Cecilia Jörlevik har drivit Skäralids restaurang sedan 2008. ”Vi har gått från 10 000 gäster till 90 000 om året.”Foto: Diana Larsson

Cecilia Jörlevik har drivit Skäralids restaurang sedan 2008. ”Vi har gått från 10 000 gäster till 90 000 om året.”Foto: Diana Larsson

”Jag vill stå vid grytorna och skapa”

Matlagning både yrke och hobby för Cecilia Jörlevik

LJUNGBYHED. I förra veckan kunde ni läsa om Johan Skånell som skickade vidare tråden till Cecilia Jörlevik med frågan: ”Hur ser din tillvaro ut om tio år?”
– Jag tror och hoppas att tillvaron är som den är nu. Att livet flyter på och att jag klarar mig undan stressjukdomar som ”krögare” ofta får. Min livssituation påverkas mycket av hur Oskar, Gustav och William mår, men även min blivande sambo och hans flickor. Jag ser mig själv i restaurangen, med fungerande personal på helårsbasis. Fast det är nog en dröm. Vintermånaderna är fortfarande svåra att få gå ihop ekonomiskt. Det är synd att det är så dyrt med personal och att marginalerna i restaurangbranschen är så små. Jag önskar samtidigt att jag blir mer herre över min egen tid. Just nu känner jag att min person får stå tillbaka lite mer än jag står ut med. Jag vill egentligen bara stå vid grytorna och skapa – det är min hobby.

För de som besökt Skäralids restaurang är Cecilia Jörlevik ett bekant ansikte. Hennes kreationer bland grytorna får en extra krydda av den fantastiska omgivningen. Med Söderåsens Nationalpark strax utanför restaurangfönstren hänförs man av naturens praktfullhet.
– Jag hämtar min drivkraft i naturen och får jag en stund över så blir det promenader med hunden.
Cecilia Jörlevik är en driven krögare och menar att sedan hon tog över restaurangen 2008 så är cirkeln sluten.
– Jag började här i disken 1989 och sen följde jag trappan med att bli servitris och sedan kocklärling. Jag bestämde mig för att utbilda mig, men fick gå den hårda vägen och börja läsa upp betygen innan jag antogs på högskolan.
Färdigutbildad livsmedelsinspektör såg Cecilia annonsen om att Skäralids restaurang sökte ny krögare.
– Jag gick från Lunds Universitet rakt in här och det har jag inte ångrat.

Största delen av gästerna är turister, ett resultat av enorm mycket marknadsföring. Utvecklingen sedan 2008 har varit rejäl och från 10 000 gäster per år är siffran numera uppe i 90 000.
Det större trycket på restaurangen är roligt, men Cecilia som lever med sitt yrke har svårt att finna bromsen.
– För ett par år sedan fick jag en riktig näsbränna och hamnade på sjukhus. Efter det har jag lärt mig att ta tillvara på tiden. Jag övar på att släppa kontrollen och jag har blivit lite bättre. Samtidigt är det ett sätt att leva när man driver restaurang, man måste ge allt annars går det inte.

Cecilias signum är så mycket ekologiskt, här- och närproducerat som det går och köttet är alltid av svenskt ursprung.
– Kvalitet kostar lite extra, men vi har en bra standard i Sverige och vi måste gynna varandra för att behålla företagen i landet.
Cecilia samarbetar mycket med Smaker från Söderåsen och på restaurangen finner man hjort från Bonnarp, nötkött från Knutstorp och bärdrycker från Fruemöllan.
– Om alla gör något för miljön så skulle världen bli så mycket bättre.

Ålder: 40.
Familj: Barnen Oskar 22, Gustav 14 och William 12 samt en blivande sambo.
Detta visste ni inte: Jag spelar piano.
Jag är: Spontan, glad, framåt och morgontrött.
Svag för: Saint Agur.
Bästa köksprylen: Kniven.
Detta gör min dag: När jag är med mina barn.

Publicerad 17 June 2015 07:00