det, liksom till att införa patientkontrakt som ska hålla samman och underlätta vården för den som har många olika vårdkontakter.

Den psykiska ohälsan är ett stort problem i alla åldersgrupper och den vanligaste orsaken till sjukskrivningar. Därför förstärker vi satsningarna på psykiatrin, både på tidiga insatser och på den slutna vården, för såväl barn som vuxna.

Vi gör också satsningar på barnhälsovården och på att göra screening med cellprovtagning mot livmoderhalscancer avgiftsfritt. Dessutom dubblar vi det allmänna tandvårdsbidraget.

Vi väljer att investera i sjukvården och i dem som jobbar i den. Det är så vi vill använda de överskott som har skapats genom tre år av ansvarsfull ekonomisk politik – inte till stora skattesänkningar.

Annika Strandhäll (S), Socialminister

Yasmine Larsson (S), Riksdagsledamot

Foto: Mostphotos

Debatt:

”Ojämn åldersfördelning i politiken”

DEBATT. PRO anser att de politiska församlingarna i kommuner, regioner och i riket ska var så representativa som möjligt. Det innebär att det bör finnas lika många kvinnor som män i dessa församlingar. Det innebär också att åldersspridningen bland ledamöterna bör vara så jämn som möjligt.

Så har det inte varit och så är det inte. Inför förra valet drev ungdomarna att fler från den yngre generationen skulle få plats i de politiska församlingarna. Man lyckades också få in fler representanter, vilket är välkommet.

Det finns emellertid en grupp som har sämre representation än ungdomarna. Det är gruppen som är 65 år och äldre.

I Sveriges Riksdag var bara 2,5% av ledamöterna över 65 år när riksdagen inledde denna valperiod, trots att ungefär 25% av väljarna är över 65 år. I Skåne är inte situationen bättre. För närvarande är endast 3 av totalt 48 ledamöter över 65 år. Inget av de två största partierna har någon som uppnått pensionsåldern.

I regionen och i flera kommuner är situationen bättre men det finns partier i vissa kommuner som antingen har ingen eller väldigt få personer över 65 år.

Detta reagerar vi i PRO mycket starkt på. Att äldres kompetens och kunskaper negligeras när det gäller representationen i de politiska församlingarna är att likna vid åldersdiskriminering. Det saknas knappast medlemmar i de politiska partierna som uppnått åldern 65 år så det borde inte vara alltför svårt att hitta kandidater.

Vi tillskriver partierna nu när nomineringsprocessen är i sin linda. Nu finns fortfarande möjligheten att forma listor som är representativa både när det gäller fördelningen mellan könen och mellan olika ålderskategorier. Om partierna klarar av det kommer vi i PRO att välkomna detta om inte kommer PRO att rikta kritik mot den ojämna åldersfördelningen.

Jan Andersson, ordförande PRO Skåne

Bilden är tagen vid ett annat tillfälle. Foto: Bildbyrån

Debatt:

Förbättra för de ensamkommande

INSÄNT. Miljöpartiet har länge arbetat hårt för att förbättra situationen för de som kom till Sverige som ensamkommande barn. Ovanligt många barn på flykt kom år 2015 till Sverige ensamma, ofta på flykt från diktaturen i Eritrea eller krigets Syrien. Det är oerhört beundransvärt att se att många av dessa ungdomar lärt sig svenska på rekordtid, skaffat kompisar, mäktat med skolan och blivit en naturlig del av vårt samhälle bara några år senare. En viktig nyckel till detta är insatserna från civilsamhället, gode män, lärare och personal på boenden.

Vi vet att situationen är svår för många ensamkommande. De långa handläggningstiderna gör att asyltiden är fylld med oro och ovisshet. Vi har sett till att ett nationellt kunskapscenter inrättats, att satsningar på 40 miljoner årligen för att motverka psykisk ohälsa genomförts och att kommunerna fått statliga medel för att låta ensamkommande som fyller 18 år under asylprocessen bo kvar i kommunen och kunna fortsätta sin skolgång. I höstbudgeten genomför vi ytterligare satsningar, om ungefär 400 miljoner kronor årligen i år och nästa år, för att förbättra situationen för barn och unga.

• Mer pengar till kommuner för att låta ensamkommande bo kvar. Regeringen fördubblar regeringen kommunbidraget till 390 miljoner i år.

• Asylsökande mellan 18-20 år får rätt att påbörja nationellt gymnasieprogram. Asylsökande ska ges samma möjlighet som övriga ungdomar i Sverige att påbörja nationellt program på gymnasiet.

• Vårdsatsning för att motverka psykisk ohälsa hos barn och unga. Regeringen satsar 50 miljoner kronor nästa år för att öka tillgången till vård för att motverka psykisk ohälsa hos asylsökande och nyanlända barn och unga.

• Resurser till civilsamhället för att motverka hemlöshet bland unga vuxna Regeringen satsar 120 miljoner kronor per år i tre år för att stötta ideella organisationer i deras arbete mot hemlöshet bland unga vuxna, där psykisk ohälsa kan vara en bidragande orsak till hemlösheten.

Dessutom satsar regeringen resurser på ökad kapacitet på ambassader för att hantera familjeåterföreningsansökningar så att familjer kan återförenas snabbare och tillför 10 miljoner kronor årligen för satsning mot barn- och tvångsäktenskap.

Vi i Miljöpartiet vill dessutom att de som kom som ensamkommande barn ska få stanna i Sverige. Vi har jobbat hårt för att det ska bli verklighet. Tyvärr har de lösningar vi genomfört under de senaste åren inte lett till att tillräckligt många fått stanna eftersom verkligheten förändrats snabbt. Orimligt långa handläggningstider har gjort att många efter flera års väntan hinner fylla 18 år under asylprocessen och därmed har mycket större risk att få avslag.

Vi vill inte se tusentals asylsökande ungdomar få avslag i höst för att de har fått vänta i flera år på att få beslut. Dessa unga människor, som bott här i flera år, riskerar i sådana fall att bli både hemlösa och papperslösa. Få avvisningar verkställs i praktiken till Afghanistan och de kommer därmed i många fall bo kvar i stor utsatthet i Sverige i åratal, utan rätt till boende, arbete eller skolgång. Detta är inte anständigt.

Som vi ser det kommer det troligtvis krävas ny lagstiftning, och det är bråttom. Vi arbetar för detta och hoppas att fler partier också vill hitta lösningar.

Maria Ferm, gruppledare och migrationspolitisk talesperson (MP)

Ann-Christine Borgman, socialnämndens ordförande Helsingborg (MP)

Marcus Friberg, kommunalråd Helsingborg (MP)

Annika Román, kommunalråd Helsingborg (MP)

Birger Nilsson, ordförande Trygghetspartiet. Foto: Privat

Debatt:

”Låt yrkesmännen vara yrkesmän”

DEBATT. Som grund till välfärden räknas en god skola, en bra polis, en god omsorg och en god sjukvård. Man måste vara svensk medborgare för att ha rätt att fullt ut ta del av den svenska välfärden.

Välfärden har sedan cirka tjugo år befunnit sig på ett sluttande plan. Alla välfärdsområden har successivt blivit sämre och sämre. Kännetecknande för hur välfärden bedrivs är att administrationen har ökat till men för yrkesverksamheten. Cirka 70 procent av en sjuksköterskas arbetstid går åt till administration. Huvudmännen har skapat en gigantisk överbyggnad för att kunna hantera all administration. Mycket stora belopp går åt till att administrera välfärden.

Ett annat kännetecken är att vantrivseln ökar bland poliser, sjuksköterskor och lärare. Mycket stora belopp går åt till att komplettera personal i olika personalgrupper genom bemanningsföretag.

Ett tredje kännetecken är hysterin kring detaljerade resultatmått. Detta innebär att sköterskor graderar, för statistik på sjukdomar samt rekvirerar medel från landstinget i förhållande till prestation. Detta innebär också att polisen till exempel jagar pinnar för att statistiskt säkerställa att man gör ett visst antal körkortskontroller i stället för att vara effektiva brottsbekämpare.

Ett fjärde kännetecken är att det skrivs oerhörda mängder av information som ingen läser, bara för att det ska göras.

Detta är New Public Management – ett ekonomiskt system, hämtat ur näringslivet, som infördes för cirka tjugo år sedan för att optimera och effektivisera. Resultatet har blivit det motsatta. Resultatet har blivit att välfärden havererar.

Vi måste ha ett nytt ekonomiskt tänkande. Välfärden kan inte hanteras som en producerande fabrik. Vi har mjuka värden och professionella värden som vi i dagsläget inte tar vara på. Vi måste låta professionen få ett större inflytande.

Vi måste lita på att välutbildade sköterskor, läkare, lärare och poliser fungerar på ett humanistiskt och samhällsnyttigt sätt utan denna gigantiska överbyggnad. Vi måste införa ett Professionell Public Management. Vi måste radikalt minska all administration och låta yrkesmännen vara yrkesmän. En välutbildad yrkesman som får arbeta med det den är utbildad för, och som trivs på sitt jobb, arbetar utvecklande och effektivt.

Vi vill återinföra ett synsätt där man litar på att människan gör sitt bästa. Positiv, engagerad och välutbildad personal, bra, tydliga och lyhörda, chefer och en bra organisation som byggs underifrån fordras för att åter få den svenska välfärden i topp.

Birger Nilsson, ordförande i Trygghetspartiet

Charlotta Andersson, nätverket #vistårinteut Skåne. Foto: Privat

Debatt:

"Agera snabbt för de ensamkommande"

DEBATT. Regeringen kommer att avsätta 195 miljoner i höständringsbudgeten för att hjälpa kommunerna att minska det lidande som vi dagligen möter bland ensamkommande unga. I dag är den genomsnittliga väntan 600 dagar och flera hinner därför hinna fylla 18 år innan de får svar på sin asylansökan. Flera har även blivit uppskrivna i ålder, ett godtyckligt förfarande som kritiserats hårt från olika håll, bland annat inom läkarkåren. Vi ser med fasa fram emot hösten då flera kommer att tvingas flytta från sina hemkommuner och därigenom missa skolan, gode män och det nätverk som de lyckats bygga upp under den här tiden. Det nya statliga bidraget till kommunerna kan lindra konsekvenserna och bibehålla trygghet för de unga. Men då behöver kommunerna agera snabbt och i smart samverkan med civilsamhället.

