Kåseri:

Jag var nästan med barn

Av
Lena Maria Gårdenäs

NORDVÄSTRA SKÅNE/KÅSERI. Det finns mycket som man helst vill glömma. Som denna händelse 1979.
När Jerry Williams tog mitt band Sweet Wine till kompband, undrade jag:
– Men jag då? Vad ska jag göra? Svaret blev,
– Du får väl bli soloartist. Här i förorten…
Jag hade inte behövt oroa mig. EMA-Telstar, då Sveriges största musikagentur, hade planer även för mig. Det blev turnéer med Janne Lukas, därefter en månadslång krogshow med Rockfolket på Bacci Wapen i Gamla stan. En galen föreställning som även visades på teve. Men även solen har fläckar…
En dag ringde filmproducenten Lasse Hallström och undrade om vi kunde ses och prata lite. Tillsammans med Magnus Härenstam intog vi en enkel fika. Det började med lite löst prat. Sen undrade de om jag kunde tänkas vara intresserad av att medverka i en film med arbetsnamnet ”Jag är med barn”.
Naturligtvis kände jag mig smickrad. Valet stod mellan mig och skådespelerskan Anki Lidén. Och det gällde en kvinnlig huvudroll. Men först skulle det provfilmas.
Denna soliga dag satte jag på lite extra mascara och tog en taxi till Kungsholms Torg. Jag var förhoppningsfull - men nervös.
Lokalen, där provfilmningen skulle ske, var riktigt trist. Den liknade en lagerlokal för staplade stolar. Jag presenterades för den kände producenten Olle Hellbom. Han som så fantastiskt filmatiserat Astrid Lindgrens böcker.
Den kemiska reaktionen uteblev, om man säger så. Mitt känsliga sinne vibrerade av tusentals negativt laddade partiklar i rummet. Olle Hellbom var inget charmtroll precis. Det fick mig att känna mig som något som katten släpat in.
Några stolar, modell Myran, radades upp och skulle föreställa en soffa. På den skulle jag ligga. Jag skulle i ett nafs känna mig gravid, vilket inte var det lättaste. Scenen kräver i mitt tycke dramatiska talanger av världsklass. ”Gravören”, spelad av Magnus Härenstam, skulle räcka mig en liten godispåse som hans havande fästmö bett honom inhandla. Jag skulle titta i påsen… och få ett nervsammanbrott, eftersom det var fel sorts lakrits han köpt.
Tystnad. Tagning. Kameran går!
Jag fick aldrig en chans att sätta mig in i situationen rent mentalt. Det blev bara för mycket med den plötsliga grossessen och fel gottis. Om jag inte varit så nervös hade jag antagligen gapskrattat. Besked skulle lämnas inom en vecka, men jag visste redan svaret.
Besviken och ledsen släntrade jag ner och satte mig på kajkanten vid Norr Mälarstrand. Aldrig hade jag varit så nära det som jag drömt om sen jag var liten. Kände mig långt ifrån nöjd med det jag presterat och en sådan chans får man bara en gång, tänkte jag. Senare fick jag veta att Olle Hellbom velat ha Anki i rollen hela tiden.
Det är en mening med allt.  Det gäller att tänka positivt. Godispåsen fick jag behålla.
Bestämde mig för att aldrig mer gå på audition.
Två veckor senare frågade jag en dag maken om någon sökt mig.
– Vem skulle det va'? Nån från Hollywood eller nåt…
Tjugo minuter senare ringde telefonen…
KLICKA HÄR: Och bli vän med oss på Facebook, och få våra topphistorier direkt i ditt flöde! Här kan du också tipsa och prata direkt med våra journalister.

Det här är Lena Maria Gårdenäs

Lena Maria Gårdenäs berättar om sitt långa artistliv och sin "knäppa  familj"  varannan vecka i Lokaltidningen.
Hon gillar att bjuda på sig  själv, och menar  att man inte ska ta sig själv för på stort allvar.

Publicerad 29 October 2014 10:04