Tidlös och kompakt SUV

Midsommarpaj med färskpotatis

BMW Pininfarina Gran Lusso Coupé: Eleganten

D vitamin – så mycket behöver våra små

Björn Hellberg tycker att Swidish Open är på uppgång igen efter ett svagt 90-tal. ”Sedan 2000 har utvecklingen gått åt rätt håll”, säger han. Foto: Adam Kalin

Björn Hellberg minns tillbaka

” 1964 var ett väldigt bra år med många världsspelare”

Adam Kalin

Tipsa en vän

Skriv ut

Dela

TENNIS. 1966 var han i Australien. Annars har Björn Hellberg bevakat alla Swidish Open-turneringar i Båstad sedan 1958. Lokaltidningen fick en pratstund med tennisoraklet och bad honom berätta om sina favoritminnen från åren som gått.

Vilket tennisögonblick är det märkligaste du upplevt under Swidish Open?
– Det finns givetvis väldigt många, men om jag ska plocka ut ett ögonblick får det nog bli 1982 då Mats Wilander, som precis vunnit Franska öppna som 17-åring, skulle spela här. Han vann turneringen, men det jag minns är att han inte blev den första mannen från Växjö som tog sig till en kvartsfinal i Båstad. Det blev nämligen Carl-Axel Hageskog som vann sin åttondelsfinal en timme före Wilander vann sin. Så det rekordet är ett av få som Mats Wilander inte har!

Finns det någon årgång av Swedish Open som stuckit ut?
– 1964 var ett väldigt bra år med många världsspelare. Roy Emerson var starkast och vann den turneringen. Även 1986 var ett fantastiskt bra år. Då spelades den bästa finalen jag sett i Båstad när Emilio Sanchez från Spanien slog Mats Wilander i en makalöst välspelad match.

Varför är Båstad så speciellt?
– Det finns tre faktorer så som jag ser det. Den första är traditionen. Det har spelats tennis i över 100 år på den här platsen och tradition är väldigt viktig inom all idrott.
– Den andra är närheten. Nu för tiden är spelarna vana vid att transportera sig flera timmar mellan sitt hotell och banan, men här finns allt på samma ställe. Man kan i princip slå upp hotellfönstret och se in till centercourten. Det är unikt.
– Den tredje faktorn till Båstads popularitet är läget. Det är en väldigt naturskön plats. Enligt mig är det bara Monte Carlo som kan mäta sig med Båstad på det sättet.

Kan du plocka ut en personlig favorit av alla spelare du sett i Båstad?
– Absolut, men då bortser jag från svenska spelare. Manuel Santana som vann turneringen tre gånger var en riktig trollgubbe. Jag minns framför allt finalen 1965 då han besegrade Roy Emerson över tre raka set med 6-1, 6-1, 6-4.

Hur brukar du följa turneringen?
– I 50 år skrev jag dagliga rapporter men det är för jobbigt nu för tiden, jag är trots allt 67 år. Nu pratar jag mest med sponsorgrupper där jag delar med mig av några anekdoter och lite fakta kring tennisvärlden. Sen blir det ju mycket intervjuer och folk som vill prata – men jag hinner ändå med att se en hel del tennis.