I dag tvingas de flesta som fyllt 18 år eller blivit uppskrivna att flytta till Migrationsverkets anläggningar som oftast ligger långt bort. Den unge blir i ett slag av med den trygghet som byggts upp. Många unga är skräckslagna inför flytten och väljer därför att stanna eller återvända till kommunen de etablerat sig i; då som hemlösa, antingen på gatan eller hos tillfälliga kontakter. Riskerna med detta är förstås stora. Vi skapar ett skuggsamhälle mitt ibland oss där alternativen är få och vi kan redan se en ökad problematik med missbruk, prostitution och brott.

Regeringen erkänner problemen i och med stödet på 195 miljoner. Det ska enligt regeringen vara administrativt enkelt att få tillgång och använda pengarna. Beloppet till varje kommun är redan uträknat – det baseras på antalet inskrivna asylsökande ensamkommande i kommunen. Kommunerna ges stor frihet i hur pengarna används för målgruppen.

Vi i yrkes- och volontärnätverket #vistårinteut vill lyfta samverkan mellan kommun och civilsamhälle som en framgångsfaktor för att detta stöd ska ge maximal effekt. Ideella och frivilliga krafter har god erfarenhet av att arbeta med stöd till ensamkommande. Det enastående engagemang som civilsamhället visat sedan hösten 2015 har gång på gång visat kreativitet och medmänsklighet. Frivilliga initiativ såsom Agape i Göteborg och föreningen NordSyd Grästorp har visat hur det är möjligt att genom frivilliga insatser skapa aktiviteter och boende. Liknande initiativ finns i många delar av vårt land.

När regeringen nu tydligt pekar på att kommunerna kan och bör hantera detta problem, finns alltså redan lösningar på plats eller på gång. Dessa tycker vi att kommunerna ska använda sig av. Här finns ett utmärkt tillfälle att hitta kostnadseffektiva former för samarbete och kommunen kan därmed återigen följa Socialtjänstlagens intentioner och ge stöd åt unga upp till 21 år.

Vi menar att det är viktigt att agera snabbt. Många som arbetar frivilligt börjar bli slutkörda av att hitta lösningar på ett växande samhällsproblem. Kommunerna bör därför omgående ange hur man konkret ska använda de väntade pengarna. Många kommuner (bl.a. Uppsala, Tranås, Degerfors och Luleå) har redan fattat beslut att stoppa omflyttningarna, ibland som interimsbeslut, eftersom man anser att frågan är så akut. Uppdrag och ekonomiska medel finns, civilsamhället står redo och vi är beredda att hjälpa till! Vi i det landsomfattande nätverket #vistårinteut kommer noggrant att följa hur kommuner väljer att agera.

Charlotta Andersson, talesperson #vistårinteut Skåne

Foto: Mostphotos

Debatt:

"Ge barn en hälsosam livsstil genom ökad cykling"

DEBATT. Många av oss upplever att cykeln är populärare än någonsin, men statistiken talar sitt tydliga språk: ”barn (6–14 år) cyklar 42 procent kortare sträcka nu än under mitten av 1990-talet, och ungdomar och unga vuxna (15–24 år) cyklar 46 procent kortare nu.” (Rapport 2015:14 från Trafikanalys). Samtidigt noterar folkhälsomyndigheten att den fysiska aktiviteten hos barn och unga har minskat. Brist på fysisk aktivitet ökar risken för en rad sjukdomar såsom fetma, typ-2-diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Föreningen Svenska Cykelstäder ser oroat på utvecklingen, men menar att förändring är möjlig om föräldrar, politiker och skolor tar ökat ansvar för att skapa ett hållbart och hälsosamt resebeteende från unga år.

Störst ansvar för barnens transportvanor har föräldrarna. Genom att vara en god förebild och själv cykla, samt att uppmuntra och göra det möjligt för barnet att cykla kan föräldrar hjälpa sina barn att få goda vanor och vardagsmotion. Skjutsande föräldrar, som ofta är stressade i samband med hämtning och lämning, utgör dessutom en fara för gående och cyklande barn. Genom att cykla tillsammans med dem har man en möjlighet att låta barnet öva på de utmaningar som finns i trafiken och uppnå trafikmognad i sin egen takt. Genom att föräldrar turas om att hämta upp och följa barn från närområdet till skolan behöver inte varje enskild förälder följa sina barn varje dag.

Skolan behöver också ta ett större ansvar för att barn och unga ska lära sig trafikregler och säker cykling. Idag är det tyvärr inte en självklarhet att barn får cykla som en del av undervisningen. Undervisning i trafikregler och praktiska övningar borde vara en självklarhet och det finns goda exempel att inspireras av exempelvis från Helsingborg. Utöver undervisning om trafikregler borde cykelutflykter vara ett självklart inslag i skolan för att visa på att cykling framförallt är roligt! Skolor kan också ta ett ansvar genom att till exempel anordna en ”cyklande skolbuss”, som motsvarighet till konceptet ”gående skolbuss” som finns i många kommuner.

Men för att föräldrar och barn ska känna sig tryggare i trafiken behövs också utökade satsningar på cykelinfrastruktur från kommuner, regioner och nationell nivå. Sammanhängande och trafikseparerade cykelvägar gör att konflikterna med andra trafikslag minskar och ökar säkerheten. Kommuner har möjlighet att vid planering av trafiken runt en skola prioritera säkra cykelvägar och se till att avlämningsplatser för bilar ligger en bit bort för att trafiken inte ska bli alltför intensiv i direkt anslutning till skolan. Istället kan särskilt anordnad parkering för lådcyklar eller cykelkärror vara ett sätt att visa på att cykel är ett prioriterat transportslag.

I början av en termin finns en särskild möjlighet att etablera nya vanor, därför är det särskilt viktigt att satsa på att få fler barn att cykla nu. Svenska Cykelstäder ser allvarligt på att barn och unga vuxna cyklar allt mindre och efterlyser insatser från alla nivåer för att vända trenden. Vi inte råd att låta bli, och det är bråttom att vända utvecklingen.

Styrelsen för Svenska Cykelstäder

Henrik Oretorp (C) Halmstad

Emma Berginger (MP) Lund

Mikael Vilbaste (MP) Västerås

Moa Rasmusson (L) Sollentuna

Anders Samuelsson (C) Jönköping

Lenita Ericson (S) Luleå

Thomas Rödin (MP) Helsingborg

Elias Aguirre (S), Linköping

Margaretha Wedin (C) Gävle

Johanna Ragnartz, Vd, Håll Sverige Rent. Foto: Pressbild

Debatt:

Gör det straffbart att skräpa ner med fimpar

DEBATT. Den 10 juli för sex år sedan blev det möjligt för polisen att bötfälla personer för nedskräpning. Trots det fortsätter nedskräpningen att öka, och siffror från polisen visar att skräpboten knappt används.

Inte heller gäller boten för det allra vanligaste skräpet: cigarettfimpar. Lagstiftningen måste därför ses över så att skräpboten får effekt i verkligheten.

Den 10 juli för sex år sedan blev det möjligt för polisen att bötfälla personer för nedskräpning. Trots det fortsätter nedskräpningen att öka, och siffror från polisen visar att skräpboten knappt används.

Inte heller gäller boten för det allra vanligaste skräpet: cigarettfimpar. Lagstiftningen måste därför ses över så att skräpboten får effekt i verkligheten.

Varje år kastas mer än en miljard fimpar på marken i Sverige och hela 80 procent av allt skräp är i dag tobaksrelaterat. En vanlig sommardag i fjol kunde man hitta runt 25 000 fimpar i en av Stockholms parker, enligt skräpmätningar som vi gjorde i samarbete med Statistiska centralbyrån.

Nedskräpningen med fimpar är ett stort problem. Filtret i cigarettfimpen innehåller plast och farliga ämnen, bland annat kadmium som också finns i batterier. Vi vet också att människors trivsel i parker, på gator och torg minskar när det är skräpigt, och att skräp föder skräp. En kastad fimp leder till en till, som sedan leder till att människor kastar annat skräp.

Som om det inte vore nog kräver också nedskräpningen stora resurser, framförallt för landets kommuner som helt i onödan måste städa upp allt som inte kastas där det ska.

Sedan 2011 har polisen haft möjlighet att bötfälla personer som skräpar ned på allmän plats, enligt samma princip som vid fortkörning. Att slänga skräp på gatan eller i naturen var olagligt även tidigare, men lagen ändrades så att polisen skulle kunna arbeta mer effektivt för att se till att lagen följdes – i syfte att minska nedskräpningen.

Att skräpa ner med dryckesförpackningar, engångsgrillar och snabbmatsförpackningar kan resultera i böter på 800 kronor. Småskräp som cigarettfimpar och bussbiljetter är också förbjudet att slänga, men omfattas inte av boten och är inte straffbart. Det ställer till flera problem.

För det första blir det en svår gränsdragning för polisen när någon slänger skräp.

Vi kan också konstatera att skräpboten knappt används alls. Sedan den infördes 2011 har antalet utställda böter minskat – och under årets första fem månader har det bara delats ut två böter i polisregion Syd där Skåne ingår.

För det andra sänder det en signal till allmänheten om att det vanligaste skräpet i Sverige skulle vara okej att kasta, trots alla problem det innebär.

Vi anser därför att cigarettfimpen bör inkluderas i skräpboten. Här har vi starkt stöd från nio av tio svenskar, visar en Sifoundersökning som vi beställt.

Regeringen behöver se över lagstiftningen kring nedskräpningsboten och anpassa den till dagens situation.

Sveriges vanligaste nedskräpningsbrott måste bli straffbart.

”Att jobba är spännande och roligt, men ska lönesättas efter korrekt titel och en kontinuerligt uppdaterad arbetsbeskrivning”, skriver insändarskribenten. Foto: Mostphotos

Insändare:

”Rekryteringsföretagen stjäl förmånliga anställningsstöd”

DEBATT. Jag har varit arbetslös i snart sju år och sett det mesta rörande reformer och systemförändringar. 

En del i det hela är bra men också en hel den del som är dåligt. Jag ska försöka sammanfatta så ni förstår vad som hänt mig.

Jag är 53 år med en massa erfarenheter och kunskap jag har samlat på mig under min yrkeskarriär som jag är stolt och glad över att ha och som skulle ge mig en bättre ställning med tiden. Så har utfallet inte blivit tyvärr.

Jag har varit godtrogen och fostrad i den gamla skolan i tron om att be om och att alltid ställa upp var den rätta vägen vilket inte är fallet för mig och inte är för någon annan heller för det kommer du ingen vart med.

Idag kräver jag av arbetsgivare att bemöta mig på detsamma sätt som dom förväntar sig av mig att jag ska tillföra dom.

