”Jag älskar att leka med ord”

Hans Svensson skapar dramatik i välkända miljöer

Av
Diana Larsson

Diana Larsson

NYFIKEN. I förra Lokaltidningen kunde ni läsa om Marianne Carlson som skickade tråden vidare till Hans Svensson med frågan: "Vad driver dig till att skriva böcker på fritiden?"
- Två saker. Jag tycker det är kul att berätta historier. Skrivarbetet blir i sig ett äventyr och man vet aldrig riktigt var det ska sluta, trots att jag alltid har en synopsis. Det händer att karaktärerna börjar leva sina egna liv och styra berättelsen i en annan riktning än jag tänkt. Och så älskar jag att leka med ord och formuleringar.

Ständigt närvarande
Det viktigaste i Hans Svensson liv är författarskapet, något han lägger full fokus på med familjens förståelse.
- Skrivandet fyller en stor del av min tid och finns ständigt närvarande.
Med två utgivna böcker har Hans en tredje på gång.
- Boken är färdigskriven och nu läser två av mina goda vänner genom den. De är mycket kritiska och inte rädda för att säga vad de tycker, så det blir väl som vanligt en del ytterligare bearbetning innan den är helt klar. Planen är att den ska ges ut till sommaren.

Skapar dramatik
Gemensamt för Hans böcker är att de har lokal anknytning i form av platser. Första utgivningen "Bengt i koma" utspelar sig i några mindre orter runt Söderåsen, och den andra i 1700-talets Helsingborg. I den senaste boken, som går under arbetsnamnet "Erik Johannesson" är ortsnamnen något omgjorda för att fantasin ska kunna ha fritt spelrum.
- Det är en stor fördel att känna till miljöerna man skriver om. Det är mycket lättare att vara konsekvent om man är helt säker på hur ett ställe verkligen ser ut. Därför är delar av min kommande bok faktiskt skrivna på plats uppe på Söderåsen. Jag tycker att det är väldigt roligt att skapa dramatik i välkända, vardagliga miljöer. Ett regelrätt pöbelupplopp i Klippan till exempel – det ser man ju inte varje dag.

En säkerhetsventil
Att skriva är en viktig del i Hans välmående. Utöver sina böcker har han en blogg som han uppdaterar i krönikeform en gång i veckan.
- Det är en sorts säkerhetsventil för mig. Jag avhandlar ämnen som känns angelägna på ett eller annat sätt och jag vill gärna få till någon sorts humoristisk eller åtminstone sarkastisk knorr på dem. Det är viktigt att kunna skratta även åt allvarliga saker. Fast ibland är det förstås bara små skruvade vardagsbetraktelser som går överstyr på ett eller annat sätt.
Som de flesta känner till står Hans hustru Sita för det humoristiska utåt sett genom Madaroarna, medan Hans själv framför sin humor genom det skrivna ordet.

Trogen sitt arbete
Vardagarna tillbringar Hans på sitt arbete i Helsingborg och Billesholm.
- Jag jobbar på det ena av Sveriges två ledande mikrofonföretag och har gjort det sedan 1984. Jag är i första hand kapselmakare, men är även ansvarig för mätningarna i vårt ljudlabb.
Hans Svensson har alltid trivts bra med sitt jobb, men periodvis har han känt för att bryta upp helt.
- Jag funderade ett tag på att bli lärare, men ändrade mig när jag insåg att jag i längden antagligen skulle bli alldeles för frustrerad av att försöka nå fram till ointresserade elever och deras argsinta föräldrar.

Hans Svensson skickar tråden vidare till Maria Jönsson med frågan: "Vilket är ditt bästa respektive sämsta minne med Madaroarna?"

Namn: Hans Valter Mikael Svensson.
Ålder: 44.
Ort: Ljungbyhed.
Familj: Hustrun Sita och sönerna Hannes 19 och Esaias 11.
Skulle vilja träffa: Erik Johannesson, huvudpersonen i min kommande bok. Han slår nämligen Jesus, Gandhi, heliga Birgitta och Eddie Meduza - eller vem man nu kan tänkas komma på - med hästlängder när det gäller att vara en intressant person.
Det mest spännande i mitt liv just nu: Provläsarreaktionerna på mitt nya bokmanus. Var det verkligen värt mer än två års intensivt arbete?
Om jag fick välja en superhjältekraft: Kunna flyga.
Uppfinning jag inte vill vara utan: Datorn.
Det här visste ni inte om mig: Jag har varit med i plojdansbandet Gransonz som bestod av mig själv och en kollega. Vi botade vår skenande dansbandsfobi genom att konfrontera den - vi spelade in en hel hög fruktansvärda låtar enbart i terapisyfte.

FÖRFATTARE. Att skriva varje dag är viktigt för Hans Svenssons välmående. ”Skrivarbetet blir i sig ett äventyr och man vet aldrig riktigt var det ska sluta.” Foto: Diana Larsson

FÖRFATTARE. Att skriva varje dag är viktigt för Hans Svenssons välmående. ”Skrivarbetet blir i sig ett äventyr och man vet aldrig riktigt var det ska sluta.” Foto: Diana Larsson

Publicerad 08 December 2010 03:00

Lokaltidningen Söderåsens nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev och få de senaste nyheterna tisdag och fredag