Lena Maria Gårdenäs är kåsör i Lokaltidningen Helsingborg. Hon berättar om sitt långa artistliv och sin ”knasiga familj” i sitt kåseri. Hon vill bjuda på sig själv och menar att man inte ska ta sig själv på så stort allvar.

Lena Maria Gårdenäs är kåsör i Lokaltidningen Helsingborg. Hon berättar om sitt långa artistliv och sin ”knasiga familj” i sitt kåseri. Hon vill bjuda på sig själv och menar att man inte ska ta sig själv på så stort allvar.

En styck kremerad höna

Av
Lena Maria Gårdenäs

KÅSERI. Jag har alltid satt en ära i att passa överenskomna tider. Ibland kan det bli ödesdigert. Vi skruvar klockan tillbaks till mitten av 80-talet.

Jag bor då ensam i en förtjusande lägenhet i Bromma. Är egenföretagare och driver Kroppsverkstan i Solna, ett stenkast från huset där jag bodde mina första fyra år i livet.

Om morgnarna är jag tidigt uppe och mjukstartar alltid dagen med en sedvanlig kopp Zoégas Skånerost för att orka med dagens slit.

Just denna morgon passar jag på att bryna en kyckling som jag kommit över till extrapris dagen innan. På så vis kunde jag spara tid på kvällen, var det tänkt.

Då ringer telefonen. Jag svarar. Samtalet drar, mot min vilja, ut på tiden. När jag tittar på klockan inser jag att det är en strid på kniven om salongen kan öppnas i tid. Slänger på mig ytterkläder, springer till garaget och drar iväg snabbare än blixten i min vita Golf Cab. Bryter mot alla hastighetsregler, men är framme i tid.

Under förmiddagen kommer kunder för att klippas, sola i solarium, få fotvård, nya naglar, massage, ansiktsbehandling, zonterapi eller bara hänga i min sociala verkstad. Kundkretsen är trevlig och min personal kunnig. Dags för lunch.

”Är det nån som vill ha pizza”, undrar en av frissorna.  ”Inte jag, för jag ska ha kyyy… hjälp…!” Måste dra. Hoppar in i bilen och hjärtat slår som en slagborr i bröstet. Skräcken har slagit sina klor i mig och i mitt inre uppspelas ett drama med brandbilar, eldslågor och tjutande ambulanser.

Väl framme syns inget utanpå fastigheten. Inne i lägenheten ser man ingenting på grund av rökutvecklingen.

Håller andan. Stänger av spisplattan, som stått på sexan i fyra timmar. Kycklingen är färdig, om man säger så…  Slår upp balkongdörrar och fönster. Sätter mig sen ner på sängen, tänder en cigg (precis som det skulle behövas) och ringer Folksam.

Kontaktar en städfirma i närheten. Chefen anländer inom några minuter för att bilda sig en uppfattning om vad som bör göras.. Allt!  En av mina kunder lät mig kinesa hos henne.

Så var jag då välkommen hem. Lägenheten var verkligen välstädad och det borde den ju vara efter en hel månads fejande. Mina möbler och allting i garderober och byrålådor hade varit på tvätturné. Det fullkomligt glänste från golv till tak.

Städfirmans chef kom förbi med mina nycklar. Med sig hade han en specialtillverkad kolsvart keramikhöna.  Han gav mig den med orden ”Tack lilla Sothöna! Din fadäs har räddat vår städfirma undan konkurs. Den här får du som ett minne av oss.  Och, javisst, ja! Här har du fakturan också.”

Den var på 90 000 kronor.

Jag kunde inte låta bli… Gjorde en uppställning på kostnaderna för skadan. Totalsanering av lägenhet:  90 000 kronor; En kyckling, extrapris: 19:90 kronor;  Summa kostnad: 90 019, 90.

Postade brevet till Folksam. En skrattande försäkringsagent ringde och ville bjuda ut mig. Men vad han hade tänkt bjuda på kan man ju räkna ut… Jag tackade nej.

Publicerad 06 August 2014 10:54