Respektlöshet och falska ord kommer ni ingen vart med, med mig längre i alla fall. Rak och ärlig kommunikation och jag är rätt man för jobbet. Jag är fostrad till hög arbetsmoral och sätter glädje i ny kunskap/erfarenhet som för mig tillsammans med övriga anställda samt företaget framåt det vill säga till gagn för alla.

Att jobba är spännande och roligt, men ska lönesättas efter korrekt titel och en kontinuerligt uppdaterad arbetsbeskrivning.

Idag stjäl rekryteringsföretagen de mest förmånliga anställningsstöd staten någonsin gett arbetsmarknaden/företagen och stryper de arbetssökandes möjligheter till att få kvalificerade jobb med rättvis lönenivå. De kvalificerade alla ropar så högt efter existerar här och nu i Sverige (men inte vill betala för). MEN vi söker inte dessa jobb och offrar allt slit för en minimilön...

En arbetsgivare skulle kunna anställa mig i 7 år och med en bra relation med styrande (AF) kunna få upp till 91 procent i lönestöd i lika många år som jag varit arbetslös (upp till avtalsenlig lönenivå) och endast extra behöva stöta till det lilla extra upp till respektabel nivå för den anställde.

Rekryteringsföretaget tjänar således GULD på dig som arbetsgivare genom att TA DINA 91 procent samt bara ge MIG en snittlön av vad du har på din firma SAMT ta ut en rejält mycket högre nota för dig för "tjänsten". Tjänsterna förblir tillsatta utav stafettpersonal som sen sticker med kunskapen. NI väljer att lägga ut dessa anställningsuppdrag på... för vad då?! att DU/någon ska slippa en kort tids ansträngning att finna den "rätta" till tjänsten.

Staten sätter också krokben för oss som grupp, äldre svenskar med erfarenhet dvs... genom att tillskriva att uppmärksamhet till ungdomar och numer omnämnda tidigare flyktingar som snabbt blev arbetskraftsinvandrare för att hålla ner lönenivåerna i detta land. Snabbspår och bocka och tacka för jobbet med kepsen i hand...FY vad förnedrande.

I all ära lägg jättegärna fullt krut på dom som behöver det mest, men inte för att de rikaste ska hålla tillgodo och bli ändå fetare.

Det är lätt att också flytta fokus från de så viktig ungdomarna, "arbetskraftsinvandrarna", tiggarna TILL kriminella ungdomar, kriminella flyktingar, "tiggeri förbjuden" ISTÄLLET för att stoppa skatteflyktsproffsens kryphål och se till att dom verkligen bidrar till samhället dom själva lever utanför men skänker dem rikedomen att få det så bra att mycket av det elände som finns skulle försvinna helt.

 Har jag rätt eller har jag rätt!?

 PS. Många Jobbcoach företag agerar rent kriminellt mot sina uppdragsgivare (AF), det kan många "deltagare" vittna om! D.S

Dahn Renholm, Newbody. Foto: Pressbild

Debatt:

Rika barn leka bäst, eller hur var det?

DEBATT. När det ekonomiska stödet minskar och snedfördelas slås många föreningar ut. Aktivitetsstödet går till de rikaste kommunerna och resten får dela på det som är kvar. I Skåne ökade majoriteten av kommunerna inte på de kontanta bidragen till idrotten och var femte kommun minskade dem. Rika barn leka bäst, eller hur var det?

Som förälder till mina två barn startade jag min verksamhet för trettio år sedan, med visionen att hjälpa idrottsföreningar att tjäna viktiga extrapengar – för cuper, läger och resor.  Och sedan starten har vi hjälpt till att bidra med nära en miljard till föreningslivet. En summa som ökar för varje dag, tack vare driftiga ledare och familjer som säljer våra kläder och kryddor till nära och kära.

Dessa pengar är ofta ”grädden på moset”. Men intäkterna blir i praktiken många gånger helt avgörande för att alla barn ska kunna delta utan att behöva betala ur egen ficka.

Dessvärre kämpar många idrottsföreningar just nu för sin överlevnad. Siffror från Riksidrottsförbundet visar att majoriteten av kommunerna i Skåne län inte ökade sina kontanta bidrag och mer än var femte minskade dem. Dessutom angav huvudparten av kommunerna i länet att de inte heller planerar att öka de kontanta bidragen under 2017. 

Det krävs att våra politiker visar att man inser vikten av en bred föreningsidrott och att alla barn och ungdomar ska ha samma möjligheter att idrotta oavsett var man bor eller vad föräldrarna tjänar.

 Men det statligt lokala aktivitetsstödet (LOK-stöd) som betalas ut når de rikaste kommunerna bäst – de som redan har högt deltagande och dessutom har högst medelinkomst. Resterande pott får Sveriges fattigare kommuner dela på.

Det begränsade stödet från kommunerna, tillsammans med snedfördelningen av det statliga aktivitetsstödet, bidrar till att våra idrottsföreningar på glesbygden slås ut. Detta när allt fler familjer inte har råd att låta sina barn idrotta när klubbarna tvingas höja sina avgifter.

Dessutom ser vi siffror på att antalet deltagande barn har minskat med 12 procent sedan 2004 och att andelen som lever i socioekonomiskt utsatta områden har fördubblats på 20 år. Det talar tydligt för den oroande trenden.  

Det är inte rättvist. Med idrott kommer så mycket mer än bara en god hälsa, den bidrar till barn och ungdomars utveckling, minnen för livet och framförallt glädje. Saker inte en ojämlik finansiering ska förhindra.

Vi som en privat aktör gör vad vi kan. Nu måste staten och kommunerna se till att den grundläggande finansieringen fungerar, utifrån de idrottspolitiska mål som finns. För att idrott ska vara någonting för alla, oavsett var man bor.

Foto: Mostphotos.com

Insänt:

Lös krisen inom den skånska primärvården!

INSÄNT. Moderaterna i Region Skåne och i Kävlinge kommun har samma grundbultar för sjukvård och omsorg – vi arbetar för en vård man kan lita på, en vård med hög kvalitet och en ekonomi i balans. Ordning och reda för att våra invånare ska få den vård de ska kunna förvänta sig helt enkelt. För att kunna ge detta måste primärvården ges rätt förutsättningar både ekonomiskt och arbetsmiljömässigt. Så är inte fallet under nuvarande styre – något vi blir smärtsamt påminda om när vi öppnar tidningen och åter läser om problematiken på Kävlinge vårdcentral.

I Skåne finns drygt 150 vårdcentraler, varav 85 drivs av Region Skåne. Patienternas upplevda kvalitet bland vårdcentralerna varierar kraftigt. Många av de vårdcentraler som har lägst nöjdhet är också de som går med förlust och drivs av Region Skåne. Förra året gick nio av tio offentliga vårdcentraler med förlust, totalt 100 miljoner. Man kan tycka att det borde finnas en analys och handlingsplan för att åtgärda de ekonomiska underskotten och den låga nöjdheten med Region Skånes egna vårdcentraler. Men konsekvenserna uteblir, år efter år.

I Kävlinge är endast 67 % nöjda med sin vårdcentral, den hamnar bland de tjugo sämsta i Skåne. Det duger inte. Kävlinge vårdcentral gick med förlust 2016 men inte tidigare, så det finns förutsättningar att med tydliga och snabba åtgärder ge bättre kvalitet till Kävlingeborna!

Socialdemokraterna har svikit skåningarna genom att inte satsa på primärvården i Skåne. Att det är tufft läge för vårdcentralerna påverkar kommunerna, äldreomsorgen, akutmottagningarna och sjukhusinläggningarna. I Kävlinge är det tydligt att primärvården inte har prioriterats av det rödgröna styret i regionen de senaste två åren. Tillfälliga lösningar, uppsägningar, stängning av äldrevårdcentral, neddragning till minimal service där det till och med blir omöjligt att boka tid. Att Kävlinges invånare måste söka akut vård för att de inte får svar från vårdcentralen skapar oro.

Men när socialdemokraterna inte gör sitt jobb, så vill vi göra det! För det är inte acceptabelt att inte komma fram till vårdcentralen när man ringer. Det är inte acceptabelt att få vänta flera veckor på en läkartid. Det är inte acceptabelt att äldrevårdsmottagning stänger ner. Det är inte acceptabelt att medarbetare går på knä. I en tid då region och kommun behöver närma sig varandra för att våra patienter ska vara i centrum, då kan inte primärvården under socialdemokraternas ledning tillåtas öka avståndet.

För att lösa den akuta krisen måste vi tala om kvalitetsgolv istället för vinsttak. Förlusterna i välfärden är långt mer problematiskt än vinsterna. Vi moderater vill minska detaljstyrningen av primärvården och ge rätt ekonomiska förutsättningar. Vi har tillit till professionen. Vi vill ha en primärvård som ger privata och offentliga lika förutsättningar och att dessa avkrävs samma ansvar. Vi vill se möjlighet för intraprenader och liknande lösningar där personalen driver vårdcentralen, även i enheter som ägs av Region Skåne. Nära vård som ser patienten. Detta är våra förslag – vad tycker socialdemokraterna?

Ulrika Heindorff (M)
2e vice ordförande i Beredningen för primärvård, psykiatri och tandvård, Region Skåne

Annsofie Thuresson (M)
Ordförande i Socialnämnden, Kävlinge kommun

“Förändra prissättningen för brev”, anser skribenten. Arkivbild: Mostphotos

Debatt:

”Sverige behöver en ny postlag”

DEBATT. Ingen har kunnat missa den mediala uppmärksamheten kring Postnord och Bring Citymail det senaste året. Den har i huvudsak handlat om kvalitetsbrister och stora problem i den danska delen av Postnord. Vi kräver att det både ska finnas en god postservice och bra arbetsförhållanden för svenska postanställda. För oss är det oacceptabelt om Postnords problem i Danmark tillåts påverka svensk postservice och postanställda i Sverige.
Den pågående digitaliseringen har snabbt förändrat förutsättningarna att bedriva postverksamhet, men det finns fortfarande ett behov av att samhället tar ett ansvar för att privatpersoner och företag ska kunna förmedla försändelser på ett bra sätt. Oavsett var i landet man befinner sig, ska man kunna utnyttja de möjligheter som en växande e-handel ger.
Det är inte längre möjligt att möta vikande intäkter enbart genom att minska antalet anställda. Sverige är ett geografiskt stort land men samtidigt glesbefolkat. Det innebär att det kommer bli svårt att hantera fortsatt vikande brevvolymer med nuvarande lagstiftning, utan att det får negativa konsekvenser för servicen.
För att säkerställa en fungerande postservice och samtidigt ge rimliga förutsättningar för anställda inom postsektorn, ser Seko ett antal åtgärder i en ny postlagstiftning som helt nödvändiga:

  • Öka kvalitetskravet men gå från övernattbefordran till tvådagarsbefodran. Det innebär att Postnord skulle få två dagar på sig att leverera brev istället för att som idag ha endast en dag på sig att leverera. Kravet ska fortsatt vara att dela ut brev 5 dagar i veckan till alla hushåll. 
  • Behåll samhällsuppdraget för paket upp till 20 kg med samma krav som för brevbefordran. 
  • Inför krav på fastighetsboxar i alla flerfamiljshus vilket skapar bättre förutsättningar för god service i glesbygd. När små brevinkast ersätts med fastighetsboxar kan många boende få fler försändelser levererade direkt i hemmet. För äldre och handikappade ska det finnas undantag. 
  • Förändra prissättningen för brev. Varje brevbärare har tvingats kompensera intäktsfallen genom att täcka in större områden och fler postlådor, vilket i längden är ohållbart. Seko anser att priset på brev i stället bör anpassas efter kostnaden för att skicka olika försändelser. 
Det är nu dags att politiker i riksdag och regering inte bara pratar om kravställande och kritiserar problem med postservicen. Nu är det hög tid att ta ansvar för att skapa förutsättningar för att möta framtidens behov av en fungerande postservice för hela landet. Därför är ny en modern postlag nödvändig.
 
