"För mig finns det nästintill lika många argument för att gå ut, som för att stanna inne och leva nyktert", skriver skribenten. Foto: Mostphotos
Dela
Tweet
Skriv ut
Skicka e-post

Gästkrönika: "Jag vantrivs med jobba-festa-må dåligt på repeat"

Rebecca Watts

Jag vantrivs med livet jag lever, som många i min närhet också lever: jobba-festa-må dåligt på repeat.

Det känns som ett klassiskt 20-nånting-ekorrhjul då man ännu inte jobbar med något man brinner för eller har etablerat sig med en partner eller barn. Även om man inte eftersträvar tvåsamhet, en märkvärdig karriär eller barn, är det någon slags mening vi människor efterlyser och framför allt behöver.

Vissa kanske trivs och klarar av ekorrhjulet jag beskriver men inte jag. Jag är för känslig och får nämligen oftast 1) ett stort riskbeteende i rusets eufori, 2) en extrem bakisångest, 3) en totalt fördärvad självbild med enorma skuldkänslor.

Även om jag vet hur jag är som person egentligen, och att den kemiska obalansen i kroppen påverkar ”dagen efter”, tampas jag med stora frågor om vem jag är, vad jag vill och varför jag måste hålla på.

Jag har periodvis avstått utelivet och har undvikit triggande sammanhang som att dagsdricka öl på en solig uteservering med musik i bakgrunden, att åka på festival, att träffa personer som ofta föreslår något med alkohol och har samma impulsbeteende som mig själv. Men jag har då också känt en slags ångest över att inte vara med i den gemenskap och värme man med bubbel i kroppen finner hemma hos någon, på uteserveringen, utanför klubben eller på efterfesten med kedjerökande främlingar som verkar dela liknade världsbild och tankegångar.

För det händer faktiskt något magiskt när man är ute och full. Min sociala och bubbliga personlighet förstärks och jag känner att jag duger till, saker blir möjliga att uppnå och folk vågar vara öppna och kärleksfulla mot varandra.

Framför allt har jag saknat den stora sociala biten när jag inte gått ut, att träffa nya människor och våga prata med människor man varit nyfiken på för att det tycks vara mer rimligt att göra ”ute” än bara sådär när man går på stan.

Sen får man ju inte sticka under stolen med att alkohol ger en ett välbehag i kroppen efter en jobbig och slitsam vecka. För mig finns det nästintill lika många argument för att gå ut, som för att stanna inne och leva nyktert. Men en sak som väger upp att stanna inne är att man ska ifrågasätta behovet av att fly. Varför och från vad flyr du?

För visst kan vuxenlivet vara så påfrestande att man stundvis behöver släppa kontrollen men det behöver inte nödvändigtvis vara genom ”fest”. Jag tror att man i vardagen genom små enkla saker kan släppa kontrollen och förenkla livet så att man slipper bygga upp en hel kanal som forsar över.

Det kan handla om att sänka kraven, ägna sig åt färre uppgifter på en dag, få mer tid över till sig själv, vara ärlig med sånt som är svårt, öppna och ta in sin omgivning och inse sina begränsningar. Enkla småsaker de flesta troligen vet men ändå har svårt att tillämpa.

Jag tror inte på förbud men på en dialog med sig själv om varför man känner ett sånt starkt begär att gå ut och se folk då och då i ett berusat tillstånd.

 


Publicerad: 30. augusti 2017 09:00
¨

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få lokala nyheter
från Lokaltidningen Söderåsen

Startsidan just nu
Missa inte
Politiken
Mest lästa
Ekstra Bladet
Senaste nytt
Ekstra Bladet
Mest lästa