 

Elisabeth och Emilia Mühlhäuser. Foto: Privat

Debatt:

Osakliga påhopp på fredsrörelsen allt vanligare

DEBATT. Vi är en del av den svenska fredsrörelsen. Om man ska tro medierna så är det vi som är naiva, arbetar i motvind, möter allmänhetens kompakta ointresse där vi står med våra flygblad på ödsliga torg, kramar Putin oavsett vad han gör och aningslöst skjuter oss själva i foten genom vår okunskap. Trots att vi är så svaga, eländiga och icke-trovärdiga så ser sig Hultqvist (försvarsminister Peter Hultqvist (S), reds anm.) ändå tvungen att varna för oss, då vi är kraftfulla spridare av desinformation. Motsägelserna och generaliseringarna i beskrivningen av fredsrörelsen har blivit så många att vi knappt kan hålla reda på dem själva längre.
Osakliga påhopp riktade mot fredsrörelsen i Sverige är tyvärr något som blivit vanligare, men det viktiga för oss är inte att försvara någon förening som sådan utan att försvara allas rätt att kritiskt lyfta försvars- och säkerhetsfrågor, svenska såväl som globala. Det skrämmer oss att fredsrörelsen inte välkomnas som en självklar del av det demokratiska och öppna samtalet om hur man bäst främjar säkerheten i Sverige och världen. Det skrämmer oss också att en rörelse som verkar för fred och avspänning kan bli utmålad som ett säkerhetshot. Vad har hänt med det offentliga samtalet när icke-militaristiska och humanitära tänkesätt har blivit något som aktivt motarbetas?
Slutligen vill vi betona hur viktigt vi tycker det är att ha ett kritiskt tänkesätt, att sätta militära händelseförlopp i ett större geografiskt och historiskt sammanhang och att föra en konstruktiv dialog även med våra meningsmotståndare. Den fred vi strävar efter måste vara rättvis och inkludera alla.
 

An­ni­ka Skogar, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet. Foto: IKKF

Debatt:

Kärn­va­pen­staternas makt är inte ab­so­lut

DEBATT. I dag finns cir­ka 15 000 kärn­va­pen i världen. Istäl­let för att ned­rusta i en­lig­het med in­ter­na­tio­nella överenskommelser förnyar kärn­va­pen­staterna sina ar­se­naler för mil­jard­be­lopp.
USA:s pre­si­dent Do­nald Trump har ut­tryckt en vil­ja att upp­rusta yt­ter­ligare, Ryss­land har utökat sin kärn­va­pen­ka­pa­ci­tet i vårt när­om­rå­de, Pa­ki­stan till­verkar kärnvapenkapabla mis­siler, In­di­en ut­vecklar ubåtar som kan för­s­es med kärn­va­pen och Nord­ko­rea ge­nom­för re­gel­bun­dna prov­spräng­ningar. Riskerna ökar kon­stant.
Sam­ti­digt på­går det en mot­rö­rel­se. Hi­sto­ria håller på att skrivas då en ma­jo­ri­tet av världens stater har in­lett för­hand­lingar om att för­bjuda kärn­va­pen.
Kärn­va­pen är det enda mass­för­stö­rel­se­va­pen som ännu inte har för­bjudits ge­nom ett in­ter­na­tio­nellt av­tal.
I en värld med ökade spän­ningar och upp­rustning är det hög tid att världens stater tar sitt an­svar. 15 juni–7 juli kommer en stor del av världens stater att träffas vid FN:s hög­kvar­ter i New York för att fort­sätta för­hand­lingarna, ett ar­be­te som på­börjades i mars.
Mot des­sa för­hand­lingar finns det ett tyd­ligt mot­stånd. Un­der för­hand­lingarna i mars var Ne­der­län­der­na den enda Nato­stat som med­verkade. Ja­pan, som står un­der det ame­ri­kanska kärn­va­pen­pa­ra­plyet, när­varade en­dast un­der del­ar av för­hand­lingarna. Kärn­va­pen­staterna och de­ras al­lierade boj­kottade för­hand­lingarna.
Trots det­ta vi­sar ti­digare er­fa­ren­het att va­pen­av­tal har ef­fekt även på de länder som inte skriver un­der dem. Se­dan för­budet mot antipersonella mi­nor an­togs i slu­tet av 90-ta­let har 51 mil­joner mi­nor ned­rustats. Ett an­nat ex­em­pel är att det sis­ta ame­ri­kanska fö­re­taget som till­verkade klus­ter­va­pen, med­delat att de stop­par verk­sam­heten trots att USA inte är part i klus­ter­kon­ven­tionen.
Ut­ö­ver det nor­ma­tiva vär­det i ett för­bud vill vi se att hand­lingar som in­ne­bär att man fi­nan­sierar el­ler på an­nat sätt as­si­sterar an­dra länders kärn­va­pen­pro­gram för­bjuds.
Ex­em­pel­vis måste de svens­ka stat­liga pen­sions­fonderna, AP-fonderna, och ex­port­fö­re­tag fram­över tvingas att ta hän­syn till om de­ras in­ves­te­ringar och för­sälj­ningar bi­drar till kärn­va­pen­pro­gram. På så sätt kan fi­nan­sieringen av pro­duk­tionen för­hindras och kärn­va­pens le­gi­ti­mi­tet minska.
Vi för­väntar oss att Sve­ri­ge för­sätter att agera för ett starkt för­bud mot kärn­va­pen och för att det ska vara fär­digt den 7 juli. Vi för­väntar oss ock­så att Sve­ri­ge är redo att prio­ri­tera de hu­ma­ni­tära vär­dena fram­för vinst­in­tres­sen och där­med för­bjuder svensk med­ver­kan i kärn­va­pen­pro­duk­tion och an­vändning.
För­buds­för­hand­lingarna vi­sar att för­ändring är möj­lig när en ma­jo­ri­tet av världens stater går sam­man med det glo­bala ci­vil­sam­häl­let för att ta an­svar för glo­bal sä­ker­het.
Det vi­sar även att kärn­va­pen­staternas makt inte är ab­so­lut. Vi har en his­to­risk chans att göra oss kvitt det värsta av mass­för­stö­rel­se­va­pnen. Vi kommer att vara där för att se till att vi inte mis­sar den.

Per Geijer, säkerhetschef Svensk Handel. Foto: Björn Mattisson

Debatt:

Vardagsbrotten inom handeln måste tas på större allvar

Debatt. Enligt en färsk rapport från Svensk Handel har butiksstölder ökat med över 30 procent på tre år. För låga straff och nedlagda ärenden ser Per Geijer, säkerhetschef på Svensk Handel, som en av orsakerna och tycker att straffen måste skärpas.
Lag och ordning är en av de viktigaste politiska frågorna inför valet 2018. Terrordåd och gängskjutningar varvas med vittnesmål om ökad brottslighet på gator och torg i bostadsområden och på handelsplatser. ?I statistiken är det svårt att finna bevis för att brotten i handeln har ökat. Enligt Brå polisanmäldes färre stölder och snatterier i butik förra året än under något annat år på 2000-talet. Betyder det att stölderna har minskat? Tyvärr inte. Lång väntetid på polisen, nedlagda ärenden och obefintliga straff har gjort att handlarna slutat att anmäla brott. Polisen lägger enorma resurser på kriminellas krig men när den vanliga medborgaren råkar ut för ett vardagsbrott – cykeln blir stulen, mobilen försvinner eller det stjäls från våra butiker – uteblir däremot reaktionerna ofta helt.
Sanningen är att rättssystemet inte fungerar. Ju fler brott en person begår desto lägre blir straffet för varje nytt brott. Ett grovt brott innebär att andra, mindre grova brott, inte får någon påföljd. Böter döms ofta ut till personer utan inkomst, vilket leder till att de aldrig betalas. Svensk Handels beräkningar visar att åtta av tio inte betalar de böter de döms till. För personer som väljer att leva ett kriminellt liv är det svenska rättssystemet i det närmaste verkningslöst.
En färsk rapport visar att stöldbrotten i butik har ökat med över 30 procent på tre år. Sex miljarder kronor försvinner varje år vid externa butiksstölder. En tredjedel av de stölderna utförs av personer som stjäl enstaka varor för eget bruk. Två tredjedelar, eller fyra miljarder kronor, försvinner vid organiserad brottslighet mot svenska butiker. Dessa kriminella är ofta mångsysslare och utför även inbrott, fickstölder och andra brott.
Att väletablerade varumärken lägger ner butiker i utsatta områden är en varningsklocka. För handeln är detta en förlust, men de största förlorarna är de som bor i de drabbade områdena. Arbetstillfällen går förlorade, utbudet av handel minskar och tryggheten försvinner när butiker drar sig tillbaka. Det är dock en utveckling som vi kan vända. Det kräver att vi står upp för vad som är rätt och fel. Det måste vara kännbart att begå brott, även vardagsbrott som stölder, skadegörelse och misshandel. Därför behöver:
Påföljderna anpassas efter den som begår brott. Böter ska kunna omvandlas till fängelse om den dömda inte kan betala. 
Systematisk brottslighet måste straffas hårdare än enstaka misstag. Ta bort straffrabatten och ändra praxis så att alla domar resulterar i ett straff och inte bara det grövsta brottet.
Samhällets reaktion måste komma snabbt. Tiden mellan brott och dom måste minimeras och straffet ska avtjänas direkt. Det är oacceptabelt att dömda begår nya brott i väntan på att få avtjäna sitt straff.
Politiker måste ta vardagsbrottsligheten på allvar. Att skydda medborgarna mot brott är ett av samhällets mest grundläggande uppdrag. Politiska åtgärder krävs – annars riskerar vi att samhällsproblemen fördjupas än mer i framtiden.
 
 

Foto: Mostphotos.com

Debatt:

Minska antalet kommuner i Skåne

DEBATT. När politiker talar om tillväxt i ekonomin brukar fokus hamna på jobben, det vill säga hur många som jobbar. Däremot pratas det lite om produktivitet, alltså om hur mycket som produceras per sysselsatt person.

Är produktiviteten hög skapas nya jobb. Det är genom att arbeta smartare och mer effektivt som företag blir konkurrenskraftiga. Det skapar i sin tur nya jobb och förutsättningar för att människor kan få höjda löner. För att säkra Sveriges framtida välfärd behöver fler arbeta, men det behövs också högre produktivitet.

Skåne har en låg sysselsättningsgrad, andel av befolkningen som antingen arbetar eller studerar, men regionen står också inför en utmaning när det gäller produktiviteten.

Sedan år 2000 har produktiviteten i Skåne växt på två olika sätt: ett före 2008 års finanskris och ett efter. Under perioden 2000–2007 var produktivitetstillväxten högre i Skåne än i Sverige som helhet. Efter 2008 har produktiviteten i det skånska näringslivet fallit. Sydsvenska handelskammaren bildade därför tillsammans med Skånes största kommuner, Region Skåne och forskningsstiftelsen Entreprenörskapsforum för två år sedan en skånsk produktivitetskommission, vars slutrapport ligger till grund för Produktivitetens nya geografi. Kommissionen har bestått av sakkunniga ekonomer och engagerat analytiker och chefstjänstemän i Skånes största kommuner, regionen och näringslivet. Resultatet är en omfattande kartläggning av Skåne jämfört med andra svenska regioner.

Skånsk produktivitet är starkt kopplad till utvecklingen i högteknologisk tillverkning och forskningsintensiva verksamheter. Under perioden 2000-2007 stod de för ungefär hälften av produktivitetstillväxten i Skåne trots att de endast sysselsatte omkring 10 procent. Men i samband med att Astra Zeneca lämnade regionen och Sony Mobile minskade antalet anställda har branschens bidrag till produktiviteten sjunkit.
Stora högteknologiska företag är viktiga för produktivitetstillväxten och utvecklingen i en region. Sådana företag har generellt större andel högutbildade personer och specialister, mer forskningsintensiv verksamhet och därmed högre produktivitet. Men de ger också upphov till positiva spridningseffekter genom att de skapar kompetens och kunskap som blir tillgänglig för andra, behöver tjänster från andra företag och utgör plantskolor för nya entreprenörer.

Den samlade produktivitetsutvecklingen i en region beror på en rad olika faktorer. Svenska regioner med högre produktivitet har också högre utbildningsnivå, satsar mer på utveckling och forskning, handlar mer med omvärlden, har fler som pendlar samt fler stora och utlandsägda företag.

För att stärka skånsk produktivitet är tre faktorer centrala:

• Fler växande företag. Skåne har relativt få stora företag. Det behövs därför bättre förutsättningar för att fler företag ska kunna växa i regionen och att Skåne förmår behålla och fortsätta vara attraktivt för stora företag. Politiker behöver stärka möjligheterna till utbildning och innovation. Kommissionen föreslår att Skåne blir ett pilotlän för en mer regionaliserad yrkeshögskola. Att det finns internationella skolor är också avgörande för att stora företag ska vilja växa i regionen.

• Ökad internationalisering. Att företag handlar med omvärlden kan stärka produktiviteten genom att företagen kan sälja på fler marknader men också för att företagen får tillgång till ett större utbud av varor som de behöver i sin produktion och kan ta del av teknologiska framsteg från andra länder. Skånska företag exporterar och importerar i genomsnitt i något mindre utsträckning än Sverige som helhet. Det behövs en gemensam internationaliseringsstrategi i Öresundsregionen. Greater Copenhagen and Skåne Committee och det regionala näringslivet skulle tillsammans kunna ta fram en sådan strategi. Det skulle stärka integrationen i regionen och bidra till ökat utbyte med omvärlden.

• Större kommuner. Skåne består av två arbetsmarknadsregioner, Malmö–Lund–Helsingborg och Kristianstad–Hässleholm, men 33 kommuner. Det innebär att kommunerna är starkt sammankopplade genom att människor pendlar mellan dem till och från sina jobb, och att produktivitetsfrågor är kommunöverskridande. För att skapa ett konkurrenskraftigt näringslivsklimat behöver resurserna samordnas mer effektivt. OECD pekar i sin senaste regionala utblick på administrativ uppdelning som ett hinder för en gynnsam produktivitetsutveckling. Ökad samverkan är en möjlighet men en kommunreform som minskar antalet kommuner i hela Sverige från dagens 290 är ett mer omfattande förslag.

Kommissionens analys pekar sammantaget på att det behövs ett ökat fokus på produktivitet i Skåne och att det krävs åtgärder för att stärka utvecklingen. En nyckel är att de fyra stora skånska kommunerna, Malmö, Helsingborg, Lund och Kristianstad, gemensamt tar täten och formulerar vägen framåt.

Sydsvenska handelskammaren kommer att fortsätta att bevaka produktiviteten och följa upp genomförande av förslag. Med gemensamma krafter kan Skåne och Öresundsregionen uppnå sin fulla potential som en dynamisk och jobbskapande region.
Pernilla Johansson,
chefekonom vid Sydsvenska handelskammaren

FOTNOT.
Debattinlägget har tidigare publicerats i Sydsvenskan.

På lång sikt måste man från po­li­tiskt håll öka lä­rar­yr­kets sta­tus, menar skribenterna. Foto: Mostphotos

Debatt:

Lärarbristen är skolans största utmaning

Sko­lans kan­ske största ut­ma­ning är den stora lä­rar­bristen, som bara blir mer akut för var­je ter­min. Inom två år kommer Sve­ri­ge sakna 60 000 lä­ra­re, en­ligt Ut­bild­nings­de­par­te­mentets be­räk­ningar. Att tro att det inte på­verkar un­der­visningen är naivt.
Bristen på lä­ra­re gör att de lä­ra­re som finns får en allt större ar­bets­be­last­ning och att obe­hö­rig per­so­nal i allt hög­re grad får täcka upp där det brister.
På lång sikt måste man från po­li­tiskt håll öka lä­rar­yr­kets sta­tus, så att fler väljer att bli lä­ra­re. Men för an­sva­riga skol­po­li­ti­ker finns det ock­så stora möj­lig­heter att fri­göra lä­rar­tid på kort sikt, så att de elever som idag går i sko­lan i får till­gång till rik­tigt bra un­der­visning.
Vi har för­slag på tre kon­kreta åt­gärder som skulle låta lä­ra­re vara just lä­ra­re och där­med få tid att be­driva rik­tigt bra un­der­visning:
1. An­ställ mer per­so­nal i sko­lorna.
När det inte går att an­ställa till­räck­ligt med lä­ra­re, måste man börja tänka nytt.
Lä­ra­re har många ar­bets­upp­gifter, allt från un­der­visning till att fylla i blan­ketter, han­tera kon­flikter och svara på föräldramejl om vil­ken mat­säck som är lämp­lig till ut­flykten.
En del av des­sa upp­gifter skulle kun­na skötas av nå­gon an­nan än en lä­ra­re. An­ställ där­för mer per­so­nal i sko­lan, så som ad­mi­nist­ra­tiva lä­rar­as­si­stenter, it-per­so­nal och so­ci­al­pe­da­goger, utöka elev­häl­san så av­lastas lä­ra­rna som på så sätt får tid att fo­ku­sera på sitt kärn­upp­drag – un­der­visningen. Sam­ti­digt stärks sko­lan på an­dra plan, vil­ket gynnar eleverna.
2. Sä­ker­ställ till­gången till bra lä­ro­me­del.
En fak­tor som minskar lä­ra­res ar­bets­be­last­ning och ökar lik­vär­dig­heten för eleverna är till­gång till lä­ro­me­del som följer lä­ro­planen och är pro­fes­sio­nellt ut­vecklade.
Lä­rar­hand­led­ningar och grund­lä­ro­me­del för ett helt läs­år ger lä­ra­re stöd att pla­nera och säkrar att eleverna har till­gång till det cen­trala in­ne­hållet till var­je lek­tion.
Men vi vet att många elever har da­torer utan di­gi­tala lä­ro­me­del och att lä­ra­re får an­vända tid till att ko­piera ur en enda lä­ro­bok.
Det är ock­så stora skill­nader mel­lan sko­lorna. Bra lä­ro­me­del borde vär­deras som nöd­vän­dig in­fra­struk­tur i sko­lan och just bristen på in­fra­struk­tur och sy­stem­stöd för lä­ra­rna var en vik­tig ut­gångs­punkt för Skol­kom­mis­sionens ar­be­te.
Det är dags för kom­munerna och var­je skola att ta med lä­ro­me­del i det sy­ste­ma­tiska kva­li­tets­ar­be­tet.
3. Rensa på lä­ra­rnas skriv­bord.
De senaste åren har ock­så allt fler do­ku­men­ta­tions­krav hamnat på lä­ra­rnas bord. Viss do­ku­men­ta­tion är nöd­vän­dig, men myc­ket skulle kun­na skalas bort.
Vissa kom­muner har re­dan börjat dra ned på ad­mi­nist­ra­tions- och do­ku­men­ta­tions­kraven, just för att man för­stått att de fak­tiskt inte till­för nå­got.

Vi har en fan­tas­tisk, väl­ut­bil­dad och en­ga­ge­rad lä­rar­kår i Sve­ri­ge.
Men oav­sett hur bra lä­ra­re man skulle kun­na vara, så blir nå­got all­tid lidande om man inte får tid och för­ut­sätt­ningar nog att ut­fö­ra sitt yrke på bästa sätt.
Våga visa fram­fötterna! Ge­nom att fri­göra vär­de­full lä­rar­tid och låta lä­ra­re vara lä­ra­re, så säkrar ni kva­li­teten på un­der­visningen.

De klimatvetenskapliga ståndpunkterna är delade med flera tunga namn på båda sidor, menar Ingemar Nordin. Foto: Mostphotos

Debatt:

En kall vår och global uppvärmning

En kall vår är inte oförenlig med att vi på sikt kommer att få det lite varmare under 2000-talet. Ingen vet säkert. Det kan också bli kallare, beroende på hur aktiv solen blir under de kommande decennierna. Eller hur de stora havsströmmarna kommer att uppföra sig framöver.
De klimatvetenskapliga ståndpunkterna är delade med flera tunga namn på båda sidor. Och det beror på att forskarna har dålig koll på hur stora de naturliga variationerna i jordens klimat är. Vi vet exempelvis att medeltiden var minst lika varm som den globala temperaturen idag. Och då fanns det inget tillskott av koldioxid från mänsklig eldning av fossila bränslen (stenkol, olja, gas).
De som är skeptiska till att det föreligger något omedel­bart klimathot förnekar inte att koldioxid utgör en bidragande orsak till den uppvärmning som vi sett sedan mitten på 1800-talet då den Lilla Istiden upphörde. Tviste­frågan handlar om hur mycket koldioxiden har bidragit. Och där menar klimat­hotsskeptikerna att det mänskliga bidraget är ganska litet.
De som alarmerar om att vi står inför en katastrof, och att vi redan kan se effekterna av uppvärmningen, menar att koldioxiden är den huvudsakliga orsaken till all uppvärmning efter 1950.
Skeptikerna, å sin sida, menar att det skedde en lika stor och snabb global uppvärmning under 30-talet som under senare delen av 1900-talet. De pekar också på att de globala temperaturerna i stort sett planat ut under hela 2000-talet. Trots att koldioxiden ökat rejält.
Så, ur vetenskaplig synpunkt så står vi inför ett inte helt ovanligt fenomen, nämligen en kontrovers. Det vill säga en fråga där forskarnas ståndpunkter är delade och där det finns goda argument för båda sidor.

Anders Källström, vd, LRF. Foto: Pressbild/LRF

Debatt:

Okunskap förhindrar kooperationen i Sverige

Behovet av ett hållbart och långsiktigt näringsliv är större än någonsin. De kooperativa idéerna har medvind i stora delar av världen men i Sverige är företagsformen styvmoderligt behandlad. Kunskapen om kooperationen och dess möjligheter är oroväckande låg. För att ändra på detta grundar vi organisationen Svensk Kooperation.
Föråldrad lagstiftning och ensidigt gynnande av privata och offentliga företag har gjort att Sverige hamnat i bakvattnet när det gäller idéburet företagande. Vi arbetar för att stärka kooperationen, då behövs ökad kunskap hos politiker, beslutsfattare och opinionsbildare liksom inom akademin och finanssektorn. Det saknas en infrastruktur för att stödja kooperativa företag, i andra länder finns låneinstitut som tillhandahåller kreditgarantier och förlagslån, framförallt vid nystart av kooperativa företag. Utformningen av upphandslingsregler är ett annat exempel som missgynnar kooperativa företag.
Det är en myt att kooperativa företag inte behöver gå med vinst – långsiktig lönsamhet är en förutsättning för all sund affärsverksamhet. Kooperationen står för en livskraftig idé och hållbar affärsmodell som fungerar utmärkt i den moderna marknadsekonomin.
Entreprenörskap, ?långsiktiga visioner och viljan att främja en hållbar samhällsutveckling har alltid präglat kooperativa företag. Det är en solid grund att bygga vidare på. Därför ingår vi nu ett historiskt samarbete mellan producent- och konsumentkooperationen och grundar Svensk Kooperation. Vi vill samla alla goda krafter för att stärka näringslivet i Sverige genom mångfald, valfrihet och verkliga alternativ. Men vi behöver också hjälp av politikerna, och uppmanar dem att inleda ett arbete med en handlingsplan för utveckling av kooperativt företagande. Vi föreslår att en sådan plan omfattar följande:
Ny lag för ekonomiska föreningar. 
Moderniseringen av den befintliga lagen var ett steg i rätt riktning. Det behövs dock en helt ny, fristående lag för ekonomiska föreningar. Det är viktigt att arbetet med en sådan ny lag fortsätter och implementeras så snart som möjligt.
Ökad tillgång till investeringskapital för kooperativa start-up företag. 
Kooperativa företag i Sverige, inte minst nystartade, behöver tillgång till investeringskapital. Därför behövs insatser för att stimulera tillväxt av kooperativa företag, exempelvis genom låneinstitut.
Ökad forskning om kooperativa företag och ekonomiska föreningar. 
Forskningen idag belyser framförallt det aktiebolagsdrivna företagandet i Sverige, mer forskning behövs om kooperativa företag och ekonomiska föreningar.
Uppdatering av näringspolitiken så att den stimulerar kooperativt företagande. 
Näringspolitiken behöver uppdateras för att stimulera kooperativt företagande, genom exempelvis ökade satsningar på rådgivning och stöd.
Ökad kunskap om kooperation i utbildnings-
väsendet. 
Aktiebolagsnormen är väldigt stark även inom utbildningsväsendet. För att öka kunskapen om olika företagsformer måste innehåll om kooperation bli självklara inslag i all utbildning.
Styrelsen för Svensk Kooperation:
Anders Källström, vd, LRF
Tommy Ohlström, vd, KF, Kooperativa Förbundet
Leif Linde, ordförande Arbetsgivarföreningen KFO och vd Riksbyggen
Pernilla Bonde, vd, HSB Riksförbund
Liza Nyberg, vd, Landshypotek Bank
Per Olof Nyman, vd och koncernchef Lant­männen

Använd alla dessa resurser på aktivt fredsskapande åtgärder och verka för att Sverige förblir verkligt militärt alliansfritt, skriver insändarskribenterna. Foto: Mostphotos

Debatt:

”Stoppa den ökande militariseringen!”

DEBATT. Vad är det som håller på att hända med vårt tidigare så fredssträvande land?
Vet du att bara i år ska förutom nationella övningar med svenska förband, fyra stora krigsövningar tillsammans med kärnvapenalliansen Nato äga rum i Sverige. Läs och begrunda.
Den 22 maj–2 juni genomförs ACE 17 över ca 1/3 av norra Sverige med 100 stridsflygplan, marktrupper och luftvärnsenheter från 12 länder.
Den 4–16 juni. Övning Baltops hålls över södra och mellersta Östersjön, med ca 5000 deltagare från 14 länder. Ungefär 50 stridsflygplan och 50 krigsfartyg, ubåtar mm.

Den 8–24 september. Northern Coast skall ske över södra och mellersta Östersjön med soldater och flygstridskrafter från 12 länder. Största delen av övningen kommer att hållas till sjöss, men den kommer även att hållas på land i Skåne, Blekinge och Kalmar län.
Den 11–30 september. Aurora är den största övningen i Sverige på över 20 år med 7 inblandade länder och över 19 000 personer på mark, hav och i luften. Övningen skall äga rum i Mälardalen – Stockholm, Göteborgs skärgård och på Gotland.
(Uppgiften om övningarna är hämtade från försvarsmakten i Sverige och Finlands hemsidor.)
Dessutom kan nu Nato sätta upp baser och ta in alla typer av vapen på svenskt territorium, inget undantag för kärnvapen. Allt utan öppen debatt med oss väljare.
Vi kan inte mer än undra över motiven och protestera mot att vårt land deltar i, anordnar och säljer ut sitt territorium till dessa provokativa och miljöförstörande övningar. Vi är rädda för att spänningarna ökar och i värsta fall kan urarta till verkliga krigshandlingar.
Därför vill vi stoppa den ökande militariseringen av vårt land. Använd alla dessa resurser på aktivt fredsskapande åtgärder och verka för att Sverige förblir verkligt militärt alliansfritt.
 

background image

Karensdagen ersätts med ett karensavdrag – för ökad jämlikhet och jämställdhet!

DEBATT. En grundläggande del i den svenska modellen är trygghetssystem som finns som stöd när livet vänder, i såväl positiv som negativ riktning. För oss är det viktigt att utveckla och modernisera våra trygghetssystem, så de är väl anpassade till dagens arbetsmarknad och samhälle. Det nuvarande systemet med en karensdag som gör att du inte får någon ersättning din första sjukdag, är ett system som slår orättvist mot olika yrkesgrupper. Framförallt kvinnor med långa och oregelbundna arbetspass, inom vård och omsorg, handel- och hotellbranschen, betalar orimligt hög självrisk i jämförelse med den som arbetar regelbundna kontorstider. Vilken dag du blir sjuk avgör hur dyr din sjukdom blir. Det tycker vi är orimligt och orättvist.

Därför är vi extra stolta över regeringens och Vänsterpartiets förslag om att ersätta karensdagen med ett karensavdrag. Det är en efterlängtad förändring som gör att självrisken blir mer jämställd och rättvis.
Karensavdraget motsvarar en femtedel av den sjuklön arbetstagaren kan få en genomsnittslig arbetsvecka. Den som arbetar kontorsarbetstid, med jämn fördelning av arbetstiden, kommer inte märka någon skillnad. Den som arbetar oregelbundet med olika långa arbetspass däremot, kommer få en mer rättvis självrisk med det nya karensavdraget. Förslaget kommer från den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, och bör därför ha ett brett stöd i riksdagen.
För att få till ett karensavdrag som passar olika yrkesgrupper vill vi ge goda förutsättningar för fackförbund och arbetsgivare att komma överens om detaljerna kring karensavdraget i deras kollektivavtal. Vi tror på den svenska modellen och parternas möjlighet att utveckla och anpassa avdraget vidare. Därför ska det nya karensavdraget enligt förslaget börja gälla 2019.

Du kan inte välja vilken dag du blir sjuk, det är orimligt att framförallt kvinnor i offentlig sektor och i serviceyrken betalar mycket mer än andra. Nu levererar vi på vårt löfte och ser vi till att göra ett orättvist system rättvist, för ökad jämlikhet och jämställdhet på arbetsmarknaden.

Annika Strandhäll (S)
Socialförsäkringsminister

Kerstin Nilsson (S)
Riksdagsledamot, Kävlinge
Ledamot i Socialförsäkringsutskottet

DEBATT. En grundläggande del i den svenska modellen är trygghetssystem som finns som stöd när livet vänder, i såväl positiv som negativ riktning. För oss är det viktigt att utveckla och modernisera våra trygghetssystem, så de är väl anpassade till dagens arbetsmarknad och samhälle. Det nuvarande systemet med en karensdag som gör att du inte får någon ersättning din första sjukdag, är ett system som slår orättvist mot olika yrkesgrupper. Framförallt kvinnor med långa och oregelbundna arbetspass, inom vård och omsorg, handel- och hotellbranschen, betalar orimligt hög självrisk i jämförelse med den som arbetar regelbundna kontorstider. Vilken dag du blir sjuk avgör hur dyr din sjukdom blir. Det tycker vi är orimligt och orättvist.

Därför är vi extra stolta över regeringens och Vänsterpartiets förslag om att ersätta karensdagen med ett karensavdrag. Det är en efterlängtad förändring som gör att självrisken blir mer jämställd och rättvis.
Karensavdraget motsvarar en femtedel av den sjuklön arbetstagaren kan få en genomsnittslig arbetsvecka. Den som arbetar kontorsarbetstid, med jämn fördelning av arbetstiden, kommer inte märka någon skillnad. Den som arbetar oregelbundet med olika långa arbetspass däremot, kommer få en mer rättvis självrisk med det nya karensavdraget. Förslaget kommer från den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, och bör därför ha ett brett stöd i riksdagen.
För att få till ett karensavdrag som passar olika yrkesgrupper vill vi ge goda förutsättningar för fackförbund och arbetsgivare att komma överens om detaljerna kring karensavdraget i deras kollektivavtal. Vi tror på den svenska modellen och parternas möjlighet att utveckla och anpassa avdraget vidare. Därför ska det nya karensavdraget enligt förslaget börja gälla 2019.

Du kan inte välja vilken dag du blir sjuk, det är orimligt att framförallt kvinnor i offentlig sektor och i serviceyrken betalar mycket mer än andra. Nu levererar vi på vårt löfte och ser vi till att göra ett orättvist system rättvist, för ökad jämlikhet och jämställdhet på arbetsmarknaden.

Annika Strandhäll (S)
Socialförsäkringsminister

Kerstin Nilsson (S)
Riksdagsledamot, Kävlinge
Ledamot i Socialförsäkringsutskottet

Anna Werbitsch Arnell, LRF. ?Foto: Pressbild/LRF

Debatt:

En miljon skäl att gilla företagande

När tänkte du senast på hur många företag det finns i Sverige? Det handlar om hundratusentals, nästan en hel miljon. Många är små, andra är verksamma över hela världen. Om du tittar upp från den här texten, hur många ser du då? Tänk efter, de är säkert fler än du tror. Även om du sitter hemma vid köksbordet så ser du fullt av produkter som är levererade av företag. Utan driftiga entreprenörer skulle det inte finnas något bord överhuvudtaget.
Det är tack vare alla dessa företag och företagare som det finns jobb, och pengar i kommuner och landsting att bedriva skola, vård och omsorg. Vi som skriver detta är tre organisationer som samlar mängder av företag och företagare i olika branscher och över hela landet.  Med vår inblick i företagandets villkor vet vi att det skulle gå att göra så mycket mer än i dag för att förbättra det svenska företagsklimatet.
Vi vill därför uppmana alla politiker att titta vad som kan göras lokalt, i den egna kommunen, för att skapa ett bättre företagsklimat. För Sverige behöver fler jobb och fler som försörjer sig som företagare. Fler måste gå från att vara bidragstagare till att bli skattebetalare. De kommande åren behöver vi också skapa många nya jobb för att möta den utmaning som flyktinginvandringen innebär.
Allt kan inte göras lokalt. Krångliga spelregler, otympliga regelverk, gamla lagar, stora avgifter och bökiga kontrollsystem drabbar alla oavsett i vilken kommun man bor. De måste bli moderna, rimliga och vettiga. Att elektricitet, telefon, bredband liksom vägar, tåg och annan service fungerar måste vara en självklarhet. Alltför många företagare kämpar med att få tillgång till grundläggande infrastruktur.
Det finns en miljon själ att gilla företagande. Vi får inte göra det svårare för en individs dröm att förverkliga, göra nytta, tjäna sitt uppehälle och ingå i ett sammanhang. Gör vi det släcker vi ned en by någonstans i Sverige. Vi ska tända, inte släcka. Vi ska göra det enklare, inte svårare att vara företagare i Sverige.

Ale stenar. Foto: Mostphotos

Debatt:

EU-stöd kan lyfta kulturmiljöer i regionen

Regionens kulturmiljöer används för att berätta om det kulturarv som format både landsänden och Sverige. Med genomtänkta idéer finns det stora möjligheter att söka EU-pengar för att utveckla hållbar turism kring regionens kulturmiljöer.
Kulturhistoriska byggnader, parker och äldre stadsmiljöer är alla exempel på välbesökta kulturmiljöer. I rapporten ”Attraktionskraft kulturmiljö” har Riksantikvarieämbetet sammanställt de mest besökta kultur­miljöerna i landet under 2015. I Skåne toppade Domkyrkan i Lund med sina 750??000 besök, medan Ales Stenar och Kåseberga hade 670?000 besök. Kullens fyr hade 225?000 besök samma år. Mest besök i hela landet hade Göta kanal i Östergötland och Västergötland med sina uppskattningsvis 3?000?000 besök.
Med sina många besök är dessa miljöer naturligtvis viktiga för rese- och upplevelseindustrin. Under 2014 besökte exempelvis hälften av alla utländska turister en sådan plats och med detta följde en konsumtion på cirka 100 miljarder kronor under Sverigevistelsen.
Kulturmiljöer har också en viktig roll att spela som social samlingspunkt. De säger oss något om vilka vi är, vad vi varit och vart vi är på väg. EU-kommissionen lyfter fram kulturarvet som en strategisk resurs för Europa och pekar ut sina fonder som ett sätt att finansiera arbetet med att bevara, använda och utveckla kulturarvet – inte minst för att länderna i EU ska kunna bygga upp en långsiktigt hållbar kulturarvsturism.
Trots denna ambition visar siffror att endast 1,9 procent av utbetalningarna till Sverige från EU:s regionalfond gick till kultur, kulturarv och turism mellan 2007–2013. Det ligger under genomsnittet än för övriga EU-medlemstater. Riksantikvarieämbetets utvärdering av regionalfondens finansiering av kulturmiljöprojekt visar att otillräckliga resurser och krav på medfinansiering gör det svårt för många att söka EU-bidrag. Men det finns undantag. Bland annat har besöksmål som världsarvet Falu Koppargruva, Varbergs museum och fästning och Jamtlis friluftsmuseum finansierat utveckling av sina verksamheter med stöd av EU-pengar. Många besöksmål som fått EU-bidrag har god regional förankring och branschöverskridande samarbeten. Än viktigare tycks vara att regionen i fråga ser kulturarv och kulturmiljö som en betydelsefull del av det regionala utvecklingsarbetet.

Kulturmiljöer är en under­utnyttjad resurs. Genom att skapa förutsättningar för besöksmålen att utveckla en hållbar kulturturism kan vi bidra till en social, miljömässig och ekonomiskt hållbar samhällsutveckling i såväl Skåne som resten av landet.

Idén om kärnfamiljen surrar omkring som en förvirrad humla i oktober och villkorar osynligt civilsamhället och välfärdstaten, enligt Nanna Gullström. Foto: Mostphotos

Debatt:

Öppna familjen – livsform bortom tvåsamhet

INSÄNT. På fritids säger de att vi är ett föredöme. Det kanske vi är. Vi har en dialog, det händer att vi hämtar åt varandra. Det händer att vi fikar hos varandra när den barnlösa veckan känns för lång. Men att kallas ett föredöme som skild förälder betyder förstås att det finns en motpol. Det finns mindre föredömliga skilsmässor.
Men trots att jag personligen kan stoltsera med detta betyder det inte att jag inte har ett kryddmått av förståelse för att folk med olika medel försöker klubba ihjäl varandra under och efter en skilsmässa. Jag säger inte att det är bra. Tvärtom, det är ett växande jätteproblem som min yrkesgrupp möter allt oftare. Men jag vet att sorg kan få de moraliska kartorna att skrivas om, att förnuftsbaserade resonemang biter dåligt när livet löper amok. Människor som har gått igenom en separation har ofta en aning om vilka krafter som rör sig där. Det gör det svårt att egentligen klandra någon inblandad; trots att en dubblering av vårdnadstvister de senaste tio åren är en ohygglig siffra och för de inblandade barnen en katastrof.
 Rekordlandet Sverige är bäst i världen på ensamhushåll men ligger även bra till när det gäller skilsmässor. I urbaniseringens spår bor personer i familjebildande ålder allt mer sällan i de städer de vuxit upp. Nätverk går förlorade; bortom tvåsamhet finns andra livsformer och en stor namnlös ensamhet. Trots det är kärnfamiljsnormen både ohotad och fortfarande mycket sig själv nog. Skäl finns att problematisera denna kvarleva från 1900-nånting som vi prompt försöker måla på vår narcissistiska samtid. Idén om kärnfamiljen surrar omkring som en förvirrad humla i oktober och villkorar osynligt civilsamhället och välfärdstaten. Har vi ens rätt strategier för att hålla den vid liv?
”All investerad tid!”  ropade en nyskild vän i ett försök att beskriva sorgen för mig för ett par år sedan. Investerad tid var ett argument jag då var för ung för att förstå men jag förstår nu; allas investerade tid. Allas orimligt hårda arbete mot ett väldigt diffust mål. Är det konstigt att det blir smutsigt när man kommer till punkten att det inte längre går?
Trots att två personer har gett allt de har till sitt gemensamma liv så går de ur det bestulna.
För vem ska kompensera för de här trollerikonsterna som levererats år ut och år in för att få illusionen att fungera? Belåningen är stor och insatserna höga; kännbart blir sammanbrottet.
En klassisk systemteoretisk tanke är att slutna system har sämre förmåga till fortlevnad, hur väl sammansatta komponenterna inom systemet än är. En viss genomströmning ger bättre motståndskraft, bättre hållbarhet, en på sikt bättre förmåga att överleva sig självt. En svensk familj skulle enligt den tanken göra sig en tjänst i att bli mer kollektiv.
Ta in en inneboende snarare än att bygga ett nytt uterum, ta bort staketet istället för att måla det; avsaknaden av perfektion motverkar kollapsen. Bristen på normuppfyllelse, en anpassning till små obekvämligheter är det som skyddar mot det sammanbrott som vi allt oftare bevittnar, sagobröllop och köksrenoveringar till trots.
Nanna Gullström, Socionom

Bo Hagström. Bild: Pressbild

”Systembolaget prioriterar klirr i kassan”

DEBATT. Systembolaget hävdar att deras policy är att inte sälja så mycket som möjligt. Det är ren lögn. Det finns bara ett kriterium som styr vilka viner som får ingå i det ordinarie sortimentet: de som säljer mest. Hur vinet producerats, vilken kvalitet det håller, vilka tillsatser som ingår och om det är prisvärt spelar ingen roll alls. Det är vinerna som ger mest klirr i kassan som prioriteras. Som allra bäst mår Systembolaget under semestermånaden juli. Då säljer man fyra liter vin per sekund!

Alla vinimportörer som arbetar med Systembolaget vet att det är den här affärsstrategin som gäller, men politikerna tycks inte reagera mot att monopolföretaget som ska värna den svenska dryckeskulturen i själva verket bara är en profithungrig vinstmaskin.

Enligt Systembolagets hemsida ska företaget vara märkesneutralt. Man ska inte diskriminera eller favorisera någon leverantör, producent eller varumärke. Det gäller prissättning, inköp och hur varor exponeras i butik.
Stämmer det med verkligheten? De hundra mest sålda vinerna på Systembolaget är industriviner. De är väl exponerade i butikerna och försäljningsstatistiken gör att de har en säker plats i ordinarie sortiment. Viner som Systembolaget tror ska bli storsäljare får snabbt plats i butikerna. Ett praktexempel är tv-kocken Per Morbergs rödvin. Trots att det sågades av en enig vin­expertis lanserades vinet i landets samtliga butiker; en ouppnåelig dröm för en seriös producent.
Det märkliga är att många svenska konsumenter i dag kan skilja mellan ett surdegsjäst bröd bakat i ved­eldad ugn och en Skogaholms­limpa, men inte funderar i de banorna när man handlar på systemet. ”Vi är inte som andra butiker” står det på Systembolagets plastpåsar. Det stämmer. I Ica-butikerna där jag handlar är personalen stolt när man fått hem en hantverksmässigt producerad produkt. På Systembolaget har personalen inte en aning om hur vinerna producerats. En vanlig butik, som bryr sig om sina kunder, rekommenderar inte industrimargarin till en bruschetta utan en olivolja gjord på handplockade oliver.
Viner gjorda av mindre producenter på ett hantverksmässigt sätt och med kärlek till sin jord har inte en chans på Systembolaget. Den senaste tidens prioritering av så kallade ekologiska viner är bara en försäljningsstrategi. Det ligger i tiden med ekologiskt. Men hur ekologiska är vinerna? Enligt EU:s lagstiftning får ett ekologiskt vin innehålla 37 olika tillsatser! Det är löjligt att tala om ekologi. Ett rödvin från södra Italien innehåller till exempel i regel mindre svavel än ett ekologiskt vin från norra Italien.
In vino veritas, i vinet finns sanningen. Ja – men inte på Systembolaget.
Bo Hagström,
Tv-producent (Solens mat) och författare till tio böcker om mat och vin
Fotnot. Systembolaget har avböjt att replikera.
 

Henric Fröjd och Madeleine Leth, samordnare för Yrkeshögskolan i Skåne Nordost. Foto: Privat

Insänt:

"Vinst att höja anslagen till utbildningar inom Yrkeshögskolan"

INSÄNT. Visste ni att 91% av de examinerade studenterna från Yrkeshögskolan(YH) hade fått ett arbete inom sex månader och att redan inom en månad efter examen hade 80% fått ett arbete? (Uppgifter från Myndigheten för yrkeshögskolan, (MYH) gällande 2016) Yrkeshögskolan är arbetslivets fortbildning, där arbetsgivarna engagerar sig i processen för att kunna få rätt kompetens i rätt tid. Utbildningarna ska tillgodose ett reellt behov på arbetsmarknaden och leda till ett arbete. 

Många är branscherna och yrkena som ska hitta sin kompetens genom YH-utbildningar och tyvärr är statens pengapåse för liten för att effekterna ska kunna fylla den enorma kompetensbrist som många expanderande näringar saknar. Samhällsekonomiskt borde det vara en lätt hemräknad vinst att höja anslagen till MYH och utbildningar inom Yrkeshögskolan, men istället kan vi se att stora resurser blir till ingenting. 
Vi tänker i första hand på den omfattande ansökningsprocessen. Där arbetslivet är med och beskriver sina behov, gör upp vilka kompetenser som saknas i branschen, arbetar fram kursplaner, kurser med detaljerat innehåll på kunskaper, förmågor och kompetenser, allt detta görs i samspel med en anordnare – offentlig eller privat. Resultatet av alla dessa timmar som läggs ner på varje ansökning är att knappt 27% av ansökningarna beviljades i 2016 års ansökningsomgång (351st av 1306st). Det är säkert så att alla 1306 utbildningarna inte uppfyller alla krav som ställs, men vi är övertygade om att det borde varit tvärtom, d.v.s. att 73% av ansökningarna borde beviljats om det bara funnits medel. Den positiva effekt som de beviljade 27% ger dras ner av det mörkertal i investerade timmar som inte leder till mer kompetens.

Förutom att det är positiva effekter för de studerande som examineras och hamnar i ett arbete så finns det fler positiva arbetsmarknadseffekter i kölvattnet. YH riktar sig både till nya studenter från gymnasiet, men också till de som redan finns på arbetsmarknaden. De som antingen vill bygga på och fördjupa sin kompetens eller de som vill arbetsväxla för att komma in på nya områden. Detta medför i sin tur att det blir en rotation där man frigör platser för de med mindre utbildning eller arbetslivserfarenhet. Det ger dem en chans att komma in på arbetsmarknaden och bli produktiva, samtidigt som arbetslivet får tillgång till examinerade YH-studenter med en högre kompetens som ger företagen chans att bli ännu konkurrenskraftigare och växa och skapa tillväxt.
Sverige behöver ett arbetsliv med tillgång till personal med hög kompetens för att ha företag som bidrar till välfärden. Har vi nu hittat en utbildningsmodell som bidrar samhällsekonomiskt låt oss förädla den produkten istället för att begränsa utbudet. I det stora hela så är det relativt små summor, men som ger mycket mer tillbaka i statskassan på många plan. Detta är ett lotteri där varje utbildning ger vinst varje gång. YH är ett sätt att snabbare bli av med matchningsproblematiken – det finns både arbete och arbetssökande!

Vi vill avslutningsvis poängtera att MYH fortsättningsvis ska kunna utveckla sitt arbete med att hjälpa och stötta utbildningsanordnarna och se till att utbildningarna även i framtiden
håller hög kvalitet med goda resultat. När branschen är mättad, då ska MYH kunna avsluta utbildningarna eller åtminstone begränsa utbudet. Kan anordnarna få utveckla sina utbildningar och investera i lokaler, maskiner och kompetent personal så kan dessutom kompetensen höjas ytterligare genom att inte varje utbildning behöver byggas upp på nytt varje gång.
Så kära politiker oavsett partifärg – Lägg pengarna där det kan göra skillnad på många plan!
Utnyttja alla resurser på bästa sätt för att i framtiden få fram rätt kompetens i rätt tid! 

Henric Fröjd
Madeleine Leth
Samordnare för Yrkeshögskolan i Skåne Nordost

Startsidan just nu

Långtidsparkerare ska förhindras när P-skiva blir ett krav.

Kommunens krav ska röja långtidsparkerarna

Väntsalen i Perstorp har dröjt efter att handläggningen av intygen har fördröjts.

Resenärernas tidiga julklapp: "En del som önskat det här"

Lokaltidningens julkalender: Lucka 9

Pensionärsföreningar går samman om att boka resor.

Nu ska fler pensionärer kunna ta sig ut på resa

Lokaltidningens julkalender: Lucka 8

Nye chefredaktören: "Vårt löfte är gratis och lokal journalistik i Skånes brevlådor"

Lokaltidningens julkalender: Lucka 7

Elever, personal och socialdemokraten Leif Svensson vill att Utbildningscentrum ska leva vidare, i den form som skolan är i dag.

Skolans ilska: "Politikerna håller sig inte till fakta"

Utbildningscentrums vara eller icke vara har blivit ett hett ämne bland politikerna.

Moderaternas svar till UC: "Har en uppfattning om skolan"

Lokaltidningens julkalender: Lucka 6

Aleksandar Stjepanetic, till vänster, går från klarhet till klarhet. Här i ett sammanhang i Tysklands GP i somras.

Åstorpare tog chansen i landslaget: "Nu siktar jag på VM-guld"

Kristina Östlund, här tillsammans med sin inspirationskälla Leif Åke Andersson, har designat årets luciasmycke.

Smycket – lika viktigt som kronan: "En luciatradition"

Moderaterna vill slopa Utbildningscentrum för att i stället satsa på grundskolan.

Skolan kan läggas ner: "Måste lyfta frågan"

Lokaltidningens julkalender: Lucka 5

Se flera

Linnéa Engström får äran att bära luciakronan för Perstorps räkning.

Linnéa bär luciakronan med stolthet: "En dröm som slagit in"

Solklar vård i Bjuv satsar på Åstorp.

Privat vårdaktör ersätter Familjehälsan: "Bra möjlighet"

Annie och Astrid Karlsson kavlade pepparkaksdegen för fullt.

Barn och äldre förenades över sagor och fika

Lokaltidningens julkalender: Lucka 4

Åsa Björk, regionchef Studieförbundet Vuxenskolan Skåne

Insänt: Vi uppmanar Skånes kommuner till ett hållbarhetslyft

Genom att gå på AA-möten kan ditt liv förändras. På mötena diskuterar lika individer om sin problematik.

Alkoholens värsta tid närmar sig – AA vädjar till större engagemang

Rundorna bjuder på varierande naturupplevelser. Bilden är tagen på Kustslingan.

Hallandsåsens bästa löprundor listade

Lokaltidningens julkalender: Lucka 3

Senaste nytt

Kommunens krav ska röja långtidsparkerarna

Resenärernas tidiga julklapp: "En del som önskat det här"

Lokaltidningens julkalender: Lucka 9

Lokaltidningens julkalender: Lucka 8

E-TIDNING

Läs våra publikationer på webben.
VÄLJ TIDNING›
Lokaltidningen Söderåsen
Sommar Skåne v.28

Senaste debatt

Debatt: När förråden sinar vaknar vi alla

Insänt: Öppet brev till Sveriges jordbrukare

Insänt: Bristen på undersköterskor är stor!

Insänt:

"Varför ökar vällevnadsklyftorna?"

Insänt:

"Den grymma ullindustrin"

TV